Ökad självförsörjning för sjömat

Ökad självförsörjning för sjömat. I den svenska livsmedelsstrategin finns en målsättning om en ökning av sjömatsproduktionen med 80%. Men den fiskeripolitik som i praktiken förs i Sverige finns inte en chans att det målet ska kunna uppnås. Desssutom skulle det kräva en mycket omfattande förändring på konsumtionsmönster bland svenska konsumenter.

Ett grundproblem är att det av biologiska skäl inte går att fiska mer av de flesta arter som finns i svenska vatten med vissa undantag som rödspätta och kräfta. Av rent praktiska skäl går det dock inte att fiska mer kräfta. Det finns helt enkelt inte utrymme för ett ökat fiske. Ingen plats för fler burfiskare och små möjligheter för ökta trålfiske på grund av bifångster och allt större områden där bottentrålning inte är tillåten eller av andra skäl (vindkraft med mera) inte går att genomföra.

Den sill och makrill som fångas i Nordsjön och Nordatlanten för konsumtionsändmål landas bara till hälften i Sverige. Men det är mycket svårt att öka andelen som landas i Sverige då det är långt från fiskeplatserna till svenska hamnar. Makrill fiskas framförallt vid Shetland och i viss mån väster om Irland. En del sill fångas i Norska havet väster om Norge.

Konsumtionen av pelagisk fisk kan öka

Det viktigaste som skulle gå att göra är att öka produktionen av mat från fisk som idag huvudsakligen går till fiskmjöl eller överhuvudtaget inte används såsom siklöja efter att rommen utvunnits. Det som huvudsakligen går till fiskmjöl och fiskolja är sil och skarpsill från Östersjön, skarpsill från Nordsjön, Skagerak och Kattegatt samt tobis från Nordsjön.

Tobis går det knappast att öka konsumtionen av på något sätt även om det förr i tiden åts tobis i Skåne. Det är en mycket fet fisk som är svår att förvandla till god mat men kanske kan de som gillar ål också tycka om tobis.

Men det skulle gå att använda mer av sillen/strömmingen från Östersjön till mat. Men det kräver några politiska och ekonomiska åtgärder. Trålning måste tillåtas närmare kusten så de små trålarna i Östersjön lan leva på sitt fiske. Det måste byggas ut mottagning och beredning för den som finns idag är för liten och kan inet ta meot oh berede mer fisk än de gör idag. Och slutligen måste konsumenter läras äta strömming/sill igen. För att det ska vara möjligt måste Livsmedelsverket ändra sina rekommendationer för sill/strömming. För idag innehåller sillen inte några gifthalter som överstiger gränsvärdena.

Skapa marknad

När det gäller skarpsill så finns det ingen tradition av att äta det i Sverige förutom som ansjovis i exempelvis Janssons frestelse och inlagd i tomat (kallas i allmänhet brisling eller sardin). Det är en mycket begränsad konsumtion. Det måste byggas upp beredningsindustrier och skapas en efterfrågan bland konsumenterna för att det ska vara möjligt. I de baltiska länderna har de exempelvis en sådan livsmedelsproduktion.

För siklöja så gäller det att skapa en marknad för filéerna. Idag anväds inte själva fisken till nånting efter att rommen tillvaratagits.

När det gäller rens från beredningsindustrier för fisk så kan de göras till fiskfärs eller sillfärs och användas till fiskbullar, fiskburgare, sillburgare och liknande produkter. Även för detta saknas dock en konsumtionsmarknad så den måste skapas.

Annan fisk där konsumtionen och fisket kan öka

Även när det gäler rödspätta och andra plattfiskar som skrubba/flundra och sandskädda skanas det en konusmtionsmarknad. Om det fanns skulle sandskädda och skrubba kunna tas tilllvara istället för att slängas ut. Det är idga vad som sker i fisket på västkusten. I Östersjön skulle fisket av flundra/skrubba kunna öka liksom i SKagerka och Kattegatt. Om det bara fanns tillräcklig efterfrågan från konsument. I Östersjön finsn det dock problem med att öka fisket av rlödspätta även andra skäl. Bifångsterna av torsk blir för stora.

Slutligen finns också stora möjligheter tat öka fisket av karpfiskar (brax, id, asp, mört etc) i Östersjön och i insjöar. Men även för det krävs det ocks att det skapas efterfrågan och en konsumentmarknad.

Fiskodling

När det gäller fiskodling så finns det stora möjligheter att öka sjömatsproduktionen på det sättet. Men det tar för lång tid och är för besvärligt att starta odlingsanläggningar för landbaserade odlingar. Det tar ofta mer än 10 år. I Danmark går motsvarande process på cirka två år. Detta måste förändras och det som krävs är politisk vilja att göra det. Nån sån finns inte idag. För den fisk som i allmänhet odlas såsom laxfiskar, finns det idag en konsumentmarkand så det handlar bara om att odla mer.

Saknas konsumentmarknad

De stora problemet är alltså att det saknas en konsumentmarknad för de fiskarter och de produkter som kan framställas utan att fisket ökar nämnvärt. Det måste alltså skapas en konsumentmarknad. För att det ska vara möjligt krävs politiska vilja och ekonomiska stöd från staten. Något sådant existerar inte idag. Istället förs en politik som minskar möjlihgheterna för ökad produktion av sjömat. Politiken måste förändras. Andra problem är bristen på landningshamnar, mottagningsanläggningar och beredningsindustrier. Även här måste politiken ta sitt ansvar men det sker inet idag.

Usel fiskeripolitik motverkar livsmedelsstrategin

Kraven på att bottentrålning ska förbjudas och på att storskaligt fiske ska förbjudas måste en gång för alla avvisas. Det hotar den svenska livsmedelsförsörjningen. Detsamma gäller krav på förbyd mot bottentrålning i alla masrina skyddsområden. Vindkraftsparker till havs ska bara byggas där de inte stör fisket. Dessutom måste överförbara fiskerättigheter införas i det demersal fisket (fisket av bottenlevande arter). Det kommer att öka lönsamheten och göra det möjligt att anpassa fiskeflottan till de fiskresurser som faktiskt finns. Beredningsindustrier och mottagningsstationer måste byggas så att fisk kan landas och omhändertas i Sverige så konsumtionen kan öka. Livsmedelsverket rekommendationer måste ändras.

Med den politik som finns för närvarande kommer sjömatsproduktionen inte att kunna öka. Livsmedelsstrategins mål är ouppnåeliga om inte politiken ändras.

Läs mer:

• Sill och skarpsill löser livsmedelsberedskap
• Småskaligt fiske av braxen – framtiden för en hållbar livsmedelsproduktion
• Smögenlax har fått tillstånd för laxodling
• Regeringen drar nödvändiga förändringar i långbänk
• Regeringen tänker döda det svenska fisket
• Ny fiskhamn i Kungshamn – planer och visioner
• Jakt på det småskaliga fisket i Östersjön
• Trålgränsutflyttningen: inga åtgärder och alla skyller på alla
• Oseriösa politiker och trålfiskeförbud
• Trålgränsutflyttning drabbar småskaliga fiskare hårt
• Spannmål för export – inte för inhemsk konsumtion
• Mer kött och mindre korv
• Mindre mjölk – mer läsk