Passivitet är medskyldighet

Passivitet är medskyldighet. När man inte tror att det kan bli värre i Gaza berättar morgonnyheterna att antibiotikaresistenta bakterier sprider sig i området. Alltså sjukdomsalstrande bakterier som antibiotika inte biter på, även om det fanns att tillgå, vilket det knappt gör längre i Gaza.

När nu också Netanyahuregeringens användning av mat som vapen – i öppen strid mot Genevekonventionen – börjat ge avsedd effekt i form av den massvält Internationalens medarbet givit fasansfulla skildringar av,  börjar även de regeringar som hittills suttit tysta inför bombningar av flyktingläger och sjukhus att skruva på sig och mumla om att de “känner oro”. Barn som svälter ihjäl i direktsändning är svåra att vifta bort.

Anmälan till EU-domstolen

I juli lämnade den fransk-belgiska juristorganisationen JURDI, Advokater för respekten
för internationell rätt, in en anmälan till EU-domstolen. Den riktade sig mot EU-kommissionen och EU:s ministerråd som, med hänvisning till EU-fördragets artikel 265, anklagades för passivitet inför brott mot internationell rätt i Gaza.

Trots lavinen av dokumentation av brott mot mänskliga rättigheter har inga samarbetsavtal med Israel upphävts. De ekonomiska flödena pågår som vanligt liksom vapenhandel och överföring av militär teknik. Detta trots att det är straffbart för EU:s institutioner att förbli passiva inför brott mot internationell lag, mänsklig värdighet och grundläggande rättigheter.

Oavsett hur det går med JURDI:s anmälan av EU-ledningen i de juridiska irrgångarna pekar den på något centralt: att förhålla sig passiv inför de brott som pågår i Palestina är att vara medskyldig. Att säga “vi visste ingenting” har aldrig varit ett godtagbart försvar och med dagens detaljrapporterade folkmord är det direkt löjeväckande, oavsett om det kommer från regeringar, enskilda eller företag. I synnerhet gäller detta dem som har makten att stoppa det ohyggliga.

Volvoprodukter används i folkmordet

Nyligen avslöjades det att Volvos grävmaskiner används av den israeliska staten för att rasera byggnader i Palestina, en viktig del i den pågående folkfördrivningen.

I ett patetiskt försök att komma undan sitt medansvar säger kommunikationschefen för Volvo Construction Equipment att försäljningen sker via privata importörer och att företaget därför är utan ansvar. Det är mer än passivitet, det är aktiv medverkan.

Naturligtvis går det att sluta utrusta den israeliska krigsmakten om man vill. Men det vill varken företag eller regeringar. När Hamnarbetarförbundet i vintras ville blockera krigsmateriel till och från Israel så stämde arbetsgivarna förbundet till Arbetsdomstolen. När domstolen så gav facket rätt till en kort blockad sparkade arbetsgivarna förbundets vice ordförande Erik Helgeson, en strid som fortfarande pågår. Affärerna får inte störas.

Men det går att sätta verklig press på regeringar och företag. Efter många och långa protester stoppade Malmöföretaget Aimpoint för någon vecka sedan sin försäljning av rödpunktssikten till Israels militär. Om Volvo nu inte klarar av att hindra att deras produkter används i brott mot mänskliga rättigheter så får väl staten göra det åt dem, på samma sätt som när Sverige införde handelssanktioner mot apartheidregimen i Sydafrika på 80-talet och förbjöd investeringar där.

I februari 1986, sju dagar innan han mördades, talade Olof Palme om apartheidsystemet i Sydafrika: ”Detta system kan bara leva vidare därför att det får stöd utifrån. Om stödet rycks undan och förbyts i ett motstånd så kan apartheid inte bestå.”

Detsamma gäller det pågående terrorkriget mot befolkningen i Gaza och på Västbanken. Det kan bara pågå så länge regeringar och storföretag låter pågå. Passivitet är medskyldighet.

Lars Henriksson

Ursprungligen publicerat i Internationalen. Försedd med mellanrubriker vid publiceringen här.

Läs mer:

• Solidariteten med Palestina blir allt större
• Den svenska tidningen som rapporterar inifrån Gaza
• Systematiskt dödande av kvinnor och barn