Nytt avtal för Hamnarbetarförbundet. Den utdragna avtalsrörelsen i hamnarna avslutas nu med att parterna tecknar kollektivavtal. En majoritet av Svenska Hamnarbetarförbundets medlemmar har i en landsomfattande medlemsomröstning röstat för att acceptera medlarnas senaste hemställan.
Hamnarbetarförbundets förhandlingsdelegation mottog den 3 september en ny hemställan från medlarna i avtalskonflikten med Sveriges Hamnar. Det är detta förslag som Hamnarbetraförbundets medlemmar röstat om och godkänt.
– Sveriges Hamnars vägran att ingå i konstruktiva förhandlingar om problemen som hamnarbetarna lyft fram, har inneburit stora kostnader för arbetsgivarsidan i den här avtalsrörelsen. Stora konflikter har en rejäl prislapp för alla inblandade, och vi är inte ensamma om att förvänta oss en större kompromissvilja från motparten framöver. Just nu gör vi dock bedömningen att vi fastnat i en prestigelåsning och inte kommer längre den här gången, säger Erik Helgeson, sammankallande i Hamnarbetarförbundets förhandlingsdelegation.
– Vi har inte uppnått några tvingande skrivelser vad gäller våra prioriterade frågor om skydd för förtroendevalda och en rimlig fritid för bemanningsanställda. Vi kommer fortsätta driva de här frågorna ute i avdelningarna under närmaste sexton månaderna innan nästa avtalsrörelse drar igång, säger Martin Berg, förbundsordförande.
Avtalets status och löptext
Det är även denna gång ett självständigt kollektivavtal. Det har varken starkare eller svagare rättslig status än de tidigare avtal som ingåtts mellan parterna sedan 2019. Avtalet gäller för perioden till och med den 30 april 2027. Eftersom Sveriges Hamnar redan i maj tecknade ett nytt kollektivavtal med Svenska Transportarbetareförbundet för samma tillämpningsområde, kommer det tillkommande Kajavtalet rättsligt att betraktas som ett andrahandsavtal precis som tidigare.
Själva löptexten i avtalet innehåller mycket få ändringar. Löner och ersättningar räknas upp i enlighet med industrins ”märke”. Det var givet på förhand eftersom det först ingångna avtalet enligt Arbetsdomstolens praxis bestämmer lönenivåerna.
Deltidspension
I övrigt har nya skrivningar och en ny bilaga införts avseende möjligheten till deltidspension. Den består av två helt skilda delar.
Dels införs ett regelverk som ska öka möjligheten för enskilda hamnarbetare att gå ner i arbetstid efter att de fyllt 62 år. Regelverket innebär ingen riktig rättighet för arbetstagaren att gå ner i tid. Men arbetsgivaren är skyldig att besvara en sådan ansökan inom två månader och ska ange sakliga skäl om ansökan avslås. Avtalet inbegriper en särskild förhandlingsordning för tvister när arbetstagare och arbetsgivare inte kan komma överens.
Ekonomiskt etableras ingen särskild pott med pengar för deltidspensionärer. Arbetsgivarna betalar inte ut någon extra lön utöver den nya anställningsgraden. Hamnarbetare som går ned i tid finansierar alltså arbetstidsförkortningen med egna medel.
Den andra delen av deltidspensionsuppgörelsen innebär istället att alla hamnarbetare avstår lön i utbyte mot tjänstepension. Lönerna skulle enligt ”märket” år 2026 höjas med +3,0%, för hamnarbetare men höjs istället med +2,9%. Vid samma tidpunkt höjs avsättningen till tjänstepensionen med +0,1% av lönesumman. Arbetstagaren själv väljer när den vill använda dessa pengar inom ramen för de vanliga tjänstepensionsreglerna. Några särskilda ekonomiska fördelar för arbetstagare som väljer just deltidspension finns alltså inte.
Förhandlingsprotokollet
Medlarbudet inkluderar också ett förhandlingsprotokoll. Det innefattar ytterligare frågor.
Avseende skyddet för förtroendevalda konstateras i protokollsdelen bara att Hamnarbetarförbundet drivit kravet om höjda skadestånd för arbetsgivare som bryter mot gällande lagstiftning kring facklig verksamhet och felaktiga uppsägningar av fackliga förtroendemän.
Avseende bemanningsanställdas behov av förutsägbarhet och riktig fritid framgår att parterna är överens om att detta ska beaktas vid arbetstidsförläggning. Sedan föregående medlarbud har även möjligheten att utvärdera utfallet på lokal och central nivå lagts till i protokollstexten. Formuleringarna är nu identiska med de som finns i Sveriges Hamnars och Svenska Transportarbetareförbundets avtal från maj månad.
Avslutningsvis finns en protokollsparagraf som konstaterar att Sveriges Hamnar och Svenska Hamnarbetarförbundet är överens om att även behovsanställda hamnarbetare kan vara berättigade till stöd från AFA-försäkringen AGS. Dels i form av extra ersättning till arbetstagaren vid längre sjukskrivning. Och dels genom ekonomiskt stöd till arbetsgivare som vidtar rehabiliteringsinsatser för skadade eller sjuka behovsanställda vid återgång till arbete. Det grundläggande kriteriet är att den behovsanställde arbetat som sammanlagt minst 90 dagar under den senaste tvåårsperioden. Parterna åtar sig att informera medlemmar och medlemsföretag om detta.
Förbundsstyrelsens analys av medlarbudet
Hamnarbetarförbundet fastställde i avtalsrörelsen 2025 målsättningen att försöka få till handfasta förbättringar för medlemmarna och den fackliga verksamheten på några prioriterade områden. Utfallet är som följer:
Avseende förstärkt skydd för Hamnarbetarförbundets förtroendevalda finns inga sådana konkreta förbättringar alls i medlarbudet.
Avseende bemanningsanställda hamnarbetares rätt till en fredad fritid och förutsättningar att planera sin tillvaro finns många fina ord. Faktum är dock att skrivningarna i medlarbudet inte utgör några effektiva verktyg eller rättsligt tvingande bestämmelser. De säkerställer inte en förändring av hamnarbetsgivarnas hantering av den inhyrda personalens arbetstider.
Avseende förutsättningarna för behovsanställda hamnarbetares rehabilitering. Det kan ha ett visst värde i framtida försäkringsprocesser och juridiska tvister att parterna har en gemensam syn angående vad som gäller avseende behovsanställdas rätt till ersättning och stöd. I övrigt är arbetsgivarsidans åtagande begränsat till att informera medlemsföretagen om vad som gäller.
Förbundsstyrelsens uppfattning var att det nya medlarbudet inte innebär någon förändring av Kajavtalets rättsliga ställning eller genomslag jämfört med tidigare avtalsperioder. I övrigt anseåg de otvetydigt att de inte uppnått sina mål avseende någon av de prioriterade sakfrågorna.
Förbundsstyrelsens bedömning av handlingsalternativen
Arbetsgivarorganisationen Sveriges Hamnars ovilja att förstå och försöka lösa de strukturella frågor och problem som de hamnanställda lyft från sina arbetsplatser, har präglat årets avtalsrörelse. Arbetsgivarsidans kompromisslösa linje har lett alla inblandade parter till ett vägskäl.
Hamnarbetarförbundets medlemmar valde att varsla om stridsåtgärder. Detta för att bryta dödläget i förhandlingarna för att försöka få till stånd riktiga förbättringar. I den situationen har en facklig organisation bara två val. Antingen uppnås konkreta resultat vid förhandlingsbordet eller så måste varslen fúllföljas för att höja kostnaden för motparten. Att hota med bråk för att sedan backa utan strid innebär att arbetstagarnas förhandlingsposition undergrävs på lång sikt. Arbetsgivare som utan konsekvenser kan vägra ingå i konstruktiva förhandlingar, kan inte förväntas förändra sitt agerande i framtiden.
Årets avtalsrörelse har innefattat omfattande stridsåtgärder i form av blockader, strejker och lockouter under början av sommaren. En osäkerhet kring vilket genomslag fortsatta stridsåtgärder skulle ha under industrisemestern, gjorde att förbundsstyrelsen därefter valde att avvakta med ytterligare varsel om stridsåtgärder.
Ekonomiskt kännbart
Klart är att hamnkonflikten varit ekonomiskt kännbar för arbetsgivarsidan. Att inte lyssna på hamnarbetarnas synpunkter och förslag avseende sakfrågor som i grunden är både enkla och billiga att åtgärda har kommit med en hög prislapp.
Arbetsgivarsidan investerade omfattande resurser i hamnkonflikten. Uppfattningen hos Hamnarbetarförbundets förbundsstyrelse är att oviljan till alla former av lösningsorienterade samtal eller kompromisser i sakfrågorna handlar mer om prestige än eventuella försumbara kostnadsökningar för medlemsföretagen. Därför skulle det att krävas omfattande stridsåtgärder för att lyckas bryta det uppstådda dödläget.
Alternativet att förkasta medlarbudet utan att följa upp med nya varsel om stridsåtgärder bedömdes av förbudsstyrelsen inför medlemsomröstningen ha en tydlig tidsbegränsning. I en sådan situation skulle Sveriges Hamnars medlemsföretag senare under hösten ha kunnat att beordras att avveckla de fackliga rättigheter Hamnarbetarförbundet nu är garanterade till följd av det tidigare avtalets rättsliga konsekvenser. Praktiskt skulle det framförallt ha inneburit att Hamnarbetarförbundets skyddsombud, såsom under perioden 2017-2019, skulle fråntas mandaten att agera ute på arbetsplatserna. Följden skullle då ha kunnat blir att Sveriges Hamnar snabbt kunnat eskalera konflikten vid en tidpunkt som motparten och inte arbetstagarna valt.
Läs mer:
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.