Klyftorna ökar igen

Klyftorna ökar igen. Ännu en gång visar LO:s årliga rapport Makteliten att direktörernas löner fortsätter att dra ifrån alla andra. Och ännu en gång spelar de fackliga ledningarna lika förvånade som vanligt.

Vid en här tiden på året brukar LO publicera sin rapport om löneskillnaderna mellan arbetare och makteliten, framför allt direktörerna i börsbolagen. Så också i år. När jag för några år sedan skulle skriva en kommentar till rapporten försökte jag hitta en artikel jag nyligen sett om de väldiga lönelyft börsbolagens ledningar fått. Ökningar som inte bara vida överstigit inflationen utan i många fall även vad en normal människa tjänar under ett helt liv. Men det blev lite bekymmer. Inte för att det var svårt att få sökträffar, tvärtom.

När jag skrev in ”lönelyft” och ”direktörer” i sökfältet drunknade jag i resultat. I artiklar från 1997, 2005, 2006, 2015, 2022… ja snart sagt vilket år som helst, fanns rapporter om att näringslivets höjdare fått löneökningar långt utöver vad de anser att alla andra ska ha.

Upprörd LO-ledning

Lika fri från överraskningar som rapporten är brukar LO-ledningens upprörda kommentarer vara. I nära nog likalydande artiklar i fackförbundspressen säger någon upprörd facklig företrädare att det är för jävligt och någon LO-höjdare manar att näringslivet att ta ansvar.

År 2022 var det dåvarande LO-orföranden Susanna Gideonssos tur att hytta med näven. Hon krävde stopp för ”oansvariga löneökningar i företagens ledningar” och hotade med en ”skakig avtalsrörelse” om det gick ”en krona mer till en direktör än till en arbetare.”

Nu gick det rätt många kronor mer till direktörerna det året utan att LO-förbundet gjorde avtalsrörelsen särskilt ”skakig”, tvärtom fortsatte de att kratta för fortsatt ökade klyftor. Det var rentav just under den perioden, under Covidkrisen, som klyftorna ökade extra mycket. När pandemin började 2019 tjänade toppdirektörerna i genomsnitt 60 industriarbetarlöner. Under de följande krisåren steg deras löner dramatiskt och låg 2023 på över 71 arbetarlöner.

Internationalen sannspådd

I fjol var Johan Lindholm nyvald som LO-ordförande och kommenterade då rapportens stigande direktörslöner med orden:”Om makteliten fortsätter springa ifrån vanligt folk kommer vårt lands splittring fortsätta. Det är allas ansvar att stoppa denna utveckling.”.

Men som vanligt valde facken att fortsätta på den inslagna vägen. I avtalsrörelsen hukade alla sig under Industriavtalets ”märke”, utom direktörerna såklart. Internationalen kommenterade då: ”Årets avtal har tvärtom garanterat att nästa års LO-rapport kommer att visa hur överklassen fortsatt att springa ifrån alla andra.”

Ur Makteliten – lämnar resten bakom sig, LO 2026. Den heldragna svarta linjen visar antalet industriarbetarlöner som VD:arna på de 50 största industriföretagen tjänat mellan1950 och 2024.

77 gånger mer

Och nu har vi alltså facit här, årets rapport, med det träffande namnet Makteliten – lämnar resten bakom sig. Och precis som vi förutspådde har låga löneökningar lett till fortsatt höga vinster och att de i toppen kunde utan ansträngning jogga vidare i sitt ekonomiska maratonlopp. Direktörerna tjänade under 2024 inte mindre än 77 gånger mer än en industriarbetare. Ännu mer jämfört med andra stora LO-grupper: 85 gånger mer än en kriminalvårdare och 103 gånger mer än en barnskötare eller en städare.

Överraskad ordförande

Och, lika överraskad som alla före honom, kommenterar som vanligt LO-ordförande Lindholm siffrorna:

– VD:arnas löneutveckling… är långt utöver det vanliga. Det skapar ett etablissemangsförakt, ett politikerförakt över att man har tillåtit det gå så här långt, säger Lindholm till TT.

Att utvecklingen inte alls är något ”långt utöver det vanliga” utan exakt det som blivit vanligt sedan 1980 verkar ha undgått Johan Lindholm. Liksom att det ”man” som ”tillåtit det att gå så långt” omfattar honom själv och övriga fackliga ledningar som valt att låta vinsterna rusa istället för att ta striden i avtalsrörelserna.

Lars Henriksson

Ursprungligen publicerat i tidningen Internationalen.