Europacupen för klubblag – en tilldragelse av rang

Europacupen för klubblag – en tilldragelse av rang. Lördagen 30 maj spelades i Budapest årets final av Champions League. Lagen som tagit sig hela vägen fram till den avgörande drabbningen var Paris SG och Arsenal. Som ofta i dessa finaler blev det en tät och dramatisk match; det stod 1-1 efter full tid och förlängning, varefter Paris SG drog det längsta strået i den avgörande straffsparksläggningen. Det var klubbens andra raka seger i turneringen.

Noterbart är att man aldrig nådde så långt under tiden med den värvade stjärntrion Messi, Mbappé och Neymar, vilket understryker att det inte bara är att öppna plånboken för att uppnå de största av framgångar. Visst kryllar det av stjärnor även i dagens lag, utan dessa spelare med den allra mest exceptionella lyskraften. Men hemligheten bakom att Paris SG lyckats ta det sista steget är att man nu besitter en mer välkomponerad uppställning; allt från försvarsresen Marquinos över mittfältets centralduo Vitinha och Ruiz fram till spjutspetsen Dembélé.

Denna europeiska cup är nog – för herrfotbollen – det evenemang som efter VM röner störst uppmärksamhet, men vad har den för historiskt ursprung?

I mitten av 1950-talet hade Europa läkt det mesta av såren från andra världskrigets förödande härjningar. Det var då som den franska sporttidningen L’ Équipe lanserade idén om en Europacup för klubblag, vilket skulle innefatta ländernas regerande mästare. Premiären blev säsongen 1955/56 med spanska Real Madrid som första segrare. År 1992 omstöptes turneringen till UEFA Champions League där de mest framgångsrika nationerna fick möjlighet att ställa upp med mer än ett lag. Överlägset mest framgångsrikt genom åren har Real Madrid varit med totalt 15 segrar, följt av Milan med 7 segrar och Liverpool samt Bayern München med vardera sex. Som en tillbakablick vill jag nedan uppmärksamma tre speciellt framgångsrika klubberor.

Real Madrid 1955/56-1959/60

Denna spanska klubb, som tyvärr blev något av diktator Francos propagandistiska skyltfönster, drog längsta strået i alla de fem första turneringarna. Speciellt minnesvärd är finalsegern 1960 med 7-3 mot Eintracht Frankfurt. Kedjeässen i form av ungraren Ferenc Puskas och argentinaren Alfredo de Stéfano firade i denna drabbning stora triumfer och stod för fyra respektive tre mål. Frågan är om världen någonsin senare skådat ett radarpar av dess like?

Ajax 1970/71-1972/73

Denna klubb från Amsterdam rodde hem segern tre år på raken. Vi kommer aldrig att glömma den gudabenådade playmakern Johan Cruijff, som med sitt nummer 14 på ryggen svingade sitt magnifika trollspö. Andra spelare som etsat sig fast i minnet är mittfältsmotorn Johan Neeskens med sina straffar stenhårt mitt i målet och den tekniske yttern Piet Keizer. Det var också nu som begreppet ”totalfotboll” föddes, utifrån att Ajax spelare ständigt bytte positioner inom laget där inte minst backarna ofta stod för löpningar längs med ytterkanterna.

Milan 1988/89-1989/90

Tidernas mest remarkabla finalutskåpning var nog när Milan 1989 körde över Steaua Bukarest med 4-0 och där holländarna Ruud Gullit och Marco van Basten nätade två gånger var. Den tredje mannen i denna legendariska nationstrio, Frank Rijkard med sin falkblick och spelförståelse, var också en spelare vars minne lever kvar. Därtill kunde Milan mönstra Paolo Maldini, världens genom tiderna kanske bäste ytterback, och den elegante liberon Franco Baresi. Året efter följde också Milan upp med ytterligare en finalseger när Porto besegrades med 1-0.

Svenska lag

Hur har då de svenska lagen lyckats genom genom åren? Enda finalplatsen bärgades av Malmö FF 1978/79 där man dock föll mot Nottingham Forest med 1-0. Annars är det IFK Göteborg som mest frekvent rosat marknaden med tre kvartsfinaler och till och med en semifinal 1985/86. Det var då ett urstarkt IFK Göteborg – med Torbjörn Nilsson i spetsen – som på hemmaplan besegrade Barcelona med 3-0. Returmötet nere i Spanien slutade dock med en 0-3 förlust och det hela kom att avgöras via straffsparksläggning – efter mycket dramatik gick emellertid IFK:s finaldrömmar i kras.

Anders Karlsson