Till vad ska naturen återställas? Miljöorganisationer pratar ofta om att återställa naturen. Om att restaurera naturen. Det finns till och med en lag om detta. Men de pratar inte om vad den ska återställas till. Kanske är det inget problem i nordliga delar av Sverige där det väl alltid funnits skog av något slag. Men i västra Sverige är det ett stort problem. För landskapet har sett mycket olika ut under olika perioder. Ska vi återställa landskapet till 1900-talets början eller till 1960-talets jordbrukslandskap? Eller kanske rentav till 1500-talets skogar?
Det förstnämnda och det sistnämnda lär leda till minskad biologisk mångfald. I början av 1900-talets fanns det i princip ingen skog alls i västra Sverige. Allt var avverkat för skeppsbyggnad och vedeldning och nerbetat till gräsmarker och ljunghedar. I Bohuslän var det kala berg utan några träd. Ska vi ha det tillbaka krävs omfattande avverkningar och en massa betesdjur. Men det vore dåligt för klimatet och den biologiska mångfalden.
Ljunghed. Bild: MPF. LIcens: CC BY-SA 3.0
Vill vi ha tillbaka 1500-talets skogar som förmodligen huvudsakligen var lövskogar krävs det en omfattande avverkning av 1900-talets planterade barrskogar och plantering av lövträd. Det vore kanske okej för klimatet och miljön generellt men troligen dåligt för den biologiska mångfalden.
Är det 1950-talets och 1960-talets småskaliga jordbrukslandskap vi vill ha tillbaks krävs det att tidigare ängsmarker återskapas genom att skog röjs bort. Betesmarker i form av ängar, lundar och hedar måste återskapas. Det kräver sen en massa betesdjur för att kunna upprätthållas. Det skulle helt klart ge en större biologisk mångfald. Samtidigt är detta inget naturligt tillstånd för naturen utan ett av människan skapa landskap. Men det är också något som kanske är rimligt att återskapa.
Så frågan är vad miljöorganisationerna vill. Vad vill de återskapa?
Naturskyddsföreningen
Enligt Naturskyddsföreningen handlar det om att rädda den biologiska mångfalden. Och då om att dels skydda naturen från fortsatta förstörelse genom olika skydd. Dels handlar det om att återställa naturmiljöer som försvunnit. Sådant som våtmarker, betesmarker som ljunghedar, ängsmarker och lundar. De villl uppenbart ha tillbaks 1950-talets landskap. Men vill alla ha det? Det är ju inga urskogar som ska skapas utan motsatsen. Ett av människan skapat jordbrukssamhälle. Det är som jag ser det en rimlig målsättning. Det är dock ingen urskog och ingen ursprunglig naturmiljö de vill återskapa utan en natur som människan skapat de vill ha tillbaks.
Naturskyddsföreningen vill att 30% av all mark och allt hav skyddas. De vill att minst 20% av naturen återskapas. Men om marken skyddas som den ser ut nu kan den inte återskapas. De två målsättningarna går förstå att kombinera men de kan också stå i motsättning till varandra.
I havet vill de skydda 30% av bottnarna. Det målet är redan uppnått i Skagerak och Kattegatt (Västerhavet). De vill förbjuda bottentrålning. Men i Östersjön förekommer i stort sett ingen bottentrålning och i Västerhavet är 30% redan skyddat. At förbjuda bottentrålning är jag helt emot då det skulle innebära att det inte längre fanns i stort sett nåt yrkesfiske för konsumtion i Sverige.
Våtmarksbilden i toppen är tagen av Daniel Mott och publicerad enligt licensen CC BY-SA 2.5.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Denna problematik är på inget sätt begränsad till Västsverige utan gäller i hög grad hela Götaland och delar av Svealand. Problematiken tar sin början långt tidigare än i sent 1800-tal och tidigt 1900-tal. Studerar men storskifteshandlingar från 1700-talets senare hälft ges belägg på belägg att skogen ofta befanns i sig i ett erbarmligt dåligt skick. Noteringen ”av timmerskog fanns intet” är på inget sätt ovanlig.
Vad det väl i grunden handlar om är att skogen – utöver husbehov för byggnadsmaterial, bränsle och gärdesgårdar – hade ett litet ekonomiskt värde. Förvisso fanns biinkomster, låg järnbruk nära behövdes kol och vid tillgång till tall kunde tjära produceras. Värdet låg till en avsevärt högre grad i möjlighet till svedjebruk, bete för boskap (som åt upp de skott som skulle blivit till träd) och möjligheten att på skogen bryta ny odlingsbar mark.
Först under 1800-talets senare hälft fick skogen, som sådan, ett substantiellt ekonomiskt värde i takt med järnvägar och den framväxande skogsindustrin. Så småningom blev skogens värde allt mer uppenbart vilket 1903 ledde fram till en skogsvårdslag med bl.a. krav på återplantering.
För mig är det helt uppenbart att miljöorganisationerna fått denna i sig mycket viktiga fråga helt om ”bakfoten” (… jag har slutat betala min medlemsavgift till Naturskyddsföreningen) då de pläderar för något sorts ”återställande” utifrån en närmast nationalromantisk agenda.
Den biologiska mångfaldens avgörande betydelse ifrågasätter jag på inget sätt MEN det som krävs är att den säkerställs utifrån den situation vi har idag. Det handlar t.ex. om våtmarker men dessa kan åstadkommas genom upprättande av nya och inte nödvändigtvis genom återställande av gamla. Inom jordbruket kan med tämligen enkla medel mångfalden förbättras genom att i och runt åkrar skapa biotoper för växter, insekter och smådjur, utan att egentligen på något sätt inkräkta på jordbrukets produktivitet. Exemplen på hur biologisk mångfald kan etableras, utan ett diffust återställande där man inte vet vad det ska återställas till, kan mångdubblas.