Protester mot järnmalmsbrytning i Kallak

Sen 1947 har järnmalmsfyndigheten i Kallak varit känd. 1968-70 hittade man ytterligare en fyndighet av samma typ en liten bit ifrån. Järnmalmsfyndigheten i Kallak är relativt stor och rik. Den har aldrig brutits men det är tänkt att det ska bli så i framtiden. Det bolag som har tänkta att bryta malm i Kallak är Jokkmokk Iron Mines AB (JIMAB). Ett helägt dotterbolag till Beowulf Mining.

Planerna på gruvbrytning har mötts av protester från lokalbefolkning och miljövänner som bland annat menar att brytningen hotar naturvärden, kan innebära risker för en kraftverksdamm och långsiktigt hotar en hållbar utveckling. Demonstrationer, blockader och protester har pågått hela sommaren.

Det är uppenbart att gruvbrytning på många sätt är miljöstörande. I vissa fall är det ett pris som behöver betalas för att inkomster ska komma ett land och de befolkning till godo. Sverige har som land och nation levt på gruvbrytning sen medeltiden, cirka 800 år. Idag är skogen mer ekonomiskt betydande, men så har det enbart varit omkring 150 år. Historien motsäger alltså delvis det där med att gruvbrytning inte är långsiktigt hållbart. Samtidigt är det förstås så att malm tar slut och det är därför viktigt att den mesta metallen som görs tillverkas av återvunnet material.

Sverige kan på sätt och vis sägas vara beroende av gruvbrytning och skogsavverkning för sin existens. Därför bör gruvbrytning även i framtiden kunna tillåtas i de fall där avgörande miljöintressen inte riskerar att skadas. Om det bryts på rätt sätt och varsamt kan man utan tvekan bryta de malmer och mineraler som kan tänkas behövas. Kallak (Gallok) verkar vara ett sådant fall där gruvbrytning skulle kunna vara tillåten som jag ser det.

Läs också: Svensk gruvnäring – utländska bolag?, Gruvboom i Norrbotten,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Jokkmokk Iron Mines AB, Gruvbrytning, Kallak, Gallok, Beowulf Mining, Järnmalm, Malmbrytning, Ekonomi, Natur, Jokkmokk, Samhälle, Politik