Att snabbt minska sjöfartens utsläpp kräver lågsvavliga bränslen

Sedan 1980-talet har framförallt de starkt försurande svaveldioxidutsläppen från industrin minskat med omkring 94% medan utsläppen av kväveoxider har minskat med omkring 57%. Den viktigaste orsaken är den minskade användningen av kol och olja för uppvärmning och elproduktion. Det är en stor miljöframgång som är tydligt synlig i verkligheten bland annat genom att kantareller återkommit i Bohusläns skogar och att de klara försurade sjöarna utan liv försvunnit. Men samtidigt som industriutsläppen minskat kvarstår stora utsläpp från internationell sjöfart, jordbruk och andra mer diffusa källor.

Medan de landbaserade utsläppen av svavel kraftigt minskade så ökade istället utsläppen från sjöfarten. Efter många år av tröga förhandlingar inom FN:s internationella sjöfartsorganisation, IMO, blev det 2008 en överenskommelse om en svavelgräns för fartygsbränsle på 0,5% som ska gälla globalt från första januari 2020. Den genomsnittliga svavelhalten i fartygsbränsle ligger idag på 2,7%. I Östersjön och Nordsjön, som är klassade som särskilda utsläppskontrollområden, har  krav på 0,1% svavel i fartygsbränsle funnits sedan 2015. För att producera renare fartygsbränsle krävs att raffinaderier byggs om vilket dock medför ökade utsläpp av växthusgaser (främst koldioxid) i raffinaderierna samtidigt som utsläppen från sjöfarten minskar.

För även om de kraven när det gäller utsläpp från sjöfarten skärpts så innebär det att om inget ytterligare görs kommer sjöfarten runt Europa år 2030 stå för ungefär lika stora kväveoxidutsläpp som EU:s sammanlagda landbaserade utsläpp. Detta trots att det är praktiskt och tekniskt fullt möjligt att ytterligare minska dessa utsläpp. En snabb minskning kräver bl.a. att stora fartyg börjar använda LNG som bränsle och mindre fartyg, färjor och båtar går över till eldrift.

LNG är bättre och miljövänligare än de fortfarande svavelhaltiga men mer miljövänliga oljealternativen. En övergång till LNG och eldrift inom sjöfarten är därför det snabbaste och bästa sättet att få ner de miljöfarliga utsläppen av stoft, kväveoxider och svaveldioxid.

Övergång till LNG som bränsle i större fartyg kräver en infrastruktur för detta. Denna infrastruktur kan också användas för LBG (biogas) som kemiskt är exakt samma sak som LNG, dvs i huvudsak metan.

Öka användning ev eldrift och batterier kräver gruvbrytning av de ämnen som behövs.

Mindre utsläpp av miljöfarliga ämnen från båtar som fortfarande drivs på olja kräver ombyggnader av raffinaderier.

De tre åtgärder som behövs för att minska sjöfarten har därmed också vissa kostnader i form av miljöpåverkan från gruvor och ökade utsläpp från raffinaderier. De är oundvikliga men de innebär också att de totala utsläppen av växthusgaser, miljöfarliga ämnen som orsakar övergödning och försurning och hälsofarliga partiklar minskar. Därför är de också nödvändiga.