Vad är Putins nästa imperiesteg?

Vad vill Putin, frågar sig många. Ändå har han själv sedan länge gett svaret. Han anser att Sovjetunionens fall 1991 var en gigantisk ”geopolitisk katastrof”. Därför vill han återupprätta Sovjetunionen.

Alltså det sovjetiska stormaktsimperiet, inte det som i vardagligt tal ofta kallas ”kommunism” (ett samhällssystem). Han vill återskapa ett starkt och utvecklat Ryssland med makt över grannländerna, precis som förr.

Man kan exemplifiera hans imperialistiska höger-nationalistiska planer med en lök som skalas i lager efter lager. Eller ännu bättre med de ”ryska gummor” turisterna köper i Moskva. En kärngumma som har lager efter lager över sig av allt större gummor. Se här de olika lagren:

Ryska gummor

1. Ryssland – maktens kärna. I Ryssland ingår även en mängd små nationer, bland annat muslimska Tjetjenien och mindre sibiriska folk.

2. De tre slaviska brödraländerna som ”egentligen” alla i grunden är ryssar enligt Putin – Ryssland, Ukraina, Vitryssland.

3. Sovjetunionen i möjligaste mån återupprättat – alltså Ryssland, Ukraina, Vitryssland och nio till ex-sovjetrepubliker – följaktligen alla utom baltiska Estland, Lettland och Litauen som är ”förlorade” till EU, NATO, USA (väst).

De tolv ex-sovjetrepublikerna (alltså alla förutom Baltikum) har bildat olika slags samarbetsorgan, med olika antal medlemmar. Ryssland har ofta blandat sig i deras inrikespolitik. Senast sändes ryska trupper till Kazakstan för att slå ner ett folkligt uppror.

Ryssland värnar om de ryska minoriteterna och det ryska språket i ex-sovjetrepublikerna, särskilt den stora ryska minoriteten i jättelandet Kazakstan (ryssar dominerar i norr, på gränsen till Ryssland).

Ryssland anklagar (troligen helt rätt) USA och väst för att via så kallade ”färgrevolutioner” – i bland annat Ukraina – underminera det ryska inflytandet i de forna sovjetrepublikerna.

Det ligger som en bidragande faktor bakom Ukraina-kriget. Och båda sidor har utnyttjat de slitningar som finns mellan västra och östra Ukraina.

Runt Ryssland

4. En rysk ”stormaktig” intressesfär runt det forna Sovjetunionen, Precis som man förr hade kontroll över Östeuropa – godkänt av väst efter andra världskriget. Och som man förr hade viss kontroll över finsk politik – det som kallades ”finlandisering”. Helst skulle man se hela Europa finlandiserat.

Nu kräver Putins Ryssland åter en slags finlandisering av Finland och även av Sverige. Dessa två neutrala länder hotas militärt och varnas för att gå med i NATO. Och för att avskräcka väst från att ingripa i kriget i Ukraina hotar Putin med kärnvapen!

Även vapenstöd till Ukrainas frihetskamp kan få ”konsekvenser” för de länder som solidariskt stödjer Ukraina med vad de behöver i kriget – försvarsvapen!

Lenin-Stalins misstag

Putin anser att Lenin gjorde ett misstag när han gick med på att Sovjetunionen delades upp i halvt självständiga nationella republiker till förmån för de olika folken i imperiet (och Finland fick självständighet).

Putin vill ha mer centralisering i det nya Sovjet-Ryssland. Det stod Stalin för, men hans miss var enligt Putin att de i Sovjet ingående nationella republikerna gavs en teoretisk, grundlagsmässig möjlighet till självständighet. Den chansen tog de vid Sovjets sammanbrott.

Bäva månde därför Ex-Sovjetunionens alla nyfria grannländer när Putin-Ryssland åter ska ”befria” dem – som idag i Ukraina. Vem står härnäst på tur när ”Imperiet slår tillbaka” med Darth Putin Vader i spetsen…

Frågan är dock om dagens Putin-Ryssland är starkt nog att återskapa Sovjetunionens national-imperialism. Militärt ja, men räcker ekonomin till för att backa upp de kanske nödvändiga krigsäventyren?

Imperiet slår tillbaka

Ryssland må kanske vara en militär kärnvapenbestyckad supermakt. Men ekonomin är i nivå med Spanien, Kanada, Sydkorea, Australien. Man är import- och exportberoende. Råvarorna olja, kol, gas är hälften av rysk export, och ekonomin går knackigt.

Kan dagens Ryssland verkligen klara av västliga straffsanktioner och kännbara köpbojkotter. Och kommer den ryska befolkningen att acceptera kriget mot Ukraina, och andra eventuella erövringskrig, när det drabbar deras slitsamma vardagsekonomi?

Å andra sidan kan den kommande supermakten Kina hjälpa Ryssland ekonomiskt och politiskt. Kanske Kina kommer att få en dominerande ställning i det forna Sovjetunionens nya länder – i Centralasien och i själva Ryssland. Ingen annan stödjer ju Ryssland.

Då får vi definitivt en ny global blockbildning mellan väst (USA och Europa) och öst (Kina och Ryssland). Kriget i Ukraina har skapat en helt ny och osäkrare världsordning. Den relativt fredliga efterkrigstiden 1945-2022 är över.

Nedan följer en överblick av de tolv ex-sovjetrepubliker som Putin troligen vill återta mer politisk-ekonomisk-ideologisk kontroll över. Förvandla dem till integrerade delar av hans nya tänkta storryska maktsfär:

Ryska Europa

Ryssland – Putin saknar nostalgiskt landets forna supermaktsställning. Den vill han återupprätta med maktmedel.

Vitryssland (Belarus) är redan en helt igenom rysk lydstat under diktatorn Aleksandr Lukasjenko, som hänsynslöst slår ner den på den politiska och nationella oppositionen.

Ukraina i krig – Halvön Krim vid Svarta havet, och två små rysktalande separatistområden i öster sedan tidigare kontrollerade av (och ekonomiskt knutna till) Ryssland).

Estland, Lettland, Litauen (Baltikum). Med i EU och Nato och därmed ”förlorade till västmakterna”, enligt Putins ”maktrealistiska” verklighetssyn.

Moldavien – historiskt, språkligt och kulturellt en del av Rumänien – men vill bli en självständig stat i EU (trots att Rumänien ”Välkomnar Moldavien tillbaka”). En liten ryskstödd och ryskspråkig utbrytarrepublik finns på gränsen till Ukraina – ”Transnistrien”.

Ryska Asien

Georgien, Armenien, Azerbajdzjan (Kaukasus i Asien). Konflikt mellan Ryssland och Georgien (utbrytarområdena ”Abchazien” och ”Sydossetien” får ryskt stöd). Konflikt mellan Armenien och Azerbajdzjan.

Gamla ryska Centralasien: Turkmenistan (Nordkorea-liknande), Uzbekistan, Tadzjikistan (för några år sedan utbröt ett slags talibanuppror där – gränsar till Afghanistan). Kirgistan ­– har gjort demokratiska framsteg. Kazakstan (se ovan).

De fem forna centralasiatiska stan-länderna präglas av halvdiktatur, korruption, maktövergrepp. De är ofta styrda av forna ”kommunistledare” (från den gamla sovetiska så kallade ”nomenklatura”-överklassen). Kvinnor, hbtq-personer och minoriteter har ofta en svår situation.

Hans Norebrink

Kommentarer

# Se även min recension av ”Sovjetunionens skendöd – En historia om det moderna Ryssland” av Rysslandskännaren Kristian Gerner. Han (och andra) beskriver hur den sovjetiska statliga överklassen (nomenklaturan) tillsammans med privata kapitalister (oligarkerna) på 90-talet roffade åt sig de statliga företagen.

Sedan återtog Putin som representant för den gamla (och nya) överklassen makten, vilken gradvis övergick i diktatur (eller snarare i auktoritär halvdiktatur). Förre KGB-agenten Putin kan sägas representera ”den djupa sovjetiska staten” som överlevde Murens fall och Sovjets sammanbrott.

Samma oroliga övergångstid mellan ”kommunism” och kapitalism stoppades i Kina via ”Massakern på den Himmelska fridens torg”. Idag skulle jag kalla det politiska systemet i såväl Ryssland som Kina för högernationalistisk statskapitalistisk diktatur.

Vad var då Kina och Sovjet under ”kommunismen” (”realsocialismen”, ”den reellt existerande socialismen”) – under den socialistiska fernissan? Jag vill beteckna deras båda samhällssystem då som högernationalistisk statsdiktatur och klassamhälle.

Sovjet och Kina

Hur motiverar jag det? Jo, såväl Stalin-Sovjet som Mao-Kina var nationalistiskt aggressiva till förmån för de dominerande folken ryssar och hankineser, och ofta aggressivt expansiva i sin utrikespolitik Och samma i nutid under Putin (Ukraina) och Xi (Sinkiang).

Om Sovjet och Kina hade varit socialistiska hade de gynnat arbetarna och bönderna mer materiellt, och gett dem den politiska makten – vilket var och är socialismens sanna mål. Istället tvångskollektiviserade man bondeklassen och överexploaterade man arbetarklassen.

Generationer av vanligt folk offrades för att för framtiden bygga starka utvecklade nationer. Under ledning en privilegierad överklass, en elit – många statliga fabriksdirektörer. Som sedan tog kontroll över företagen när de privatiserades på 90-talet.

Människor tjänade och tvingades underkasta sig det politisk-ekonomiska ”realsocialistiska” nationalistiska samhällssystemet, när det borde vara tvärtom. Politik och ekonomi ska tjäna människan. Annars är det fel på systemet – och det var det i östblocket.

Det var inte (vänster)socialism, det var (höger)nationalism. Ett klassamhälle styrt av en diktatorisk elit. Därför ser man idag hur Kina och Sovjet delvis återupprättar sitt förflutna till en helgjuten nationalistisk historia Putin-Stalin-tsarväldet och Xi-Mao-kejsartiden.

Andra texter

# Se mina övriga texter om Ukrainakriget, Sovjetunionen och nationalism: ”Dålig kontra bra nationalism i Ukraina” och ”Nationalism ­ – god och ond”

# Jag har besökt alla gamla sovjetryska delrepubliker (nu självständiga) utom de tre i Kaukasus. Dessutom Transnistrien och Kina. I vackra ukrainska Odessa vid Svarta havet såg jag den gigantiska Potemkin-trappan i hamnen, där i en berömd filmsekvens en herrelös barnvagn åker ner. Kiev har kullar med ortodoxa ”guldkupolade” kyrkor. Tjernobyls stålinbäddade kärnkraftsruiner med närbelägen spökstad är Ukrainas kanske största turistattraktion idag. Ett vackert land med en sympatisk befolkning ­– som nu riskerar att få fler spökstäder genom det ryska kriget mot Ukraina.