Ukrainas folk, soldater som civila, kämpar kvarter för kvarter för att försvara sin huvudstad Kiev mot den storryska militära aggressionen. Presidenten vägrar att fly utan fortsätter att leda folkets frihetskamp.
Ukraina inrättar också en främlingslegion för frivilliga från andra länder (som den internationella brigaden i Spanien på 30-talet, där även svenskar kämpade). Från olika håll i Europa kommer också stöd i form av vapen, pengar och flyktingmottagande.
Det är två slags nationalism (patriotism) vi ser våldsamt mötas i detta nya brutala storkrig. Å ena sidan den storryske Putin-diktaturens ”onda”, aggressiva, expansiva, elitistiska och imperialistiska nationalism. Å andra sidan det fredliga grannlandets Ukrainas demokratiska patriotism, som kämpar för sitt fosterlands frihet och själva existens som nation och folk.
Det handlar nämligen inte enbart om ”ett vanligt motstånd-mot-attack-krig”. Det handlar om Ukrainas ”själ”. Putin ser nämligen Kiev som ”Rysslands (ur) Moder”. Han påstår att Ukraina är en konstgjord stat – egentligen en del av Ryssland. Som han vill befria från väst och dess lydregim av ”nazister och narkomaner”.
I enlighet med det hävdar han att det ukrainska folket ”egentligen är ryssar” (han krigar då alltså mot sitt eget folk!?). Det är mycket allvarligt. Putin nekar alltså i sin förlängning Ukrainas rätt till att fortleva som ett eget fritt folk i en egen fri nation.
Det är mer än ett brott mot internationell rättsordning. Vidare är det att kränka den internationella principen om rätt och frihet till nationellt självbestämmande för världens folk.
Det handlar om risk för ”förryskning” – ”russifiering” av det ukrainska folket. Om storryska planer på kulturellt folkmord på Ukrainas folk!
Kulturellt folkmord!
Nationalism som en såväl positiv (solidaritet) som negativ (aggression) ideologi ligger bakom Ukraina-kriget. Men vad är egentligen nationalism, och hur och varför uppstod den? Läs om detta nedan:
Det finns många missförstånd och felaktigheter när det gäller samhällsfenomenet nationalism. Den dominerande debatten ser den enbart som ond, reaktionär, aggressiv – sedan alltför länge färdig för historiens sophög.
Men nationalismen kan också ha en progressiv god sida. Det var i själva verket så den startade i franska revolutionen 1789. Det folkliga tredje ståndet deklarerade radikalt att de utgjorde ”Nationen” och ”Folket”. Majoriteten som krävde demokrati (folkmakt).
I början av 1800-talet, ofta som en reaktion på Napoleons imperialism, framträdde den tyska romantiken som en kulturell betoning av folket, nationen, språket, bondetraditionerna.
Den franska revolutionära, medborgerliga, politiska, juridiska, kontraktsmässiga, upplysnings-inspirerade, ömsesidiga nationalismen med vänsterdrag på den ena sidan alltså.
Och den tyska romantiska, kulturella, etniska, blodsmystiska, känslomässiga, släktfiktiva, språkliga nationalismen med vissa högerkonservativa drag på den andra sidan.
Två nationalismer blir en
De två nationalistiska tendenserna kom att blandas i olika former. Romantiken tog exempelvis till sig den politiska tanken på nationalstater. Och den franska revolutionen kom att starkt betona det (kulturbundna) franska språket (det fanns andra språk och dialekter).
Nationalismen hade alltså dels radikala framtidsinriktade drag, och dels konservativa historiskt tillbakablickande drag. Men båda skapade en ny folklig storskalig identitet. Den ledde till krav på demokrati (folkets makt) och nationellt (nationalstatligt) självbestämmande för de olika folken i Europa.
I början på 1800-talet var nationstanken i stort sett en progressiv vänsterrörelse för folkets majoritet. Tanken var ett syskonskap av fredliga nationer. Som olika blommor i en trädgård, som tillsammans ger en skönhetsupplevelse, som en av dåtidens nationalister uttryckte det.
Men världens överklasser har genom tiderna alltid utnyttjat folkliga tankar i eget syfte, tagit över religioner och ideologier för egna klassegoistiska ändamål.
Så skedde också med nationalismen från slutet av 1800-talet och fram ungefär tills fascismen besegrades 1945.
Korporativa principer
Denna högernationalism byggde på korporativa principer, klassamarbete, aggressivt hävdande av den egna statens intressen. Det korporativa draget togs senare över av den reformistiska socialdemokratin i form av folkhemmets vänsternationalism (med vissa rasistiska skamfläckar).
Bredvid den officiella överklassnationalismen har det dock hela tiden förekommit progressiv nationalism: Antikolonial, antiimperialistisk, antifascistisk, antirasistisk nationalism. Krav på folkens självbestämmande – stödda av den kommunistiska världsrörelsen.
I dagsläget är världskapitalismen i stora drag global, nyliberal, internationell, kosmopolitisk, gränslös, nationslös. Makteliten har inte längre något större behov av nationellt klassamarbete.
Den reaktionära, aggressiva, rasistiska, invandrarfientliga högernationalism vi ser idag kommer snarare nerifrån dunkla konservativa känslor i folkdjupet – inte från den liberala samhällseliten, borgarklassen. Se Trumps USA som exempel.
Denna ”underklassnationalism” är delvis en reaktion på social nedrustning och minskad makt för den nationella demokratin. Delvis en reaktion på vad man upplever som alltför stor invandring, vilken väcker farliga vi-dom-känslor.
Så i sammanfattning, det finns god och ond nationalism. Men idag är den kanske ändå mogen för historiens sophög? Nej säger jag med stöd i evolutionsvetenskaplig forskning.
Realistisk samhällsnivå
Den mänskliga naturen är djupt social. Vi behöver tillhöra det vi upplever som ”vår grupp”. Och än är det långt till att vanligt folk känner sig som européer eller världsmedborgare. Men vi känner oss som ”vi svenskar”.
Det är känslan av likhet, delade traditioner, delat språk, delat ”nationellt öde”, delad historia etcetera, som gör att vi känner oss som en samhörig svensk grupp med en delad identitet.
En grupptillhörighet som i sin tur väcker vår samhälleliga solidaritetskänsla. Så har evolutionen skapat vår sociala mänskliga natur. Till samarbete och ömsesidigt stöd inom gruppen.
Nationen förblir alltså den naturliga, evolutionära och mest realistiska samhälleliga plattformen för solidaritet, välfärd, demokrati, folkhem, vi-känslor, delad kultur och traditioner. Och även vänstern tänker sig ju att demokratin och socialismen ska byggas på just nationell nivå.
Därför bör vi rycka nationen ur extremhögerns grepp. Skapa en ultrademokratisk, inkluderande, integrerande, färgblind hela-folket-oavsett-ursprung-nationalism. Som grund för nationell utveckling och folklig och proletär samhörighet. ”Vi-känsla” krävs för bra samarbete.
Världsfederation av syskonnationer
Internationellt samarbete bör ske mellan nationer, inte i globala maktcentra onåbara för den vanliga medborgaren. Det handlar inte minst om den viktiga avgörande maktfrågan. Internationell oåtkomlig global makt skulle obevekligen leda till korruption, maktmissbruk och kanske på sikt till global diktatur.
Världen som en federation av jämlika nationer ger mycket större utrymme för folklig demokrati och solidaritet. Speciellt som vi människor, som sagt, av naturen sätter ”den egna gruppen” främst.
Drömmar är bra men realism är konstruktivare. För alltså ett internationellt syskonskap av fria och likvärdiga folk och nationer. Ungefär som vi har det i Norden – trots århundraden av krig.
Gärna internationellt samarbete och solidariskt delat globalt ansvarstagande för planetens framtid. Men först en rejäl nation!
Hans Norebrink, socialistisk vänsternationalist
Fotnoter
# Lenin gav Finland nationell självständighet, men annars har de realsocialistiska staterna inte varit några föredömen vad gäller respekt för nationellt självbestämmande. Men i skrift var de för. Se Lenins ”Om nationernas självbestämmanderätt” och Stalins ”Marxismen och den nationella frågan”.
# Ryska tankar på att assimilera ukrainarna till att bli en del av det ryska folket har sin föregångare i Sovjetunionen, som enligt många bedömare outtalat verkade för att på sikt skapa ”sovjetmedborgare” av Sovjets många folk. På liknande sätt verkade Japan under sin ockupation av Korea 1910-1945 för att ”japanisera” koreanerna. Det lyckades inte.
# Se även min text ”Dålig kontra bra nationalism i Ukraina”. På gång är ”Vad är Putins nästa imperiesteg?”.
Läs mer: Omedelbart tillbakadragande av trupperna från Ukraina!
