Beror den västerländska krigshetsen på religion?

Beror den västerländska krigshetsen på religion? Krigshysterin ökar i Europa. Senast är det EUs nyutnämnde försvarskommissionär som enligt Reuters säger sig enligt Reuters tro på ett krig mot Ryssland inom sju år.

Det är svårt att tro att dom menar allvar. Ryssland har hittills haft att göra i två år, till priset av 100.000 unga mäns liv, med att besegra ett Ukraina som bara är en fjärdedel så stort som dom. Varför skulle de plötsligt kasta sig över Europa (som är fyra gånger så stort)? Och vad finns det att slåss om?

Det är lättare att tro på andra motiv. Under de senaste två åren har jag på olika ställen lagt fram ungefär följande teorier:

• De vill ha ett kallt krig för att kunna skylla följderna av sin nyliberala politik – nedskärningar, outsourcingar, ökad ojämlikhet och misär – på en yttre fiende. Annars är det risk att folk vänder sin ilska mot dem själva.
• De vill ”göra en Putin”, att med ett nationell nödläge som förevändning ta kontrollen över sin egen ekonomi och disciplinera sina egna oligarker.
• De är rädda att kineserna bjuder bättre priser för råvaror så att de själva blir utan – låt oss inte glömma att Nato ser avbrutna råvaruleveranser som en krigsorsak – och vill skapa ett lämpligt politiskt klimat för våldsamma reaktioner.
• De inser att offentliga investeringar är nödvändiga för att få fart på ekonomin, men borgerskapet kan, som Keynes sa, inte tänka sig andra offentliga investeringar än i vapen.
• Natobyråkratin vill som alla byråkratier expandera och västpolitikerna är för okunniga för att kunna ifrågasätta deras budgetmotiverade larm. Detta var kallakrigsexperten George Kennans uppfattning.
• De har gripits av panik inför klimatkrisens framtida oroligheter och flyktingvågor och vill kunna ta till våld mot dessa utan en massa protester från sina egna medborgare.
• De har sett hur deras ekonomi har hamnat på efterkälken och gripits av panik inför att inte längre vara världens centrum; därför försöker de hävda sig med våld.
• De har inte minst sett hur USA som skyddande förälder håller på att mista greppet och kanske till och med kollapsa; förtvivlat försöker de andra ländernas ledare därför ta nån sorts grepp men beter sig snarast som trollkarlens lärling.

En eller flera av dessa kan vara sanna, kanske allihop. Ostridigt är i alla fall att västvärldens maktpersoner inte har samma hand med saker som de hade t.ex. under efterkrigstiden. Möjligen kan detta ha att göra med att ekonomin blir alltmer rentieristisk och rentiärer har ingen bruk för den praktiska förmåga som producerande kapitalister behöver.

Emellertid har den pensionerade brittiske högre ämbetsman som skriver under penn-namnet Aurelien en annan teori som går mycket längre än så.

Enligt denna är det styrande etablissemanget nu så isolerat att det har utbildat en sorts religion som styr dess handlande. Man skulle kunna kalla denna för nyliberalism, om man ger denna term en lite bredare betydelse än den vanligen ges. Emellertid motsvaras gud i denna religion av marknaden vars visdom anses övergå allt mänskligt förstånd. Man håller sig också med en eskatologi, dvs en förutbestämd frälsningsplan enligt vilken hela världen till slut ska styras av marknaden medan de som sätter sig däremot betraktas som ”onda” och värda att utrotas med våld.

Man kan notera hur det kvasireligiösa begreppet ”ond” används om politiska motståndare som använder ungefär samma sorts metoder som användarna gör själva. Och man kan också notera att detta är svaret på frågan ”vad finns det att slåss om” i ingressen ovan: det behövs inget! Det är Goda mot Onda på religiöst manikeiskt maner, eller Hollywoodmaner om man vinklar det så.

I den här förkortade versionen verkar det lite långsökt (men läs artikeln, den är logisk). Emellertid går det inte att förneka den självrättfärdighet krigshetsen drivs med. Inte heller går det att förneka den brist på realism som har kännetecknat västpolitikernas hantering av t.ex. Ukrainakonflikten från dess första början (men också andra misslyckanden som Irakkriget, Afghanistankriget, finanskraschen, den kroniska Palestinakrisen etc); om man har gud på sin sida behövs det ingen realism.

Den fråga Aurelien inte ställer sig är varför en hel världsdels styrande elit skulle lämna verkligheten och ge sig in i en sekttillvaro. Ett svar ges ovan: rentiärekonomin, som har lett till att de inte längre behöver ha nån relation till samhället runtomkring sig. Deras egen verklighet är kasinot, inte verkstaden som det var för förrförra generationens eliter.

Alla tätknutna kollektiv på avstånd från samhället i stort har behov av något som håller det samman. Enligt Émile Durkheim är detta ursprunget till religion som fenomen – människor är beroende av kollektiv men kollektiv är svåra att föreställa sig om det inte gör något påtagligt tillsammans. Alla religioner har därför gemensamma riter som kärna, men efter en tid börjar kollektivet kräva svar på frågan varför man håller på med dessa riter – och från den stunden finns det ingen hejd på den intellektuella påhittigheten.

Västvärldens styrande elit behöver sin nyliberalism för att känna sig trygg i sin isolering.

Det är banalt att påpeka att detta förutsätter otrygghet för alla andra och för världen i stort. Det är en klassisk intressemotsättning som kräver ett organisatoriskt uttryck, för att uttrycka det försiktigt.

Jan Wiklund

Ursprungligen publicerat på bloggen Gemensam.