Två chefredaktörer blev hotade och gick till rätten

Två chefredaktörer blev hotade. Leonidas Aretakis och Andreas Gustavsson är chefredaktörer på Flamman respektive ETC. De hotades av en man som tidigare anställde Kajsa Ekis Ekman på Arbetaren i trots mot den interna demokratiin i SAC och mot personalens vilja. Hotet var otrevligt och obehagligt men uppenbart inget som nånsin skulle förverkligas.

Mannen som framförde hotet i en kommentar på X heter Thomas Carlsson och är 55 år gammal. Han gick över gränsen till vad som är okej att skriva till andra människor. Men det är ändå inget som en behöver gå till borgarstatens våldsapparat med och det kunde mycket väl ha lösts utan att blanda in dem.

Hela förfarandet med att gå till domstol kritiserades i tidningen Parabol. En tidning där Kajsa Ekis Ekman är ansvarig utgivare och redaktör. Vilket ju gör att kritiken kan ifrågasättas. En som ifårgasatt kritiken av Gustavsson och Aretakis är Annie Croona som skrivit en ledare i ETC om saken. Även jag kritiserade Aretakis och Gustavssons agerande. Men jga har inte fått nån kritik av det.

Hon anser att kritik av journalister bygger på att folka missförstått vad journalister gör och vad deras uppdrag innebär. De är enligt henne inga makthavare och de har som uppgifter att granska makten. En inställning som jag kritiserar i ett tidigare inlägg. Vad det gäller själva sakfrågan om kritiken av Aretakis och Gustavsson som Parabol publicerat har hon dock en del poänger:

Parabolskribenten menar att Andreas Gustavsson och Leonidas Aretakis vill tysta kritiker, och att de genom sin polisanmälan dödar det kreativa skrivandet.

”Skriv inte kreativt, tillspetsat och kritiskt. Undvik ord och uttryck som ’kniv’, ’vapen’, ’ett hugg i ryggen’, ’hängning’ osv – skriver du det får du räkna med att andra kan tro att du vill och ska använda kniv mot dem.”

Det finns alltså inget mellanting – det är torr byråkratisvenska eller hot om hängning som gäller. Nej, man kan faktiskt skriva kreativt, tillspetsat och kritiskt utan att utfärda dödshot.

Och det har hon förstås rätt i. Det finns absolut inget försvar för Carlssons sätt att uttrycka sig. Samtidigt anser jag att Aretakis och Gustavsson gick för långt när det polisanmälde Calrsson för ett hot de inte hade någon som helst anledning att tro att han skulle förverkliga. Interna stridigheter i vänstern bör som jag ser det inte lösas med hjälp av borgarstatens våldsapparat.

Läs mer:

PS. I den artikel jag skrev om Annie Croonas feaktiga syn på journalister, Journalister är makthavare – Annie Croona i ETC har fel, lyckades jag dessutom som en följd av mina svårigheter att hitta stavfel efter min stroke stava hennes namn fel. Dessutom två gånger. Crona och Crana. Klantigt förstås men ingen katastrof. Att jag stavat fel är också den enda kommentar jag fått på mitt inlägg från Croona eller nån annan,


Upptäck mer från Svenssons Nyheter

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

Ett svar på “Två chefredaktörer blev hotade och gick till rätten”

  1. Den här historien är fullkomligt absurd. Hur kan någon se det här tweetet som ett hot? Och att det är just de där två redaktörerna som polisanmäler – de tyckte ju även det var ett ”hot” (om än inte i juridisk mening den gången) när en rad palestinagrupper uppmanade V-ledningen att inte utesluta Lundberg. ”Hotet” då var alltså att kommunicera att man inte ville rösta på ett parti som för en politik man ogillar.
    Nu detta (som jag missat fullkomligt tills igår).
    Är det något som är ett hot mot det urartade ”samtalsklimatet” så är det väl den här typen av agerande.
    Ingen tycks klara av att prata eller läsa längre. Ingen förstår kontext, ingen förstår ironi eller satir eller undertext. För att inte tala om känslor. Istället för att försöka förstå, resonera, fundera och argumentera så sorteras allt in i kategorier, saker lyfts ur sina sammanhang och checkas av mot en lista av ”troper” eller ”signalord”. Anklagelser om ”desinformation” eller ”påverkansoperationer” haglar tätt, allt med syfte att döma motståndaren utan att behöva bemöta någonting alls.
    Om vi får tro TC i Tingsrätten, citerad av Parabol, så hade han 20 följare. Man kan liksom ignorera folk man inte vill besvara. Eller blocka dem. Men han förtjänar alltså fängelse, tycker de.

    Kolla hur till exempel TT nu skrivit om detta, så här står det i GP:

    ”Mannen skrev i oktober 2023 på plattformen X, tidigare Twitter, att ”alla som varit inblandade i Israelkramandet” borde hängas och att detta också gällde Leonidas Aretakis och Andreas Gustavsson, chefredaktörer för Flamman respektive Dagens ETC.”

    Man har styckat upp det jättekorta tweetet och utelämnat Nürnbergreferenserna och får det att bli något helt annat. Detta blir via TT en sanning i många medier, och det är på sätt och vis inte konstigt då det även är rättsväsendets sanning. Domstolen dömer en Israelkritiker och media ljuger och förvanskar vad som sagts – det är riktigt illa i sig.

    Men att det är två vänstertidningar som driver den här utvecklingen är bortom absurt. Har de ingen känsla för åt vilket håll utvecklingen går? Litar ni på att staten ska hjälpa er ta bort alla störiga åsikter och uttryck?

    Nadja Al Malikis funderingar i Parabol är även mina.
    ”Är Aretakis och Gustavsson verkligen införstådda med vilken boll de nu har satt i rullning och vilka konsekvenser detta kan få?”

Kommentera gärna med hjälp av ett Mastodonkonto

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.