Framgångar för vänstern och högern i tyska valet. Precis som väntat blev det tyska valet en stor framgång för högern – och än mer ytterhögern. Men det stora glädjeämnet var vänsterpartiet die Linkes oväntade framgång.
CDU/CSU, det klassiska borgerliga blocket ökade med nästan 5 % till 28,5 och blev förbundsdagens största parti. Valets stora segrare blev emellertid Elon Musks favoritparti, högerpopulistiska och invandrarfientliga AfD, Alternativ für Deutschland, som fördubblade sin röstandel till nästan 21 %.
För mittenpartierna, som utgjort den avgående regeringen blev valet en katastrof.
Socialdemokraterna förlorade 9 %, och gjorde med 16% sitt sämsta val någonsin. De gröna förlorade 3% och Liberalerna mer än halverades, tappade 7 % och försvann därmed ur Förbundsdagen.
Högerregering
Tyskland kommer nu att ledas av CDUs Friedrich Merz, en miljardär med stark högerprofil. Han säger sig vilja respektera den så kallade brandmuren mot samarbete med AfD men har redan visat sig beredd att göra upp med dem i centrala frågor. Den troliga utgången är just nu en samlingsregering mellan CDU och de stukade Socialdemokraterna.
Med CDU som dubbelt så stora kommer den att få en mycket tydlig högerprägel. Risken att Socialdemokraterna kommer att förlora ytterligare stöd i en regering med sådan politik är överhängande. Med en obetydlig socialdemokrati kommer Merz i nästa val om han vill behålla makten att tvingas – eller välja – att blicka mot extremhögern. Hans löften att inte korsa röda linjer kommer säkerligen visa sig lika hållbara som de Kristersson gav Hedi Fried, men sveket ännu större i ett land med Tysklands historia.
Die Linke
Det stora glädjeämnet var vänsterpartiet die Linkes oväntade framgång. Så sent som i höstas var partiet uträknat, också av många av sina egna medlemmar. Partiet bildades för drygt 15 år sedan genom en sammanslagning av det reformerade östtyska kommunistpartiet och en facklig vänster i väst. De senaste åren har varit krisfyllda. I förra förbundsdagsvalet nådde die Linke inte 5- procentspärren och räddade sig kvar bara tack vare ett antal direktmandat i öst.
Partiets främsta ansikte utåt, Sahra Wagenknecht, utvecklades i en migrationskritisk vänsterpopulistisk riktning, startade eget parti och tog med sig en hel del av die Linkes arbetarbas. Till demoraliseringen bidrog också partiets oklara linje i Palestinafrågan. I den upphetsade pro-israeliska stämning som råder i Tyskland tvekade ledande parlamentariska företrädare att tydligt ta ställning för den palestinska kampen och fördöma Israel för folkmord.
På en partikongress i höstas rätades flera frågetecken ut. Framför allt visade sig partiet vara förmöget att utnyttja det politiska tomrum som skapats för en radikal vänsterpolitik i frågor som migration, klimat och social rättvisa efter Socialdemokraternas och De grönas hållningslösa regeringspolitik och Wagenknechts invandrarfientlighet. Dessutom tyngdes inte partiet, som i förra valet, av krav på att tona ner sin politik för att kunna få plats i framtida regeringar. Det fick ett stort genomslag i valrörelsens slutskede.
Die Linke ökade med 4 % till närmare 9. I Berlin blev partiet störst. Samtidigt klarade Wagenknecht inte spärren. Och mest glädjande, partiet blev utan konkurrens det största partiet bland de unga. I gruppen 18-24 år fick partiet 27 % av rösterna, inget annat fick över 20.
Där har vi ett alternativ för Tyskland!
Kjell Östberg
Tidigare publicerat i Internationalen
Läs mer:
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.