Brott och otrygghet på landsbygden. På landsbygden är brottsligheten generellt lägre än i städerna. Men få poliser på stora geografiska ytor, tystnadskultur och sämre samhällsservice kan innebära utmaningar för det brottsförebyggande arbetet. Det visar en ny rapport från Brå.
Nästan alla typer av brott är mindre vanliga på landsbygden än i städerna, både sett till antal anmälda brott och självrapporterad utsatthet för brott. Några undantag är trafikbrott, stölder av fordon och utrustning från lantbruk och jakt- och miljöbrott. Det finns dock tecken på att skillnaderna mellan brottsligheten i stad och land kommer att minska. Organiserad brottslighet har länge betraktats som ett storstadsproblem, men idag finns den också i mindre orter och på landsbygden. De kriminella nätverkens rekrytering av barn och unga sker också oftare på sociala medier, vilket gör brottsligheten mer oberoende av en fysisk plats.
– Även om brottsligheten på en övergripande nivå är lägre så visar vår analys att det finns utmaningar i det brottsförebyggande arbetet också på landsbygden. De stora geografiska ytorna och långa landsgränserna med många obevakade övergångar är två sådana utmaningar, säger Sara Jonsson i ett pressmeddelande. Hon är utredare på Brå.
Få poliser
Samtidigt är det förhållandevis få poliser som arbetar i landsbygdskommunernas lokalpolisområden. Det gör att det kan vara svårt för polisen i landsbygdskommuner att vara närvarande och synlig, särskilt utanför tätorterna. Det är också svårt att rekrytera och behålla poliser på många mindre orter.
– Synlighet är viktigt för att bibehålla ett högt förtroende för polisen. Mobila poliskontor, polis i beredskap nattetid och polispatruller stationerade utanför de större tätorterna är åtgärder som skulle kunna öka polisens närvaro på landsbygden, säger Sara Jonsson.
Tystnadskultur
På landsbygden finns ofta en större samhörighet mellan invånarna jämfört med i städerna. Det är enkelt att veta till vem man ska vända sig till för att få hjälp med något. Men närheten kan även leda till att man inte vill lägga sig i, eller agera på, angelägenheter som berör någon man har en personlig relation till.
– När ”alla känner alla” kan det uppstå en tystnadskultur som gör att tröskeln blir högre för att anmäla ett brott. Det här är ett problem som måste angripas från flera håll. Bland annat behöver man bryta föreställningen om att vissa handlingar inte är brottsliga på landsbygden, och brottsoffer behöver få den hjälp och det stöd de behöver för att våga anmäla, säger Ulrika Lindstedt, utredare på Brå.
Samhällsservicen har försämrats på många orter vilket kan leda till minskad tillit till samhället, och därmed även rättsväsendet.
Läs mer:
- Gängland Härnösand och Ångermanland
- Gängland Sundsvall – Nacksta och Skönsberg
- Om gängland Hälsingland – Söderhamn och Hudiksvall
- Gängland Kalmar – Norrliden
- Gängland Växjö – Araby
- Om gängland Falkenberg – Sloalyckan och Falkagård
- Gängland Värnamo
- Den stora knarkhärvan i Östersund
- Haschsmuggling till Norge med koppling till kriminellt gäng
- Fyra personer dömda till fängelse efter gripanden i Värmland
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
”Tystnadskulturen” kunde ju lämpligen angripas via lokal polis. Så att den också blev en del av den lokala kulturen och automatiskt fick veta vad som pågick.
Men det måste i så fall vara väldigt lokal polis. Kommunal skulle knappast gå, åtminstone inte i skogslänen där de konstlade 70-talskommunerna är jättelika och kommunens centralort betraktas som ”stan”, dvs utsocknes.