Alltför många vänsterdebattörer tycker det är rätt att ”ta debatten” med Sverigedemokraterna. Jag förstår inte riktigt varför de tycker så.
Den enda effekten av att debatterna med Sverigedemokraterna är att de får mer uppmärksamhet, man hjälper SD att bli rumsrena. Och att bli rumsrena, det är vad det fascistiska partiet behöver för att kunna ta det sista steget i sin sin väg mot riksdagen. Utan att ”smuts”-stämpelns tvättas bort är deras chanser mycket mindre.
Än värre blir det när man som Mustafa Can i DN, Den förledande svenska idyllen, tror att man kan ”besegra” Sverigedemokraterna i en debatt genom att säga att de är invandrarfientliga. Så dumt, så korkat. Det vet ju deras presumtiva väljare redan. Det är ju en av huvudanledningarna till att de kan tänka sig rösta på partiet.
SD ska naturligtvis bemötas genom att påpeka att deras medlemmar i stor utstäckning är kriminella, genom att påpeka att deras politik leder till sämre villkor för arbetaklassen. Så fort man pratar socio-ekonomiska frågor har Sverigedemokraterna inga egentliga svar. Men den diskussionen ska inte tas med Sverigedemokraterna direkt. Utan tas vid sidan av. Vi ska inte bemöda oss med att ha kontakter med ett parti som är uppenbart demokratifientligt, med misskötsamma medlemmar, med en politik som skulle försämra villkoren för de fattiga i Sverige. Om hur man bemöter SD och liknande partier har Katrine Kielos skrivit ett bra blogginlägg, Problem i Sahlins debattstrategi mot SD. Men hon har fel när hon tycker man ska ta debatten med fascisterna. Men rätt när det handlar om vilka frågor som måste dras. Det handlar om social rättvisa, det handlar om klassfrågor. Låt oss föra fram hur vi kan göra samhället bättre för arbetarklassen. Det är enbart genom att göra klassperspektivet till det centrala vi kan besegra partier som vill göra etnicitet till den viktiga frågan. För att göra det behöver vi inte debattera med dom.
Vi måste acceptera att problem finns, men presentera klassmässiga lösningar istället för rasistiska lösningar.
Lodenius har också fel när hon säger att SD inte är ett rasistiskt parti: Det är uppenbart att det är ett rasistiskt parti. De vill ha bort invandrarna, de vill ha ett etniskt rent Sverige osv. Dessutom är det ett fascistiskt parti, precis som sina kompisar i andra länder, Dansk Folkeparti, Le Pens Front National för att ta några exempel.
Andra debattörer hävdar att vi måste lära från andra länder hur partier av SD:s typ ska hanteras. Ja inte ska vi göra som i Danmark, där man ”tog debatten” och vips har man fått en regering med en invandrarfientlig och arbetarfientlig politik. Det är faktiskt ingen bra lösning. I Danmark har man normaliserat Dansk Folkepartis åsikter genom att behandla dem som vilket parti som helst. Det tycker jag inte vi ska göra i Sverige.
Det finns ett antal länder i Europa där högerpopulistiska fascistpartier ännu inte slagit igenom på nationellt plan. Två av dessa länder är Sverige och Tyskland. I bägge länderna har den allmänna inställningen varit att inte debattera med fascistgrupper. Det har alltså visat sig vara effektivt. Baksidan är naturligtvis att fascister och rasister i dessa två länder är lite våldsammare än i många andra länder. En resultat av det utanförskap som skapas när de blir utdefinierade. Det är en olägenhet vi får ta för att framgångsrikt kunna bekämpa rasister och fascister på den högerpopulistiska kanten.
Andra bloggar om: Sverigedemokraterna
Relaterat:
Pingback: Isolera och tig ihjäl | Svensson