Den verkliga utmaningen i Vänsterpartiet ligger i att omvandla alla tankarna om ett nytt samhälle, skilt från kapitalismen, till konkret politik i vardagen. Att utforma politiska förslag och tankar som knyter samman dagens behov med de långsiktiga målen och bygga rörelser för dessa tillsammans med andra krafter. Ett program utan rörelse är bara döda bokstäver.
När Vänsterpartiets programkommission i höstas lade fram sitt förslag till nytt partiprogram var det efterlängtat av många. En digital kongress påtvingad av covid hade skjutit upp programdiskussionen och partiet hade under en längre tid brottats med stora principiella frågor: klimat och miljö kontra jobb, kompromisser för att bli ”regeringsdugligt” eller opposition genom folkrörelsearbete och inte minst – om socialismen alls har någon roll i programmet.
Det är ingen hemlighet att det nuvarande programmet har varit en börda för den nuvarande ledningen, något som syntes pinsamt tydligt när Nooshi Dadgostar i en TV-intervju avvisade skrivningarna om socialism med att programmet var gammalt och inaktuellt.
Programförslaget
Det programförslag som kom svarade på få av dessa frågor. Kommissionen förklarade istället att den uttalade målsättningen var att ge ”stort utrymme för politiska ledningar på alla nivåer att agera i de situationer som uppstår.” Istället för tydliga ställningstaganden och klargöranden innehöll texten en slingrande berättelse som var mer en säljtext än ett program. Begrepp som socialism och kapitalism hade rensats ut och ersatts av luddiga formuleringar där målet beskrevs med formuleringar som ”sammanhang där vi kan vara trygga med att mötas med omtanke och förtroende.”
Förståeligt nog väckte detta kraftiga reaktioner runt om i landet. En rad motioner om att avvisa programmet antogs i föreningar och distrikt och ännu fler krävde att den gällande beskrivningen av Vänsterpartiet partiet som ”ett socialistiskt och feministiskt parti på ekologisk grund” skulle bevaras.
Nu har programkommissionen kommit med sina svar till motionerna och arbetat in en del av dem i sitt förslag. På flera punkter är det en stor förändring. Framför allt har de tidigare strukna formuleringarna om V som ett socialistiskt parti lagts tillbaka i programmet och samhället beskrivs återigen som kapitalistiskt. Det är viktiga förbättringar och ett resultat av den kraftiga opinion som kommit till uttryck genom motioner från många distrikt och partiföreningar.
Odugligt program
Förändringen gör egentligen att hela programkommissionens upplägg havererar, den långa slingrande texten där människor själva skulle komma fram till de socialistiska slutsatserna kortsluts av de återtagna formuleringarna. Tyvärr har det inte lett till att de många och omständliga resonemangen har strukits bort vilket gör det hela till en svårgenomtränglig textmassa där de viktiga principerna riskerar att drunkna. Förändringarna framstår därför mer som försök att rädda det kritiserade förslaget än som verkliga förändringar och de frågor som varit besvärliga för Vänsterpartiet det senaste året får inga svar.
Programförslagets oöverskådliga upplägg och mängden motioner gör kongressens uppgift närmast ohanterlig. Risken är att debatten i Jönköping blir därefter och att de politiska nötter som behöver knäckas försvinner i flödet av detaljändringar och lämnar ledningen med lika fria händer som när den inte tyckte att det fanns något program att hålla sig till.
För oss många i Vänsterpartiet som tror att det behövs ett brett, demokratiskt, ekosocialistiskt parti med folkrörelseinriktning är det reviderade förslaget ändå ett framsteg och en uppmuntran. Dels i sak, att partiet står fast vid socialistiska principer, men även för att den opinion vi uttryckt varit så stark att den drivit fram dessa ändringar. Möjligheten att göra ett tydligt och användbart program av det liggande förslaget är ändå närmast obefintlig. Uppgiften för oss som är delegater att göra det bästa av situationen och förtydliga det på viktiga områden kring klimat, ägande, makt för att i någon mån göra programmet användbart som ett hjälpmedel för att orientera oss.
Det som egentligen behövs
Kongressdokument förändrar inte världen, däremot är diskussionen kring det viktig. I bästa fall – öppen, ärlig och prövande – kan den utveckla både medlemmar, organisation och framför allt den vardagliga politiska verksamheten. Den verkliga utmaningen i Vänsterpartiet ligger i att omvandla alla tankarna om ett nytt samhälle, skilt från kapitalismen, till konkret politik i vardagen. Att utforma politiska förslag och tankar som knyter samman dagens behov med de långsiktiga målen och bygga rörelser för dessa tillsammans med andra krafter. Annars blir alla program, oavsett hur kloka och välformulerade de är, bara döda bokstäver.
Lars Henriksson
Ursprungligen publicerat i Internationalen. Där finns det också mer debatt om programmet. En annan sajt med debatt om programmet och annat inför Vänsterpartiets kongress är Vänsterdebatt.
Läs mer:
- Avkriminalisering och legalisering – vänsterpartiets kongress
- Det nya programförslaget är socialism bara till ordet
- Återremittera förslaget till nytt program för Vänsterpartiet
- Alternativt förslag till program för Vänsterpartiet
- Program för en frihetlig socialism
- Programförslaget är lättläst men behöver fyllas politiskt
- För ett tydligt socialistiskt program
- Programmet duger inte för ett socialistiskt parti – avslå det
- Vill Vänsterpartiet stryka socialismen?
- Socialismen handlar om att bygga makt här och nu
- V:s programförslag till höger om Socialdemokraterna
- Återremittera förslaget till partiprogram i sin helhet
- Frågan om arbete och makt i programförslaget
- Vad vilja Vänsterpartiet?
- Ett förslag inom systemets ramar
- Varken reform eller revolution utan kamp
- Vänsterns nya förslag till partiprogram är innehållslöst
- Vänstern måste slåss för ett socialistiskt Europa
- Lillebror letar väljare – hemma hos storebror
- Självsäker förtröstan i Vänsterpartiets nya program
- Vänsterns programförslag duckar för vår viktigaste uppgift
Som gammal socialdemokrat ”classic” tyckte jag att Vänsterpartiets ursprungliga programförslag såg bra ut, ja till och med så bra att jag faktiskt skulle kunna tänka mig att i nästa val överge det parti som jag röstat på sedan mitt första val 1976 och som jag genom åren haft diverse uppdrag för. Förslaget var nyktert och andades pragmatism, medan dogmerna var nedtonade. Jag kunde ana ett tänkande som var väl i linje med den klassiska socialdemokrati som tyvärr tappade fotfästet och mer eller mindre gick i graven under 1990-talet.
Sedan satte partiets dogmatiska och något världsfrånvända testugggare sina vassa huggtänder i förslaget. Nej, det var inte renlärigt nog, endast den rena och sanna socialismen är god nog. Allt eller inget, inga halvmesyrer. Och partistyrelse och programansvariga gick testuggarna till mötes.
Pragmatism och förståelsen för att samhällsförändring alltid handlar om att hitta den rimligaste kompromissen mellan motverkande krafter rensades ut för mer klassiska skrivningar vars realisering i grunden är orealistiska. Tillbaka på ruta ett med tron att partiet kan frälsa hela mänskligheten och övertyga dessa om den enda sanna socialistiska tron, halleluja! Grunden för att fortsätta partiets kräftgång med sisådär 5-6 procent av väljarkåren (om man ser till 100 år av val) muras genom detta åter fast och mitt gamla socialdemokratiska parti kan anas ut. Vänsterpartiet kommer inte att bli något större hot i kampen om väljare.
För mig blir det en socialdemokratisk valsedel även i nästa val och trots att jag milt sagt inte är jättenöjd med hur partiet utvecklats.
Jag föredrar klassisk socialdemokratisk politik. Socialdemokraterna företräder inte det idag utan driver en klassisk moderat och konservativ politik. Vill du rösta för sån politik får du väl göra det.
Jag är för ett samhälle där de anställda kontrollerar företagen i demokratisk anda, dvs ekonomisk demokrati där anställning och inte aktieinnehavet innebär röster på bolagsstämman. Så som det fungerar i många arkitektbyråer, riskkapitalbolag och advokatbyråer. Så vill jag att det ska fungera även i många andra företag.
Dessutom är jag för ett samhälle där naturliga monopol (järnväg, elsystemet, vattenförsörjning) och gemensam service (sjukvård, skola etc) kontrolleras av offentligt ägda företag, kooperativ eller stiftelser och liknande. Det är för mig ett socialistiskt samhälle.
Varken socialdemokraterna eller vänsterpartiet arbetar idag för ett sådant samhälle. Därför är programförslaget uselt (det är fortfarande uselt). När det gäller vänsterpartiets program föredrar jag ett mer kortfattat och konkret program utan en massa ord som inget betyder.
https://blog.zaramis.se/2023/12/14/alternativt-forslag-till-program-for-vansterpartiet/
En grundbult i klassisk socialdemokrati är Fördelningspolitik med stort F i kombination med insikten att det måste finnas ett ekonomiskt system som ser till att det finns något att fördela. Här var klassisk socialdemokrati pragmatisk och klok nog att samverka med de företag som verkade på marknaden (”kapitalet” om vi så vill) och inte ersätta det med teoretiska modeller som aldrig där de prövats blivit annat än fiaskon.
En annan grundbult klassisk socialdemokrati är starka fackföreningar med ett reellt inflytande. Den starka fackföreningen är en förutsättning för att samverkan med ”kapitalet” skall funka.
Då inget parti idag är särskilt nära klassisk socialdemokrati blir mitt val en fråga om vilket parti som har bäst förutsättningar att förändras i en sådan riktning.
Vänsterpartiet har haft chansen i si sådär 30 år men inte tagit den, det nya partiprogrammet i kombination med Dadgostar gav mig lite hopp men nu kan jag konstatera att partiets kärna är mer intresserat av floskler och dogmatiska teser än pragmatism. I detta finns ingen potential för förändring. ”Business as usual” med högtravande programskrivningar och en i det närmaste religiös tro på utopiska dogmer är tyvärr det jag ser. Detta kan jag inte välja.
Istället måste jag sätta mitt hopp till en ung generation av socialdemokrater som lämnat Persson-generationen bakom sig. Kanske är jag optimist i överkant men jag tror ändå mer på detta än ett Vänsterparti som fortfarande är fast i nån sorts dogmatisk drömvärld.
Du har redan sagt detta. Inget förändras av att du upprepar exakt samma sak med andra ord. Det blir bara tjatigt. Dessutom handlar det inte om V.s program och är egentligen därför helt utanför ämnet för artikeln. Jag låter kommentaren vara kvar ändå men vill inte se ytterligare en med samma innehåll.
Nja, jag tycker allt jag preciserar vad jag menar med klassisk socialdemokrati, fördelningspolitik och starka fackföreningar. Det finns ingen upprepning i detta. Kanske 4:e stycket har lite av upprepning över sig men det ska ses som en kontrast mot det 5:e stycket och det behövdes för att få ihop resonemanget. Inte heller 5:e stycket är någon upprepningen utan en motivering till det val jag, i alla fall just nu, gjort.