Man hör titt som tätt att ungdomsbrottsligheten i Sverige skulle öka. Men detta påstående är inte sant. Man kan inte som SVD:s Maria Abrahamsson basera sin uppfattning på subjektiva tyckanden från akutmottagningar eller enskilda domare. Subjektiva tyckanden är nämligen ingenting annat än just tyckanden. De bevisar inte ett skit. En upplevelse av ökande brott behöver inte betyda att brotten ökar. En människas tyckande är inte direkt vetenskap.
I verkligheten är det nämligen tvärsom, som Janne Flyghed med flera skriver i DN Debatt:
Ungdomsbrottsligheten ökade åren 1950-1975 för att sedan stabiliseras åren 1975-1995 och därefter minska något. Minskningen beror främst på att färre unga begår stöld- och skadegörelsebrott. Våldsbrotten är oförändrade, de flesta av våra indikatorer pekar på att vi inte har fler unga som misshandlar eller dödar i vårt samhälle. Utvecklingen är densamma i våra nordiska grannländer.
Att ungdomsbrottsligheten står still visas bland annat av den rapport av Felipe Estrada, Ungdomsbrottslighetens utveckling, som publicerats i boken Den svenska ungdomsbrottsligheten, red. Janne Flyghed och Felipe Estrada, Studentlitteratur, 2001.
Där framgår tydligt att brottsligheten följt det mönster som nämns i artikeln i DN. Sen 1970-talet har den totala brottsligheten bland ungdomar minskat istället för att öka. Våldsbrottsligheten har varit konstant sen dess, medans stöldbrottsligheten minskat. Om dessutom hänsyn tas till att befolkningen ökat med 1 miljon på samma tid så inser man att brottsligheten faktiskt gått ner.
Som exempel kan nämnas att antalet vårdtillfällen för ungdomar, föranledda av våld med stickvapen, har minskat sen slutet av 1970-talet till slutet av 1990-talet. Från att ha legat på över 100 per år i slutet av 1970-talet sjönk det på 20 år till omkring 75 per år. Under samma period ökade antalet vårdtillfällen orsakade av våld me skjutvapen från ett tiotal per år till ett tjugotal per år. Det totala antalet vårdtillfällen orsakade av våld bland ungdomar var 754, varav 642 drabbade unga män, resten (112) unga kvinnor melan åren 197-1979. För åren 1990-1996 var motsvarande siffror 740, 643 och 97. Ingen ökning alltså, utan stagnation.
Läs också om ungdomsvåld.
Intressant?
Bloggat: Eriksson i Biskopsgården, Rawia Morra
Borgarmedia: DN1, SVD1, SVD2, DN2,
Andra bloggar om: Janne Flyghed, Stöld, Våldsbrott, Ungdomsvåld, Ungdomsbrott, Stöldbrott, Felipe Estrada, Våld, Brott, Politik, Samhälle
Relaterat:









Pingback: Brottslighet och kön | Svensson
Pingback: Det handlar om mäns våld mot kvinnor | Svensson
Pingback: Gängbrottslighetens konsekvenser | Svensson
Pingback: Falsk trygghet genom övervakningskameror | Svensson
Pingback: Fotboja för ungdomar - är det verkligen bra? | Svensson
Pingback: Invandrare och brottslighet | Svensson
Pingback: Sveriges brottsligaste berfolkningsgrupp | Svensson
Pingback: Brottslighetens orsaker | Svensson
Pingback: Låg brottslighet i göteborgsförorter | Svensson
Pingback: Brott begås av unga | Svensson
Pingback: Bombattentat mot polisen I Malmö | Svensson