Vad säger vänstern i Asien om maoisternas seger i Nepal?

Av vissa naturliga skäl håller jag mig till vad den del av vänstern som står nära Fjärde Internationalen säger, dessutom naturligtvis bara ett utval av deras reaktioner. Jag utelämnar alltså de flesta reaktioner från maoister och stalinister. Den asiatiska vänstern är dels extremt stor och det är svårt att läsa allt och dessutom håller jag ju troligtvis inte med om maoisters och stalinisters analyser. Pakistanska Labour Party Pakistans (LPP) Faroq Tariq skriver bland annat:

Communist Party of Nepal Maoist victory in the election held on 10 April is a great step forward for the forces of the Left in the region and internationally. Not only Maoist but also Communist Party of Nepal United Marxist Leninist (UML) has tailing behind Maoist, but received more votes than the Nepal Congress. Until this writing, Maoist has won 69 seats, UML 21, Nepal Congress 20 and Peasant Workers Party 2 seats.

Maoists were heading to become the single largest group in 240 seats that are being decided on a first-past-the post basis. Nearly 60 percent of the 601 seats in the constitutional assembly will be decided by a complex proportional representative votes, whose results will take a couple of weeks to come. The future of King Gyanedra and the Shah monarchy hangs by a thread straining under the weight of pro Maoists mandate.

Och så här skrev några nepalesiska vänsterintellektuella (uppenbarligen maoister) innan valet:

With hindsight, it can be said that by arousing the peasant masses through rural class struggle and Maoist people’s war, the revolutionary left has achieved considerable success in paralysing bourgeois instability and crushing the resistance of autocracy by force, thus clearing the ground for the unprecedented spectacle of mass protests and popular demonstrations witnessed by the whole world in 2006. The combined effort of national and international reactionary forces was able to prevent the final culmination of the peaceful uprising –- the armed revolt -– only by opting to compromise and not through military suppression of the popular movement.

It has taken two turbulent years for the constituent assembly election to materialise, now due to be held on April 10, 2008. For the revolutionary left it is a hard won victory and epoch-making event which can help speed the completion of the democratic revolution. They can be expected to make a sincere effort to win the hearts and trust of the people for their candidates and to win a majority of the seats. But it should also be kept in mind that revolutionaries do not participate in elections in a desperate bid to win seats. When they participate in elections it is to make their agenda clear, and to educate the people about the probable course of history.

For the CPN (Maoist), the occasion is an added opportunity to rectify its past mistakes, and atone for atrocities committed during the people’s war. It is also an opportunity to gain strength by revisiting the masses on a different footing, and to emerge as a more mature political force, freed from the tendency to militarism. It would not be out of place, I believe, to remind the revolutionary left of the spirit of ”serve the people” and the ”eight points of conduct” so eloquently put forward by Mao as they present themselves to the people as their true representatives in the elections to the constituent assembly. Such an effort may hasten the pace of completion of the first tactical phase of revolution as articulated by Lenin, and prepare them for the second.

I Analytical Monthly Review skriver man bland annat följande:

The peaceful mass participation in the elections for a Constituent Assembly (”CA”) in Nepal on April 10, 2008 was not only an historic achievement of the Nepalese people, but a reminder that the revolutionary process in Nepal deserves the close attention and eager assistance of every sincere Marxist.

This election was not an exercise due to some number of years having passed since the last, nor the result of some legislators bribed to cross the floor or stay away. The demand for elections to a CA was raised by the revolutionary left in Nepal immediately on the murder of king Birendra and his family on June 1, 2001. It was a demand raised both by the CPN (Maoist) engaged in armed struggle and the CPN (Unity Centre) with its parliamentary front (”Janamorcha Nepal”) — who was first is for historians to determine. The point was that the monarchy had now truly come to an end, its legitimacy gone for good. Of course even then the feudal ruling class was an anachronism, but the royal institution in the person of Birendra had continued to resist domination of Nepal by the rulers of India and therefore had a meaningful claim as ”national symbol.” When Birendra was murdered and the grinning thug of a new crown prince Paras emerged unscathed from the massacre scene, the monarchy might still command hired guns but its legitimate historical role and all claims to allegiance were gone.

och:

Perhaps not surprisingly, after the results became clear the U.S. mouthpiece ”Voice of America” quoted a U.S. government-funded outfit calling itself ”Asian Network for Free Elections” as saying that ”it is premature to declare Nepal’s balloting free and fair.” Amusingly, the same outfit had called the elections ”successful and credible” before having its leash pulled from Washington. This sinister buffoonery serves to remind that Nepal still has a deadly enemy in the rulers of the United States, who continue to term the CPN(Maoist) ”terrorists” and continue to control the commanding officers of the Nepal Army.

Personligen måste jag dock säga att jag känner mig väldigt skeptisk till vad maoisternas seger i Nepal kan innebära.  För om jag förstått rätt är Sendero Luminoso i Peru en av deras internationella systerorganisationer. Och det är verkligen en organisation med en obehaglig och odemokratisk historia.

Intressant?
Bloggat: Maoists In South Asia, Fire on the Mountain, Björnbrum1, Björnbrum2, Alltid Rött, Björnbrum3,
Borgarmedia: SVD1, SVD2, DN1, DN2, DN3,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Advertisements
  • Att du måste länka tre gånger till mig är väl ett tecken på hur uselt lite de svenska bloggarna skriver om Nepal. Jag är inte särskilt kunnig om landet, har bara aningar om att valet därborta kan ha långsiktigt väldigt stor betydelse över hela regionen och kanske ännu längre bort. Det borde finnas folk som kan skriva mer initierat om detta än jag.

    Om jag ändå skulle klaga så handlar det om etiketter. Vad phanken är egentligen en stalinist? Skällsord för en icke-trotskistisk socialist? Är inte gänget bakom Monthly Review stalinister enligt det trotskistiska lexikat? Etiketten maoist var ett skällsord men har sedan tagits upp av grupper i främst i Tredje världen som försöker mobilisera bland de mest fattiga och nedtryckta grupperna. I Nepal, men i växande skala i Indien också, och på Filippinerna och i andra länder. Det måste vara hedervärt.

    Hugo Ch?°vez citerade med gillande vid ett tillfälle något som Trotsky sagt, men inte fick detta till följd att ”stalinisterna” rasande vände honom ryggen och krävde att han skulle störtas (med undantag för några figurer som påstår sig tillhöra Sendero Luminoso, men man kan ju undra hur autentiska de är).

    Kan det möjligen vara dags att köra etiketterna i papperstuggen och i stället se till vad olika grupper rent praktiskt gör? Uppenbarligen är det detta som väljarna i Nepal har gjort. Det är folket som gör historien, var det inte någon kines som sa något i den stilen …?

  • Anders_S

    Du har delvis rätt om det med etiketter. Men de kan vara användbara. Den ”maoistiska” gruppen CPP på Filippinerna har dödslistor på våra medlemmar där och mördar vänsterradikala aktivister i fackföreningar osv.

    Våra medlemmar på Sri Lanka levr under dödshot från både tamilska nationalister, singalesiska nationalister och maoistiska grupper.

    Å andra sidan har Fjärde Internationalen kontakter med CPI-ML (Liberation) i Indien. En organisation som tidigare kallde sig maoistisk men inte längre gör det.

    För att förstå historien kan det också vara bra att ha termer och mer generall beteckningar.

    Det är verkligen problematiskt annars att vänstern i Sverige och i väst i allmänhet har så dålig koll på vad som händer i Nepal.

  • Richardo Stenberg

    Det är ren imperialist propaganda att CPP skulle ha dödslistor på trottar och fackföreningsaktivister. Däremot har bara under de senaste åren 800 CPP – medlemmar och fackföreningsaktivister mördats av regimen. En regim som förökte sätta åt CPP:s grundare Jose Maria Sison med falska anklagelser. Han satt i arrest i Holland , men myndigheterna hade inga bevis mot honom trots alla pro imperialistiska trotskisters anklagelser mot honom. Nej ta bort EU och USA:s terrorstämplingar mot Sison.

  • Anders_S

    Nej, det är ingen propaganda att CPP har dödslistor med bl.a Walden Bello. Jag känner personligen två (och har träffat ytterligare en) av de fem högst på dödslistan och vet att fler attentat utförts av CPP mot dem. Även regimen har försökt mördaImördar vår medlemmar Filippinerna och mördar. Jag vet fackföreningsledare som blivit mördade av CPP. CPP har också erkänt flera mord på radikala. Så det är allt annat än lögn. (och heller inget ovanligt för maoister, jmfr Pol Pot och Sendero Luminoso)

    Om Sison är terroriststämplad anser jag det vara fel. Men det förändrar inte det faktum att CPP har dödslistor.

    På Mindanao är CPP och Fjärde Internationalens organisation RWP-M i krig. Mellan oss och Muslimerna finns eld-upphör-avtal liksom mellan oss och regringstrupperna. Detta gäller så länge fredsförhandlinagr pågår. CPP deltar inte i fredsförhandlingarna.