Vettiga domar för Kungsholmsmordet

Först: killarna dömdes för ett mindre brott än mord. Väldigt långa påföljder för vållande och grov misshandel finns inte. Det är möjligt att de borde dömts för mord, men domstolen ansåg inte det.

För det andra, det finns ingen bevisad avskräckande effekt i långa straff för grova brott. Däremot så begår den dömde inte något brott när han sitter inne, vilket gör att långa straff minskar brottsligheten. Men detta gäller inte mördare,dråpare etc. Dessa personer återfaller oftast inte och när det gäller personer ur högre sociala grupper återfaller de ännu mer sällan. Långa straff påverkar alltså inte antalet mord eller dråp nästan alls (Det finns amerikansk forskning som visar detta och jag har skrivit tidigare om det).

Nrä det gäller de aktuella unga killarna kan man anta attde när de kommer ut inte kommer att begå några nya brott (med ett undantag). Om de däremot får sitta länge i fängelse ökar risken för att de ska anta en kriminell identitet och därmed begå brott. Såna här saker har med individ och klass att göra och ska bedömas uitfrån det.

Unga ska dömas till kortare straff och de som man inte tror ska återfalla ska dömas till korater straff.

Därmeot kan man diskuetar om de svnska straffskalora är vettige när egendomsbrott (fildelning, rån, inbrott, stöld etc) bedöms förhållandevis hårt i jämförelse med våldsbrott. Jag anser att det är fel och är för att egendomsbrott ska dömas mildare än vad som är fallet idag.

Stefan: Långa straff kan ha en effekt på mindre allvarliga brott. Därom är vi överens. Men till en mycket hög kostnad. Social åtgärder är billigare och effektivare. Mer ekonomiskt, bättre för staten och skattebetalarna plånböcker. Du glömmer också att nämna att den viktigaste orsaken till nedgången i brottsligheten i USA är en social åtgärd, nämligen fria och legala aborter. (se Levitt & Dubner)

En korrelation betyder inte att de två sakerna har med varandra att göra. Eller attd en ena orsakara den andra.

Sen ska vi naturligtvis komma ihåg att brottsligheten i USA är skyhögt över den svenska. Det bästa jämförmåttet på brottslighet är antalet mord (inlusive dråp, vållande etc) per 100 000 invånare. Detta då dessa brott inte har nåt mörkertal.

I Sverige har den siffran varit 1 sen 1700-talet. I USA handlar det om andra tal:

I Chicago var denna siffra 2,2 år 1875 men steg till 9,7 år 1920. År 1925 var siffran hela 18,8, medan det i USA totalt begicks 11,1 mord och dråp per år och 100 000 in¬?vånare. (Forskning och Framsteg)

I New York var siffran 30,7 år 1990 och 8,4 år 2000 (Levitt & Dubner, Freakonomics). New York har aldrig hört till städerna med mest brott och har alltid legat långt under Chicago. En stor del av minskningen för antalet mord har med det ekonomiska sammanbrottet för crack-marknaden att göra. När det inte gick att göra stora profiter försvann inicitamentet för att erövra områden och att mörda medlemmar i andra gäng. (Levitt & Dubner). Fast mest har legal abort betytt.

http://www.zaramis.nu/blog/2008/01/29/vad-vi-kan-lara-om-brottslighet-fran-usa/

Att du tror att det är tre beror på att du inte kan läsa BRÅ:s statistik. Som anger antalet anmälda brott. Den siffran är cirka 250 när det gäller mord/dråp etc. Men det verkliga antalet är 90. BRÅ har skrivit en rapport om detta.

När det gäller mindre brott så gäller statistiken i NYC uppklarade brott (i alla fall all statistik som jag kunnat hitta) och statistiken i Sverige anmälda brott. Alltså inte jämförbara siffror. Dessutom är mörkertalet i USA mycket högre då man inte har försäkring i samma utsträckning som i Sverige. Våldtäktsbegreppet i USA är mycket snävare (omfattar inte lika många typer av brott) än i Sverige och av den anledningen är siffrorna inte heller jämförbara. Misshandel som begrepp är heller inte riktigt samma. Man kan inte jämför äpplen och päron.

Mordfrekvensen är det enda som är användbart för jämdförelser internationellt och över tid. På grund av att mörkertal inte existerar. Och som sagt. Mordfrekvensen har varit 1,0 sen 1700-talet i Sverige. (BRÅ samt Forskning och framsteg). Betydligt högre i USA.

Kebabmannen: Nåt sånt har jag aldrig skrivit och meningarna ovan implicerar inget sådant eftersom de inte har med varandra att göra. De är från olika inlägg och från olika sammanhang. Du skapar ett sammanhang som inte finns.

Dne första meningen är ett konstaterande. Det är så verkligheten ser ut.

Det andra är ett tyckande från min sida. Det skulle lika gärna kunna innebära att en överklasskille får 1 år i fängelse men en arbetarklasskille med återfallsrisk får villkorlig dom med tvång att gå en viss utbildning/arbeta på ett visst jobb eller liknande för att kunna komma tillbaks till samhället.

Stefan: Jag köper Levitts teori därför att den verkar vettig. Den stämmer överens med de teorier som menar att olyckliga barn lättare blir brottslingar och också med de teorier som menar att tidiga åtgärder är bra. Dvs att bryta dåliga mönster tidigt. Allt detta stämmer överens med det som står om barnuppfostran, inlärning osv i alla de skrifter som min fru får hem på grund av sitt yrke.

Levitts teori stämmer helt enkelt överens med mina egna uppfattninagr om att sociala åtgärder är det bästa. Förutom USA finns ju Rumänien också med, som ett omvänt statistiskt exempel. Ökande brottslighet en viss tid efter att abort förbjöds.

Jag köper fler av Levitts uppfattninar som att nolltolerans inte har nån effekt, att dödsstraff inte fungerar, att längre straff fungerar, fler poliser på gatan fungerar och att vapenkontrollagar inte kan få ner antalet mord i USA. De stämmer med verkligheten, de stämemr med sunt förnuft och de stämmer med vettiga pedagogiska teorier och mina personliga erfarenheter.

Alex, ärligt sagt. BRÅ:s statistik (man får läsa den speciella rapporten som rensar bort överanmälningarna) visar att det begås 90 – 100 mord/dråp/vållande till annans död per år i Sverige och det antalet har legat still sen 1970-talet, med en liten minskning de sista åren. Det blir en frekvens på 1 per 100 000. Enligt tidningen Forskning och Framsteg (som ges ut av gänget som delar ut Nobelpris) anges att siffran varit 1 sen 1700-talet i en arikel som just jämför brottsligheten i USA och Sverige. FN har alltså fel.