Krigshetsarna och Ryssland

Sverige har en utrikesminister som ibland verkar mer US-amerikan än US-amerikanerna själva. Det har märkts tydligt i samband med Georgien-krisen. Men det är inte första gången som Carl Bildt visar upp sitt rysshat.

Alla minns väl alla fördömanden och Rysslandsfientliga utspel som förekom med aneldning av ubåtskränkningarna. Kränkningar som efter vad vi idag vet, förmodligen aldrig har ägt rum. För det var minkar, utflyktsbåtar och kanske faktiskt ubåtar från väst och inte från Sovjet. Redan då fanns en osäkerhet om det hela, men Carl Bildt och de flesta andra politiker valde att bortse från detta och istället spela på rysskräcken. Men i Finland fanns det maktahavare som såg mer nyktert på det hela och istället för att hetsa mot Ryssland, försökte lugna ner det upphetsade läget:

Redan från första början undrade jag ­varför någon Östersjöstat skulle vilja ­försämra situationen i området på detta sätt. Den svenska pressen godkände inte denna analys.

Finland beskylldes för undanflykter, och man uttryckte sin förtrytelse över att Finland inte ville klandra Sovjetunionen för något annat än territorialvattenkränkningen i samband med den grundstötta ubåten.

Jag fick kritik bland annat i Svenska Dagbladet, som ansåg att om jag inte hade informationer som den svenska ubåtskommittén hade undanhållit allmänheten borde jag avhålla mig från det slags kommentarer jag sysslade med.

De enda som skulle ta emot detta med tacksamhet var makthavarna i Moskva, vilka skarpt förnekade att sovjetiska ubåtar skulle ha befunnit sig i svenska vatten, ansåg tidningen.

Kort efter detta reste jag på mitt första statsbesök, under vilket jag samtalade med Juri Andropov, som hade kommit till makten i Sovjetunionen. Jag konstaterade att jag misstänkte att det hela var fråga om provokationer och att det vore bra om Sovjetunionen gjorde något för att avslöja dessa.

Andropov bad mig förmedla beskedet till svenskarna att Sovjetunionen bad dem sänka varje ubåt de kunde upptäcka i de egna vattnen. När jag ett par månader ­senare berättade detta för Palme i samband med världsmästerskapstävlingarna i fri­idrott i Helsingfors såg han vresig ut och sade ingenting.

Senare berättade bland andra Förenta ­staternas försvarsminister Caspar Weinberger att brittiska och amerikanska ubåtar gjorde rekognosceringsturer in på svenskt territorialvatten. Avsikten var att kontrollera den svenska flottans beredskap. De svenska myndigheterna var medvetna om detta.

Vem som visste är oklart, men någon visste. Om det hade varit Sovjetunionen som i stor skala låg bakom kränkningarna hade det lett till starkt tvivel om landets pålitlighet och vilja till avspänning.

För mig var ubåtsaffären och den spänning som den åstadkom i relationerna mellan Sverige och Finland plågsamma. Som jag berättar i mina memoarer slog nog den svenska pressens tal om sovjetisk stormaktsarrogans tillbaka på svenskarna ­själva.

Den som skriver detta är den tidigare finske statsministern och presidenten Mauno Koivisto. Han har rätt. Sveriges agerande var på något sätt obegripligt. Det värsta är att Carl Bildt ingenting verkar ha lärt. Han agerar likadant idag, i smaband emd Georgien-krisen. Det är hets mot Ryssland och spel på rysskräck. Istället för att lugna ner stämningar försöker Bildt och den borgerliga regeringen piska upp hat och avsky mot ryssen. Samtidigt som man skönmålar den georgiska regimen, knappast mer demokratisk än den ryska, som ju faktiskt var den som startade kriget i Georgien och Sydossetien genom att anfalla Sydossetiens huvudstad.

Situationen är fakstiskt den att Sverige, anförda av Carl Bildt, är bland de värsta krigshökarna inom hela EU och Carl Bildt verkar som Göran Greider skriver vara mer US-amerikan än US-amerikanerna själva:

Som väntat blev det ingen hård reaktion från EUs toppmöte gentemot Ryssland. Kritik men inga sanktioner eller andra straffåtgärder.

[...]

Den svenske utrikesministern Carl Bildt framstod faktiskt som mer av amerikansk patriot än europé när han inför utrikesnämnden refererade resultatet av EUs toppmöte. Det lät som om han önskat sig mer av hårda tag mot ryssarna.

Han står inte John McCain långt efter, denne hallänning, svensk och amerikan.

Precis som EU:s ledare i allmänhet isnett så behövs inte en upptrappning av konflikten mellan väst och Ryssland, utan en nedtrappning. Den svenska regeringen tycks dock inta ha förstått detta utan ångar på med traditionell och sedvanlig ryssfobi ihop med krigshets av mera modernta US-amerikanskt slag.

Intressant?
Bloggat: Kildén & Åsman1, Kildén & Åsman2, Jinge,
Borgarmedia: SVD, DN1, SVD2, DN2,
Läs även andra bloggares åsikter om Syd-Ossetien, Kaukasus, Europa, Ubåtsaffären, Ubåtshysteri, Carl Bildt, Mauno Koivisto, Ryssland, EU, USA, Georgien, Krigshets, Sydossetien, Politik

Sverige har en utrikesminister som ibland verkar mer US-amerikan än US-amerikanerna själva. Det har märkts tydligt i samband med Georgien-krisen. Men det är inte första gången som Carl Bildt visar...