Sderot – byn som hette Najd

Det ar lite OT men en intressant liknelse ar de Marockanska familjer som fortfarande har kvar nycklarna till sina familjers hus i Andalusien efter 500 ar…

Jag vet inte vad jag ville komma med detta. Du kanske kan ta bort kommentaren!

Vart vill du komma? Att det är OK att mörda den som nu bor där du bodde innan du drevs på flykten? Det kommer ju knappast den som bor där nu tycka är rimligt. Och inte jag heller.

Historien används tyvärr alltför ofta för att legitimera mord på människor som inte har någon som helst egen skuld. Det är helt enkelt inte en väg framåt.

Om det måste accepteras att folk drivits på flykt och nya bosättare tagit över sätter ju det en standard att det är OK att driva folk på flykt. Den starkes rätt gäller, ingen kan känna sig säker, kommer det någon som för tillfället är starkare kan de driva folk på flykt och det skall accepteras av de som drivits på flykt.

Det mesta som är Israel är stulen mark och 60 år är knappast någon lång tid för att det skall glömmas av de som blev bestulna och fördrivna. Det tar betydligt längre tid innan sådant försvinner i historiens dis, tjuven måste under lång tid se sig om över axeln och vara rädd. Bevisligen kan krav och drömmar om territorier och mark man förlorat hållas vid liv under mycket lång tid.

Det är naturligtvis inte enkelt. Det finns inget absolut generellt svar på detta. En hel del som stödjer Israel hävdar att dessa ‚Äùåtervänder‚Äù.

För inte så länge sedan, typ fram till andra världskriget ansåg det vara bra politik med folkomflyttningar för att skapa 1800-talets nationalisms etniska rena nationer, som ex. den stora omflyttningen mellan Turkiet/Grekland.

Många av de nämnda omflyttningarna skedde med två parter inblandade där man då tros allt gjorde en del för att ta emot de som omflyttades. Så var inte fallet i tex Palestina.

Sen verkar folk ”lättare” kunna acceptera om det är mer eller mindre korrupt och orättvis ekonomisk politik som med ‚Äùlagens‚Äù hjälp kör iväg dem från ställen de levt i generationer än om det sker med en gevärspipa.

Summa summarum det finns inga garantier den starkes rätt gäller ytterst och om du är tillräckligt stark kan du köra iväg folk och ta deras land.

Menade inte att den turkgrekiska omflyttningen var frivillig avsåg mer att det diskuterades i Nationernas Förbund och på hög politisk nivå till både höger och vänster som ‚Äùrimliga‚Äù lösningar på politiska konflikter men den underliggande iden att det var ‚Äùnaturligt‚Äù att varje folk hade sitt territorium.

Läget är naturligtvis mycket svårt och som styrkeläget är blir det nog inte tal om mycket till återflyttande. I praktiken har ju palestinierna accepterat gräns läget från 1967, accepterat den förlusten. Det hade naturligtvis underlättat om Israel erkänt för sig själv man konfiskerat marken och det åtminstone kommit upp någon plan för real ekonomisk ersättning för de delar som ligger inom 1967 års stilleståndsgränser på Israelsidan.

Men som det ser ut i dag verkar det inte troligt att Israel ens är villigt att dra sig tillbaks från Västbanken som blivit urholkad som en schweizerost och helt avskuren från Jordanien. Det är ju inte så att dessa markstölder upphörde med vad som hände 1948 de har ju fortsatt när Israel tog kontrollen över västbanken 1967. Häromveckan etablerades det ytterligare en sk bosättning i Jordandalen. Detta är ju en medveten politik som det inte är så svårt att se målet med.

Med Hamas har ju själva landfrågan lyfts från en äganderättsfråga för enskilda palestinier till en religiösfråga om vem som har rätt till landet enligt religionen. Det är nog inte helt negativt ur Israelisk strategisk synpunkt.

1967 års gräns linjen gräns erkänns som israels gräns mot de palestinska delarna, ekonomisk kompensation till de som fördrevs (kanske mest rimligt i huvudsak som stöd för uppbyggande av den nya staten), tillbakadragande av bosättarna på västbanken, arabländerna upphör med sina restriktioner mot palestinier som vill integrera sig de samhällen där de faktiskt bor. Också förstås Jerusalem, men det får någon annan lösa.