Fifflarna – Carl Freer, Gizmondo, Media Power, GetFugu

Del 4 av 22 i serien Bedragare och fifflare

I början av 2001 kontaktades Stefan Eriksson, alias Tjock-Steffe, av en bilhandlare i London som uppgav att han blivit lurad av en svenska bosatt i London. En handpenning på fler miljoner för några Ferraribilar hade skickats, men inga Ferraribilar hade synts till. Uppdraget för Stefan Eriksson var att följa med bilhandlaren över till London för att sätta press på säljaren. Eriksson själv kunde dock inte följa med och istället följde Johan Enander med. Jätten Johan Enander skrämde förstås köparen som uppgav namnet Eric Jonsson och denne gick med på att lösa problemet. Innan de lämnade platsen så stack bilhandlaren dock ner handen i säljarens ficka och fick tag på dennes pass. Då visade det sig att säljarens namn var Carl Freer.

Denne hade som 18-åring förfalskat sin fars namnteckning när han sökte lån. Det är ett av de två brott som han fällts för trots en lång rad bedrägerianmälningar genom åren. Carl Freer flydde Sverige efter 1990-talets slut. Han lämnade 14 bolagskonkurser, flera uppretade ex-partners och stora skatteskulder bakom sig.

Under de följande dagarna som bilhandlaren och Johan Enander var i London lyckades Carl Freer fixa fram bilar, men när registeringshandlingar skulle fixas dök brittiska polisen upp och grep Freer. Tysk polis hade nämligen begärt honom utlämnad för inblandning i en stöld av Porschebilar i Tyskland. Freer utlämnades dock aldrig då han var brittisk medborgare. Därefter leverades bilarna till Sverige och bilhandlaren var nöjd.

En tid senare så vände sig dock Johan Enander och Stefan Eriksson mot bilhandlaren och tvingade till sig några  bilar för några kunders räkning. Kunder som menade att det betalt bilarna. En av bilarna ska senare ha setts i Milan Sevos ägo. I denna veva erbjöds då bilhandlaren beskydd av Ratko Djokic som inte valöjade att han var vän med Eriksson och Enander. Bilhandlaren sa nej tack och då försökte Djokic tilltvinga sig en Porsche med hjälp ett falkst insättningskvitto levererat av en annan fifflare, Björn Monteine i Monaco. Det hela gick dock i stöpet då bilhandlaren visade sig känna Björn Monteine.

Carl Freer och Stefan skulle nu, efter de inledande problemen, istället starta en gemensam ”affärsverksamhet”.  Carl Freer ville nu sluta med bilaffärer och istället sälja GPS-utrustning och ville ha Eriksson som säljare i Sverige. Han hävdade att han hade ett kontrakt med ett börsnoterat företag i England vid namn Eagle Eye Telematics PLC. Själv startade han ett företag med namnet Eagle Eye Scandinavia Distribution Ltd. Nån utrustning leverades förmodligen aldrig men genom att skicka ut ett pressmeddelande om en order från ett finskt företag så lyckades Freer sälja Eagle Eye Scandinavia Distribution för 25 miljoner kronor till ett US-amerikanskt bolag. Men köpte genomfördes på så sätt att Carl Freer fick betalt i aktier i köparbolaget, Floor Decor. På så sätt blev Freer huvudägare i bolaget som var noterat på en mindre börslista, OTC Bulletin Board. Bolagets namn ändrades till Tiger Telematics Inc, ny aktier emitterades till nya aktieägare på den aktuella börsen. Samtidigt tog man också upp lån på omkring 15 miljoner dollar för att användas till affärsutveckling inom GPS och GSM.

Sommaren 2003 skickade dock bolaget ut ett pressmeddelande om att bolaget ändrat inriktning. Nu skulle man syssla med videospel och uppgav att man utvecklat en videospelskonsol, Gametrac. Genom ryktespridning på Internetforum och listor så lyckades man få aktiekursen för Tiger Telematics att stiga. Genom diverse pressmeddelanden lät man också marknaden få reda på att man ingått samarbetsavtal med heta företag inom spelutveckling, 3D-grafik etc. På CES I las Vegas i januari 2004 visade man upp en prototyp av spelkonsolen i Microsofts monter. Carl Freer var själv där och visade upp den. Börskusren för Tiger Telematics steg som en raket. Ett kort tag därfter bytte spelkonsolen dock namn, till Gizmondo. Anledning var att det redan fanns ett bolag som använde namnet Gametrac.

Nya pengar pumpades in i företaget genom nya emissioner av aktier. Investerarna stod på kö. Ett nytt flott kontor byggdes i London. Stefan Eriksson och Carl Freer fick jättelöner, från början cirka 5,6 miljoner resp. 7 miljoner kronor. Snart fördubblades dessa löner. Hösten 2004 hade spelkonsolen Gizmondo ännu inte kommit ut och en del investerare fick kalla fötter. Aktiekursen föll. Då släppte man ut förhandsinformation om ett spel som utvecklades på Indie Studios i Stockhol, Colors. Ett spel om organiserad brottslighet. Därefter lade man ut info på hemsidan och spred information om att man kunde förhandsregisterrar sig för att få köpa en spelkonsol. Efter några dagar meddelade man att 560 000 personer hade registerat sig. Börskursen för Tiger Telematics steg då som en raket igen och slog nya rekord.

I mars 2005 lanserades till slut spelkonsolen. Det blev fiasko. Den sålde inte helt enkelt. Den var omodern då den tagit för lång tid att få fram. Börskursen sjönk.  Stefan Erikssons kriminella förflutna och att hans gangsterkompisar Peter Uf och Johan Enander också jobbade för Tiger Telematics drogs fram i ljuset. Vidare skrev affärstidningar i Sverige om hur kursen för Tiger Telematics drivits upp genom falska pressmeddelanden. Företaget kraschade och den engelska polisen inledde en undersökning om vart alla pengar egentligen tagit vägen.

2006 hade såväl Stefan Eriksson som Carl Freer bosatt sig i Kalifornien i USA och bägge hade fått brickor som ett slags privatpoliser. I april 2006 greps Carl Freer (Stefan Eriksson hade gripits tidigare, efter en omtalad bilolycka) och vid husrannsakan i hans hus och på hans lustjakt hittades flera vapen. Carl Freer åtalades aldrig för nåt och släpptes snabbt fri mot en låg borgen.

Carl Freer fortsatte uppenbarligen senare med samma typ av affärer som med Tiger Telematics. Han förekommer nämligen i utkanten av härvan kring Stein Bagger och Mikael Ljungman med sitt bolag Media Power. Bolag som Freer och Mikael Ljungman förmodligen ägt tillsammans har eventuellt använts för att tvätta pengar som Bagger och Ljungman svindlat till sig:

Troligen har de pengar som gått från IT Factorys leasingkarusell till Ljungmans eCommerce LLC och vidare till Carl Freers Media Power Inc, använts för att stoppa en hotande stämning från (ej namngivna) fordringsägare som drabbades av Carl Freers Gizmondoäventyr.

Getfugu är noterat på OTC Bulletin Board. Getfugu pumpade ut pressreleaser under våren 2009 i god Gizmondoanda för att driva upp kursen. Kursen gick upp till en toppnotering på 3,20 dollar. På hösten 2009 rasade kursen dock snabbt ner till nivåer på mindre än en halv dollar. Det kan vara så att IT Factory-miljonerna tvättats genom Getfugu med en aktiekurs som skulle pumpas upp, så kanske både svindlarna och fordringsägarna blir tomhänta i slutändan, om kursen fortsätter ner mot nollpunkten.

För att undvika problem i i samband med IT-Factory-härvan så ändrade Freer ägandeförhållanden i Media Power och det noterade företaget Madero efter att Ljungman gripits:

Samtidigt som Mikael Ljungman blivit misstänkt i Danmark förändras ägarbilden i Madero. Från att Media Power stod som ägare till 48 procent av aktierna i höstas, ändras det till personliga ägarandelar. (Blir Media Power stämt av IBM eller andra som blivit blåsta av IT Factory och Mikael Ljungman kanske bolaget då är ett tomt skal?)

Carl Freer står som största ägare i Madero i bolagets rapport till den amerikanska finansinspektionen SEC i mars 2009 med 22 procent av aktierna – i dag värderade till 475 miljoner kronor. Media Powers vd Richard Jenkins äger 4,9 procent av aktierna, och styrelseordförande Leatham Stern lika mycket. Media Powers finanschef Jason Irwin och teknikchef Ivan Kozhuharov äger 2,9 procent vardera. Ytterligare 15,7 procent av aktierna ägs av icke namngivna personer i ledningen.

Enligt obekäftade uppgifter fanns det förra året två hemliga investerare i Media Power. Och varken Media Power eller nya GetFugu redovisar hela ägarbilden.

I samma rapport meddelar man att
bolaget byter namn till GetFugu Inc.

Det är nu tredje gången Carl Freer tar köksvägen till börsen.

GetFugu började handlas på OTC Bulletin Board den 6 april för 1 dollar per aktie. På tio dagar har aktien gått upp till 2,70 dollar. Det ger bolaget ett marknadsvärde på 270 miljoner dollar, motsvarande 2,1 miljarder kronor.

Detta utan att bolaget har släppt en enda fungerande produkt. Och det har inte framgått exakt vilka grenar från Media Power som eventuellt förts över till GetFugu Inc.

Desto flitigare är man att släppa pressmeddelanden. Samtidigt som det blev möjligt att handla i GetFugu-aktien släpptes pressmeddelandet om att man rekryterat Bernie Stolar som vd.

Utöver de här nämnda affärerna har Carl Freer varit inblandad i flera underliga turer och affärer, ofta med uppblåsta aktiekurser som en ingrediens.

Läs mer: RT1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, Sandbergs hörna1, 2, IDG1, 2, 3, 4, 5, 6, Ny Tid, Dagens Ledare, AB1, 2, EX, Getfugu, RWW, SVD, Ny Teknik,

Andra källor:
Lasse Wierup & Matti Larsson, Svensk Maffia, 2007

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,
Technorati Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Series Navigation<< Fifflarna – Mikael Ljungman, Gizmondo och IT-FactoryFifflarna – La Reine-mannen >>
About these ads