Django – en svart vigilante i sydstaterna


Jag tyckte ”Django Unchainedvar en mäktig bioupplevelse. Liksom ”Inglourious Basterds” (båda av Quentin Tarantino) var en slags retroaktiv judiskt hämnd på nazisterna, var denna en slags retroaktiv svart hämnd på de vita i sydstaterna. Speciellt på white trash, Ku Klux Klan och slavägarna. Visst, mycket våld och en scen med hundar man absolut bör blunda för, men den visar också hur otroligt våldsamt och grymt slaveriet var.

I ett reportage i GP sägs att ”Django” och ”Lincoln” båda är filmer som visar verkligheten i de gamla sydstaterna, långt bortom den förskönande mytbilden i ”Borta med vinden”. Tyvärr lever dock ännu bilden kvar i sydstaterna att inbördeskriget var en ädel kamp från Syds sida, men ingen av dagens historiker tror på den bilden, enligt GP-reportaget. Sydstaternas kamp handlade enbart om ekonomiskt intresse och slaveriets bevarande.

Ändå visar en opinionsundersökning att 38 procent av sydstatarna önskar att Syd hade vunnit det US-amerikanska inbördeskriget. En tredjedel av Syd är troligen svart, så det betyder att varannan vit i sydstaterna fortfarande är rasister och sydstatsnostalgiker. En US-amerikansk reservoar av reaktion.

”Nigger” används flitigt i filmen vilket också har kritiserats, men så var ju tiderna. Ultravåld som lösning på samhällets problem är ju ingen generellt rekommendabel metod. Men ibland känns det uppfriskande att få se rasistiska reaktionära våldsverkare få smaka på sin egen medicin, under ibland humoristiska former. Man känner glädje och rättvisepatos å de svarta lidandes vägnar. Äntligen någon av de förtryckta som blir rejält förbannad och delar ut smisk!

Hans Norebrink 

Läs mer: SVD, GP, Kritiker, AB, ArbB, GD, HD, Kulturbloggen, Onyanserat, Filmtrailer, DN,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

About these ads