Vår medfödda moral

Bonobon och tio guds budBoknytt
Bonobon och tio guds bud
Frans de Waal
Karneval förlag

Vår medfödda moral

Det var inte religionen som gav oss moralen, den fanns långt långt innan vi uppfann gudarna. I själva verket har det aldrig existerat normala människor utan moraliska värderingar. Känslor och ”tankar” kring rätt och fel fanns redan hos våra förfäder bland människoaporna – och finns bland dagens apor, som schimpanser och bonobos (”dvärgschimpanser”).

Så när många religiösa människor påstår att religionen är nödvändig för moralens skull, och att utan tro så skulle samhället drabbas av kaos, anarki och moraliskt sönderfall så har de helt enkelt fel. Det är inte Bibeln, Koranen eller Tio Guds Bud som får oss att ta hänsyn till varandra. Det är evolutionen.

Det skriver Frans de Waal, som nyss besökte Sverige och bokmässan, i sin tionde bok; ”Bonobon och tio guds bud – På spaning efter humanism bland primater”. Den holländsk-amerikanske primatforskaren utsågs 2011 av Discover som en bland 47 (alla tiders) Stora vetenskapliga tänkare. Den här gången kritiserar han de fundamentalistkristna som förnekar moralens och andra mänskliga beteendens evolutionära grund.

Samtidigt går han emot de nyateister som i attackerar religionen. Religionen kan göra nytta som förstärkare av moralen, menar han. Samtidigt är tron svår att avskaffa, och vad skulle vi i så fall sätta i dess ställe, frågar han. Därmed avspeglar han en debatt som är rykande aktuell i USA, men mycket mindre så i Sverige.

Mer intressant är hans attack mot (den odarwinistiska)”fernisseteorin”. Alltså tanken att människan av naturen är ond och självisk, och att godhet och osjälviskhet bara är ett tunt lager av kulturell moralisk fernissa ovanpå vår grundläggande mänskliga egoism. Det vill säga den teori om människans natur som högern, borgerligheten, kapitalismen och nyliberalismen bygger på. Och som många desillusionerade vanliga människor också tror på.

Men inte heller vänsterns och socialismen grundteori om människan, att hon är god men fördärvad av samhället, alternativt oändligt kulturellt formbar, får hans gillande. Allt mer forskning visar att människan är både ”ond”/självisk/konkurrerande/hierarkisk, och ”god”/osjälvisk/samarbetande/jämlikhetsivrande – och att allt detta är medfödda egenskaper.

Till skillnad från i förra boken, ”Empatins tidsålder – Hur naturen lär oss skapa ett humanare samhälle”, betonar han i denna bok mer människans goda sida. Men då tror jag han menar hur människan fungerar i de olika in-grupper hon tillhör. För som han själv för fram är vi mycket mindre generösa mot de vi uppfattar som kulturellt annorlunda främlingar. Och i motsats till mig som vänstermänniska uppfattar han kanske inte människans hierarkiska tendens till att bilda klassamhällen som ”ond”.

Min egen bedömning som amatörforskare på området människans evolutionära, kulturella och politiska socialitet är att människans bra och dåliga sidor balanserar varandra. Det har vi att leva med vare sig vi gillar det eller inte. Och hantera på bästa möjliga sätt – vilket är öppet för meningsutbyte.

Men som sagt, människans inifrån kommande moraliska sidor är något vi delar med alla sociala däggdjur (och viss empati finns även bland fåglar och fanns troligen bland våra reptilförfäder med början i föräldraomvårdnad). Det finns så många överlevnadsfördelar med att ”solidariskt” samarbeta i grupp för jakt, skydd, fördelning av byte oavsett jaktlycka etcetera.

Därför är sociala normer, ”gemenskapsomsorg”, tillit, samverkan, tolerans, ömsesidighet, hänsyn, respekt, rättvisa, jämlikhet och snällhet så viktigt i gruppsamvaron. Alltså moraliska levnadsregler om hur man ska bete sig mot ”sin nästa”. Hur man bör uppföra sig mot andra medlemmar i kollektivet.

Bland schimpanser och bonobos omfattar deras prosociala sida även flockens ”folkvilja” (de Waals uttryck) – den slags protodemokrati (mitt uttryck) som de med sin utvecklade socialitet, intelligens och kommunikationsförmåga har lyckats organisera för att begränsa alfahannarnas makt.

Ju mer vetenskapen går framåt, desto mer av det vi trott vara unikt mänskligt visar sig sålunda finnas hos andra sociala däggdjur, poängterar Frans de Waal. Om än i mindre grad än hos den supersociala och supermoraliska människan.

Intressant är hans (och andras) tanke att andra däggdjur och jägarsamlarmänniskor i småskaliga samhällen inte behöver religion för att uppföra sig någorlunda bra mot varandra. De lever så tätt inpå varandra att gruppen själv kan utöva ett socialt tryck mot asocialt beteende. Annorlunda är det i människans moderna storskaliga jordbruks- och industrisamhällen med dess anonymitet.

Kanske de stora religionerna har uppkommit just för att förstärka den sviktande moralen i storskaliga samhällen, antyder de Waal. Som vänstermänniska drar man då gärna slutsatsen att ett fungerande rött demokratiskt socialistiskt samhälle bör vara småskaligt (vilket ju också passar ihop med den brännande nödvändigheten av ett grönt ekologiskt lokalsamhälle).

USA brukar ju vara först med det bästa och det sämsta. Nu hävdar de Waal i sin bok att vetenskapen sopar mattan med ”fernisseteorin”, vilken snabbt förlorar anhängare. ”Nu råder bred enighet om att empati, altruism och samarbetsvilja inte bara är medfödda hos människan utan även hos många djur”, som bokens baksida sammanfattar hans budskap.

Förhoppningsvis slår detta paradigmskifte, denna tankeförändring, även igenom i Sverige, Europa och i resten av världen med tiden. Då måste både högern och vänstern förändra de evolutionspsykologiska grundantaganden de bygger sin politik på. Spännande värre! Det kan leda till ideologiska revolutioner som på sikt kan underlätta jakten på ett socialt och ekologiskt hållbart världssamhälle.

Nu uppfattar jag att Frans de Waal i boken luddar till skillnaden mellan ÄR (hur naturen inklusive människan fungerar) med BÖR (vilka värderingar vi anser samhället ska bygga på). Det är en rågång jag personligen vill upprätthålla. Forskning om människans natur – som exempelvis egoistisk kontra altruistisk – är en sak, vilka ideal som bör gälla i samhället en helt annan. Det ena är fakta, det andra är värderingar.

Naturen, biologin, generna, hjärnpsykologin, arvet, och givna beteendetendenser bestämmer inte hur vi människor ska organisera samhället. Det bestämmer vi människor själva efter demokratiska diskussioner och beslut.

Men det vore oklokt om vi i politikens BÖR inte utnyttjade oss av den kunskap om den mänskliga naturens ÄR som vetenskapen kan förse oss med. Så tolkar jag också Frans de Waals grundläggande budskap.

Hans Norebrink

Läs mer: LM, DN, Natursidan, SVD, FP, UNT, Varghjärta,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

About these ads