Våldsbejakande extremism – en rapport med problem

En rapport som tar upp tre helt väsensskilda fenomen och betraktar dem som likartade utifrån varifrån de kommer, varför de uppstår och hur de kan bekämpas har problem. När staten ser själva uppfattningen att våld kan användas i politiskt syfte som en gemensam nämnare och en anledning till att dessa helt olika rörelser, fenomen och aktivistmiljöer måste bekämpas så blir det ofelbart fel.

Orsaken till att unga människor dras till olika miljöer är inte desamma i den högerextrema miljön eller den vänsterextrema miljön. Att unga män gärna vill kriga i Syrien eller andra muslimska länder utifrån en muslimska övertygelse har ytterligare andra orsaker.  Motivationen i de olika fallen ser olika ut och lösningarna olika. Det anser dock inte svenska myndigheter. Säpo menar att följande orsaker ligger bakom att folk söker sig till olika ”extrema” politisk miljöer:

  • Upplevd global orättvisa
  • Upplevt förtryck (av folkgrupp, land eller religion)
  • Upplevd diskriminering (av sig själv eller andra)
  • Upplevt utanförskap (för egen eller andras del)
  • Identitetssökande eller svårigheter att förena olika identiteter
  • Meningssökande
  • Svåra eller destruktiva familjeförhållanden
  • Personliga trauman eller tragedier
  • Våldsfascination
  • Spänningssökande
  • Låg självkänsla
  • Samhällsengagemang, drivkraft att vilja göra skillnad
  • Frustration över bristande resultat genom användande av
  • demokratiska medel
  • Känsla av makt eller kontroll
  • Betydelse eller status i gruppen
  • Social gemenskap, tillhörighet eller vänskap
  • Lojalitet bland gruppens medlemmar
  • Övertygelse om att stå för det goda och bekämpa det onda
  • Attraktiva ideologiska argument

Alla skälen handlar om individuella behov, tankar och idéer. Problemet är att det inte överensstämmer med varför människor dras till vänstermiljöer eller islamiska miljöer Nog spelar individuella motivation roll, men större roll spelar nog ändås samhällets utveckling med ökade klyftor, ökade orättvisor, hög arbetslöshet, bostadsbrist, ekonomiska problem, segregation osv. Det är alllvarliga och verkliga problem som är en följd av den politik som förs. Allvarliga problem som inte kan lösas på individuell nivå. En del ser lösningen på dessa problem hos religionen, andra i att skapa ett mer rättvist samhälle och en del i att skapa ett ännu orättvisare samhälle.

Att ”avprogrammera” ungdomar för att få bort dem från extrema politisk miljöer kommer säkert att fungerar för vissa individer, framförallt i den högerextrema miljön där förekomsten av personer med allvarliga social och politiska problem är stor. En miljö där Säpos orsaker till varför ungdomar söker sig dit i mycket stämmer. Men också en miljö där samhällsutvecklingen är det avgörande för att miljön växt. Högerextremister vill uppnå saker som av de flesta uppfattas som negativa. Rasåtskillnad (apartheid), skillnader mellan kvinnor och män, ökade klassklyftor, konkurrens, isolation från andra människor osv. Detta gör att problemen med högerextremism inte kan lösas genom individuella ”behandlingsprogram”. Det krävs politiska, kollektiva, åtgärder. En annan politik som ökar jämlikheten i samhället. En politik för minskade klyftor.

Högerns våld är också betydande. Det är inriktat på anfall och aggressivitet. De överfaller, misshandlar och mördar invandrare, homosexuella, vänsteraktivister, feminister, kvinnor, svarta, araber och andra människor i Sverige som på något sätt avviker från den norm de högerextrema, fascisterna, satt upp. De överfaller och hotar journalister. Ofta är det också våld för sakens egen skull. För våldsutövningens skull. De vanligaste brotten inom den högerextrema miljön är det som kallas hatbrott, huvuddelen av våldsbrotten är också att betrakta som hatbrott. Det handlar om antisemitism, islamofobi, rasism, homofobi, antiziganism etc. Många inom den högerextrema miljörn är tungt kriminellt belastade och begår också en stor mängd icke-ideologiska brott.

I vänstermiljöer finns det, jämfört med högerextrema kretsar, en helt annan motivation i allmänhet. En dröm om ett mer demokratiskt samhälle, om en bättre värld, en värld av solidaritet och gemenskap. Ungdomar som söker sig till vänstern har i väldigt liten utsträckning sociala och personliga problem även om det naturligtvis förekommer. Här handlar det istället om för samhället positiva värden. Solidaritet, gemenskap, jämlikhet, jämställdhet, människors lika värde. Det är sådant som driver vänsterungdomar. Knappast något som kan anses extremt eller något som bör bekämpas. Snarare tvärsom. Ett engagemang som bord uppmuntras. Rekrytering till vänstern beror i huvudsak på att samhället utvecklas mot ökade klyftor.

Vänsterns våld är också nästan uteslutande självförsvar mot högerextremister och polis. Det är inte våld för sakens skull och har därmed mycket lite gemensamt med de högerextremas våld. Undantag förekommer, men är inte vanliga. Detta även som rapporten fokuserar på de få sådana fall som ägt rum under åren. Istället är de vanligaste brotten som vänsterfolk gör sig skyldiga till sådant som skadegörelse och klotter, dessutom blockader och aktioner riktade mot storföretag, miljöbovar, gruvbolag etc. Dvs det handlar ofta om aktioner som mycket väl ryms inom demokratins ramar och inte om våld.

När det gäller rapportens beskrivning av islamiska extremistmiljöer så förväxlar den islam med extremism. helt legitimt religionsutövning och helt legitim religion (om än reaktionär och högerextrem) kritiseras som varande våldsbejakande extremism. Miljön är inte enhetlig och det finns egentligen inga som helst problem i Sverige med våld med muslimska förtecken. Det förekommer helt enkelt inte. Våld med muslimska förtecken är inget hot i Sverige.

Vad som förekommer är unga män som reser till muslimska länder för att strida för olika muslimska eller politisk grupper, idag handlar det främst om Syrien men även om Somalia. Fenomenet kan sannolikt inte bekämpas med individuella åtgärder eftersom det främst beror på segregation och utanförskap, manlig äventyrslusta (när jag var ung fanns det alltid unga män som tog värvning i främlingelsegionen och liknande grupperingar, andra stred på andra håll, hjälpte befrielserörelser och blev terrorister på hemmaplan, nåt som var vanligt på 1970-talet, men är ovanligt idag), religiös fanatism (missionärer har alltid funnits, våldsamma såväl som fredliga) och ideologisk övertygelse.  Vill vi att färre svenska ungdomar ska åka till andra länder för att kriga för ”det rätta” så måste det skapas möjligheter för dess ungdomar att få ett vettigt liv i Sverige med arbeta och bostad. Nuvarande nyliberala politik går i motsatt riktning.

Det allvarligaste flesta med rapporten om våldsbejakande extremism är dock utgångspunkten att det finns något sådant. Inte ett enda av riskdagens partier anser att det är fel att använda våld för att uppnå politisk mål. De festa partierna är eller har varit för den militära insatsen i Afghanistan, de flesta var för den militära insatsen i Libyen osv. I själva verket bejakar hela samhället våld i politiskt syfte. Varför ska bara en del av detta våldsbejakande  betraktas som ”våldsbejakande extremism”. Det är ett helt orimligt sätt att resonera och därmed kan vi faktiskt slänga rapporten från den statliga utredningen i papperskorgen. Den är inte värd pappret den är skriven på.

Intressant?
Borgarmedia: SVD1, 2DN, Skanskan1, 2NSK1, 2LT1, 2, Dagen,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

About these ads