Näthat verkar minska om det tas upp offentligt

I alla fall gäller det tre av de personer som i början av 2013 framträdde i TV och berättade om hur de hatbrev och hotbrev de får ser ut. Totalt framträdde nio kvinnor i TV och berättade. Fyra av dessa har nu intervjuats av DN, tre av dem säger att hatett minskat rejält efter Tv-framträdandet. En av dem säger att det är värre nu. DN:s rubriksättare drar avd etta den mycket ologiska slutsatsen att det blivit värre sen de framträdde. Men sanningen är ju att det blivit bättre.

Jenny Alversjö som arbetare på Kalla Fakta i TV4 uttrycker det så här:

–Att berätta öppet om hat och hot är ett sätt att ta tillbaka kontrollen. Att säga stopp, nu får det vara nog, visa att det finns en mänsklig mottagare. För mig har det värsta upphört men jag tror inte hatet minskar för det – det är bara fokus som flyttas. Hatet finns kvar.

De övriga två som säger att hatet minskat efter att de framträtt offentligt är Åsa Linderborg på Aftonbladet och Anna-Klara Bratt på Feministiskt Perspektiv. Den enda som hävdar att det ökat är den minst offentliga personen, frilansjournalisten My Vingren. Men även hon säger att det till en början minskade kraftigt. Med andra ord är det bra med offentliga diskussioner om detta, om näthat. Samtidigt kan vi konstatera att polisen och rättsväsendet gör mycket lite, i själva verket ingenting.

Polisen lägger ner i stort sett alla utredningar om näthat, detta trots att det ofta inte är några svårigheter med att plocka fram namn och adress till de skyldiga. Gärningspersonerna är nästan alltid män och de är oftast sympatisörer med eller medlemmar i Sverigedemokraterna eller någon annan högerextrem och fascistisk grupp.

Det är lätt att tolka polisens ovilja att utreda kränkningar och hot på nätet som att de inte vill utreda högerextremisters brott. Vi ser ju samma agerande i samband med demonstrationer. Högerextremister grips inte av polisen trots att de pekats som gärningsmän vid mordförsök, polisen ingriper inte i samband med het mot folkgrupp, istället understöder de detta brott genom att ge tillstånd till nazistiska marscher. Så fort högerextremisters brott riktar sig mot radikala människor, må det vara antirasister eller aktiva kvinnor tycks polisen se bort och blunda. Till och med vägra utreda om den hotade kvinnan är en offentlig person.

När det gäller näthatet är det så att de som drabbas hårdast är kvinnor. De kvinnor som inte är offentliga personer har sannolikt inte samma nytta av att diskutera ämnet offentlig som offentligt välkända personer har. I dessa fall vore ordentliga polisutredningar viktiga. I brist på sådant är enskilda civilrättsliga skadeståndskrav en möjlighet. Juridikinstitutet heter en organisation med jurister som hjälper till att driva sådana processer:

Juridikinstitutet – Institutet för Juridik och Internet (IJI) – är ideell organisation som arbetar mot internetrelaterade kränkningar, genom att ge stöd åt de som kränkts och genom att verka för opinionsbildning och upplysning.

Juridikinstitutet har som uppgift att:

1. Slå vakt om grundläggande mänskliga rättigheter och friheter på internet; särskilt skyddet för personlig integritet och trygghet.

2. Bistå brottsoffer och personer som har utsatts för särskilt allvarliga kränkningar med juridisk rådgivning och som ombud.

3. Medvetandegöra de normer som skyddar mänskliga rättigheter och friheter på internet.

4. Göra internet till en bättre plats genom att föra in normalt ansvarstänkande i den digitala miljön; en stämningsansökan i taget.

5. Kartlägga och analysera hur det juridiska regelverket hanterar brott och särskilt allvarliga kränkningar på internet.

[…]

Vidare erbjuder Juridikinstitutet kostnadsfri juridisk hjälp för personer som har blivit utsatta för allvarliga kränkningar på internet. Juridikinstitutet önskar dels hjälpa personer som inte själva har möjlighet att tillvarata sina rättigheter, dels – när möjlighet ges – föra pilotmål i domstol.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

About these ads