Föraktet för fisket och kustbefolkningen

Sommaren är här. Människor från städerna i Sverige och Norge invaderar Sveriges kuster, Bohuslän, Halland, Österlen, Gotland osv. De hamnar i fiskets förlovade land. Det lilla fiske som finns kvar vill säga. Ett fiske som de tycker är pittoreskt. Så länge fiskarna använder gamla vita klassiska fiskebåtar alltså. Vilket i stort sett ingen gör för de är svårskötta, har dålig arbetsmiljö, drar mycket bränsle i förhållande till vad som fiskas osv. Kort sagt, de är omoderna och problematiska ur miljösynpunkt. Men sommargästerna vill att fiskelägen ska var museer, inte levande orter på riktigt med ett modernt, ekonomiskt och ekologiskt hållbart fiske.

Grundsund

Som turisterna vill att det ska se ut

När fiskarna och fiskebåtarna inte är så pittoreska som förväntas så blir de exotiserande blickarna istället förvandlade till föraktande. Ståltrålare är stora, en del är jättestora och det är förkastligt med stora båtar. Det vet alla medelklass- och överklassommargäster med bestämdhet. ”Alla” vet att fisket dammsuger haven, förstör bottnarna och att yrkesfiskare är allmänt olagliga, kriminella och fuskare. Det har Greenpeace sagt. Missuppfattningarna är enorma.

Turister och sommargäster frågar fiskare på mindre kustfiskebåtar om var de har sugen nånstans. De tror på allvar att båtarna suger upp fisken. Större båtar har en pump som pumpar upp sillen, skarpsillen eller makrillen från snörpvaden eller trålen. Det ger en bättre kvalitet på fisken. Men det är nog inte vad sommargästerna menar heller för de frågar också om hur många torskar en så stor båt kan ta upp. Sanningen är att de största båtarna har fångat väldigt får torskar. I en snörpvadsbåts fall kanske inte en enda torsk under hela sin existens. De största fiskebåtarna i Sverige, de pelagiska båtarna använder inte bottentrål, fiskar inte torskfiskar, kräftor, räkor eller plattfisk. Men det tror sommargäster. För Greenpeace har sagt att de stora båtarna dammsuger haven.

Nu är det väl iofs så att de flesta sommargäster aldrig får se de allra största svenska eller svenskägda fiskebåtarna. De är sällan i Sverige, flera har dansk flagg, många hör hemma i Göteborg, framförallt i Fiskebäck (ligger i Frihamnen eller Fiskebäck) och i det pittoreska nordbohuslän finns inga. Den som en del kanske lyckas se under en sommar är Astrid från Rörö, ibland i hamn, ibland ligger den inomskärs och fiskar skarpsill med snörpvad. Och inomskärs ser den väldigt stor ut. Men i en internationell jämförelse är det en ganska liten båt.

Det har förekommit en hel del oegentligheter i fisket. Det är sant. Det har förekommit tjuvfiske även i svenskt fiske. Idag är medvetet tjuvfiske mycket sällsynt. Det förekommer olagliga utkast inom räkfisket, så kallad uppgradering. Det är ett problem som måste lösas. Däremot är reglerna så krånglig att de flest fiskare med all säkerhet bryter mot dem nån gång. Ofta utan att veta att de gör det. Men sommargästerna och turisterna vet att fiskare är bluffmakare och fifflare, titta bara på räkfisket, alltså föraktas och förtalas fiskarna för att de fifflar och fuskar. Yrkesfiskare blir på så sätt både exotiska figurer och brottslingar. En slags moderna pirater. Några att både idealisera och förakta.

Dessutom måste ju bottentrål förbjudas. Sommargästerna från Stockholm skriver ena dagen på en lista för att förbjuda bottentrålning och nästa dag köper de räkor. Hur de har tänkt att de ska kunna få räkor om bottentrålning förbjöds begriper jag inte? Det begriper inte sommargästerna heller. För de vet inte att räkor bara kan fångas med bottentrålning. De små båtarna är ju dessutom så gulliga. Framförallt om de är gammaldags. Det är de stor båtarna som är skurkarna. De dammsuger haven på all fisk. Men sommargästerna vet inte att det är små och medelstora båtar som bottentrålar efter räka, torsk, plattfisk och kräfta. De riktigt stora använder inte bottentrål. Fiskar inte fisk eller skaldjur, utan mest sill. För bottentrål är alltid dåligt. Det har Greenpeace sagt.

Dessutom är det så märkligt att många yrkesfiskare tror på gud. Verkligen konstigt i den svenska storstadsmedelklassens ögon. Märkliga människor, de där fiskarna. De tror på gud (de är nästan som kristna talibaner!), fiskar haven tomma på fisk och fuskar och fifflar. Föraktet flödar samtidigt som sommargästerna i hamnarna är förbindliga och vänliga när de nån enstaka gång träffar en fiskare. Förhållandet mellan sommargäster och fiskare/kustbefolkning är nästan som förhållandet mellan kolonialherrar och folken i kolonierna.

Några mindre fiskebåtar på Rörö

Några mindre fiskebåtar på Rörö. Som det kan se ut i verkligheten.

Läs gärna:

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

About these ads