En annan bild av SPT, polisens våld och utvecklingen

Jag skrev tidigare att Feministiskt Perspektiv publicerat en intressant artikel om utvecklingen av polisens arbete mot folkmassor. Jag menade att artikelförfattaren, Mathias Wåg delvis har fel. Det menar jag fortfarande, men det visar sig att en del av hans och mina åsiktsskillnader kan bero på att det finns flera olika definitioner på vad Särskild polistaktik (SPT) innebär.

Först till hur SPT-taktiken i Sverige togs fram. Det började med Göteborg 2001 där polsien misslyckades och fick omfattande kritik av den statligt tillsatta Göteborgskommittén som publicerade en utredning, SOU 2002:122, Göteborg 2001. Samtidigt som arbete med utredningen pågick började också polisen i Göteborg med praktiska försök för att utfoprma en ny taktik. Initiativtagare var egentligen en enda polis, Hans Lippens, under händeslerna i Göteborg 2001 ett av de högsta ansvariga befälen och direkt underställd kommenderingschefen Håkan Jaldung. Hans Lippens och polisen i Göteborg lyssnade mycket på oss demonstranter och följde våra önskemål om så få synliga poliser som möjligt, inga hästar och inga hundar.

Det nya arbetssättets sattes på några hård prov under demonstrationerna mot Bush planerade invasion mot Irak, men genom polisiär öppenhet och envetna förhandlingssträvanden från demonstrationsledningarna kunde flera potentiellt mycket allvarliga upploppsituationer lösas utan våld från poliser eller demonstranter. Även flera nazistdemonstrationer genomfördes i Göteborg under den aktuella perioden med medföljande stora motdemonstrationer. Detta utan att någon allvarlig konfrontation mellan polis och vänsterdemonstranter uppstod. Utifrån erfarenheterna formulerade sen Hans Lippens på rikspolisstyrelsen uppdrag ett förslag på ny taktik för att hantera folkmassor. Centralt i förslaget var användande av dialogpoliser och en välfungerande sådan verksamhet kom snabbt igång i Göteborg. Ett ursprungligt publicerat förslag finns på nätet. Förslaget kan sammanfattas i följande punkter:

  • ett mobilt insatskoncept införs fullt ut enligt dansk modell, vilket innebär:
  • att polismännens säkerhet sätts i fokus
  • att säkerheten för tredje person och motparten ökar,
  • att polisens flexibilitet och mobilitet ökar – i och utanför fordonen,
  • att möjligheten för snabba gripanden av enskilda gärningsmän ökar,
  • att det mobila konceptet endast skall beröra polismän i nivå 2 och 3 IMF och skall ses som en nationell resurs,
  • att snabbt kunna föra gripna från platsen – helst inom 5 minuter,
  • att FORUM bereder uttag av en nationell kurschefs och handledarpool, som utbildas av danska instruktörer,
  • att de nationella kurscheferna och handledarna sedan utbildar polismän i nivå 2 och 3 i det mobila konceptet,
  • att fasta chaufförer till de tunga fordonen utbildas, vilka måste ges möjlighet till kontinu-erlig utbildning och övning då körteknik är en avgörande del i det mobila konceptet,
  • att logistikfordon inköpes och utformas efter behovet,
  • att lättsäkrade och i övrigt lämpliga fordon för civilt gripande inköps,
  • att vid införandet av ett mobilt koncept tjänstehundens medverkan kommer att begränsas varför uppgifterna då bör fokuseras på objektbevakning och bevakning av frihetsberövade personer.
  • att vid införande av det mobila konceptet polisrytteriet förlorar sin traditionella roll vid ingripande mot folkmassa.
  • att svensk polis får möjlighet att använda tårgas utomhus
  • att FORUM får uppdraget att bereda förutsättningarna för användning av tårgas utomhus
  • att svensk polis skall prioritera införandet av det mobila konceptet, vilket innebär att det inte finns behov av vattenkanoner.
  • att i normalfallet endast den vita batongen skall användas vid ingripande mot folkmassa
  • att RPS ser över behovet av en ny IMF batong

Att det står mobil koncept har fått Mathias Wåg att dra för långtgående slutsatser. Det mobila omfattar inte fordon, och inte hästar utan endast individer, enskilda polismän plus en speciell grupp poliser, ingripandeenheterna, kallade Romeo-enheter eller Romeo-poliser. Dessa är till för att gripa enskilda individer i demonstrationer. Det framgår klart av det länkade dokumentet. Förslaget om tårgas ingick inte i det slutgiltiga beslutet om taktiken. Taktiken fortsatte prövas ut i Göteborg under en lång rad demonstrationer och aktioner med en allt mer minskande hat- och hotnivå från båda sidor. Dessutom började konceptet prövas ut i Stockholm i samband med Salemdemonstrationerna. Men enligt min erfarenhet genomfördes aldrig konceptet fullt ut på grund av kraftigt motstånd från många högre befäl inom Stockholmspolisen. Genom samtal med enskilda stockholmspoliser har jag fått denna erfarenhetsbild bekräftad.

Romeoenheterna är ett ständigt problem i samband med demonstrationer och ingen demonstrationsledning bör tillåt Romeopoliser i närheten av demonstrationen. De skadar betydligt mer än de tillför och de har ingen som helst lugnande effekt utan skapar snarare konflikt.

Stockholmspolisen införde dock tidigt dialogpoliser av samma modell som i Göteborg, men utan de befogenheter och den status dialogpolisen har i Göteborg. Detta ledde till att det förteoende som skapats mellan demonstranter och dialogpoliser i Göteborg inte kunde skapas i Stockholm. Enligt enskilda poliser och personer med insyn i dialogpolisverksamheten i Stockholm bidrog dialogpolisen i Stockholm dessutom med information till underrättelseenheter inom polisen. Något som inte gjorde det lättare att skapa förtroende. Om detta verkligen förekommer inom dialogpolisen i Stockholm har jag inte kunnat bekräfta genom andra kontakter inom polisen, men bara ryktet är nog för att problem med förtroendet skapas. I Malmö skapades ingen dialogpolisorganisation förrän i år, 2014.

Under ESF-mötet i Malmö år 2008 prövades dock SPT-konceptet inklusive dialogpoliser i Malmö men någon separat organisation för dialogpolisverksamheten skapades inte. Huvuddelen av dialogen och förhandlingsverksamheten sköttes av aktivister från Göteborg och poliser från Göteborg. När en Reclaim-fest spårade ur i Malmö på fredagen under det flera dagar långa ESF-mötet fick polisen kraftig kritik för sin brist på ingripande agerande. Nästa dag hölld etta på att leda till ingripande med hästar, hundar och piketpoliser mot den stora demonstration som den dagen gick från Rosengård till Pildammsparken. Ingripandet ble inte av då befäl från Göteborgpolisen i praktiken tog över från malmöpolisen som vill ingripa med våld och klart. Göteborgspolisen lät inte det ske utan avstyrde den typen av agerande varvid demonstrationen avlöpte utan större problem.

Malmö-polisen som sådan anammade inte dialogkonceptet och den ny polistaktiken alls. Dessutom krävde de att hästar skulle ingå i det nya konceptete om de skulle kunna tänka sig att använda det. Dialogpolisverksamhet i Malmö skapades inte, utan supporterpoliser fick sköta det som ett extra uppdrag. Detta fungerade inte och efter några år försvann dialogpolisverksamheten i praktiken helt även om det fanns enskilda dialogpoliser till namnet.

En konsekvens av motståndet mot SPT och dialog i Stockholm och Malmö var att direktiven för SPT förändrades så att hundar och hästar skulle kunna var med på traditionellt sätt. En klart negativ utveckling. Detta avspeglas i hur SPT beskrivs i en statlig utredning om våld i samband med idrottsevenemang från 2013. Följden har blivit att det SPT-koncept som Malmö och Stockholm använder sig av i samband med vänsterdemonstrationer tycks avvika från det som används i Göteborg. Det handlar helt enkelt inte om samma taktik eller samma sak. Därför går det ständigt åt helvete i Stockholm och Malmö, men fungerar bra i Göteborg. Taktiken är helt enkelt olika.

I Göteborg tycks det dessutom vars så att den taktik som används i samband med bråk vid idrottsevenemang (läs fotbollsmatcher) och i samband med vänsterdemonstrationer inte är samma taktik även om båda kallas SPT. I Malmö och Stockholm tycks polisen dock använda samma taktik mot bägge grupperna, ofta med katastrofalt resultat som i Limhamn förra helgen.

Dess skillnader mellan Stockholm/Malmö å ena sidan och Göteborg å andra sidan. Kanske är det delvis därför som Mathias Wåg och jag kommer fram till olika saker och drar olika slutsatser. Jag baserar mig på erfarenheter från Göteborg och information inifrån polisen, från enskilda demokratiskt sinnade poliser, Mathias Wåg på erfarenheter från Stockholm och Malmö.

Han menar att våldet i Limhamn är ett resultat av utvecklingen inom polisen. Ökad användning av SPT ihop med mindre tolerans för antirasistiska protester har lett till ökande våld menar han. Jag mena att den taktik som Malmö och Stockholmspoliser använder inte är att betraktas om SPT med dialog, inte är samma taktik som används i Göteborg vid vänsterdemonstrationer. Min uppfattning är därför att polisen i Malmö och Stockholm inte tagit till sig SPT-konceptet fullt ut, inte har någon fungerande dialogverksamhet och att våldet är en konsekvens av detta. Min uppfattning stöds också av de få poliser som uttalat sig i ämnet.

Slutsatsen kanske är att varken Mathias Wåg eller jag har fel när det gäller de stora dragen, vi diskuterar bara bredvid varandra. Fel har Mathias Wåg dock om hästarna och SPT, när det gäller beskrivningen av det mobila konceptet och en del andra detaljer när det gäller hur SPT utvecklats eller inte utvecklats. En grundpelare i SPT är också att enskilda poliser inte får ta egna initiativ. Den operativa friheten är alltså kraftig beskärd inom SPT, inte utökade som Mathias Wåg hävdar. Att Romeopoliser i Stockholm agerat mycket autonomt och självständigt, vilket hänt åtskilliga gånger,  innebär att de inte arbetat enligt de riktlinjer som gäller för SPT.

Jag har aldrig någonsin sett poliser kör med bil rakt in i folkmassor för att skingra dem. Att polisen använder hästar på det sätt som skedde i Limhamn har jag inte varit med om sen 1990-talet, det skedde inte ens under händelserna i Göteborg i juni 2001. Vad Mathias Wåg hämtat uppfattningen om att det skulle var en del av SPT-taktiken ifrån begriper jag inte. Det är inte ens i den förvrängda version av SPT som används i samband med fotbollsmatcher och våld en metod som ska användas.

Att det finns klara skillnader mellan Göteborg och Stockholm/Malmö förbiser Wåg också. Men det är helt avgörande för hur frågan analyseras. Jag tror hans förbiseende bygger på stor okunskap om hur polisen i Göteborg faktiskt arbetar. Något som kanske också blir att analysen från hans sida hamnar lite fel.

Av Mathias Wåg i ämnet:
Mjukare polistaktik gav hårdare tag
Så blev antirasismen ett hot mot demokratin

Av mig i ämnet:
SPT – polistaktik mot folkmassor
Nej det är inte Romeo
Liten polisordbok, SPT och demonstrationer
Civila poliser och ny taktik
Intressant om SPT och polisvåld men delvis felaktigt
Särskild polistaktik – SPT
Dialogpolisen, särskild polistaktik och demonstrationer

Mer: AFA om SPT, ETC,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!