Särorganisering är inte med nödvändighet rasism

Adam Cwejman är upprörd över att SSU ordnar ett arrangemang som enbart är till för personer som upplever sig rasifierade, dvs upplever sig diskriminerade och särbehandlade på grund av sin bakgrund eller utseende. Personer som upplever sig utsatt för rasism helt enkelt. Naturligtvis är det inte rasism om dessa personer träffas i rum eller sammanhang där personer som inte utsatts för rasism inte är välkomna.

Att påstå att särorganisering alltid är rasism så som Adam Cwejman gör i en ledare i GP är helt enkelt inte rimligt. Det är som att påstå att om förtryckta kvinnor träffas och män inte är välkomna är det att betrakta som antifeminism. Särorganisering kan förstås också vara rasism, exempelvis om den grupp som ses utesluter andra på grund av att de är mindre värda då de har en annan hudfärg eller bakgrund. Dvs det som verkliga rasister gör. Det handlar alltså inte bara om handlingen i sig, utan också syftet med handlingen. När en svart person inte får komma in på en krog så är det orsaken till detta som avgör om det handlar om rasism eller inte. När personer som utsätts för förtryck vill ses utan förtryckarna är det inte fel. Sådan organisering är ibland nödvändigt. Alla på en fabrik är inte välkomna till fackföreningsmötet. Män är inte välkomna till kvinnojourer. De som inte upplever sig som utsatta för rasism är inte välkomna till möten för de som upplever sig utsatta. Osv.

Särorganisering är rimligt. Men är inte alltid rätt och kan leda till felaktiga resonemang och åtgärder. Men det är inte heller fel. Det är de som upplever sig som förtryckta som har rätten att bestämma hur de vill organisera sig. Detta gäller även de som upplever sig utsatta för rasism. Att de organiserar sig separat kan inte på något sätt vara rasism. Detta oavsett om vi upplever identitetspolitik som rasism eller inte. Adam Cwejman har helt enkelt grundläggande fel.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

About these ads