Göteborgs-Posten skriver mängder med upprörda artiklar när utländsk lastbilsförare säljer smuggelsprit ute vid Stigs Center eller när bussresor ordnas enbart i syfte att smuggla billig sprit. När svartklubbar säljer sprit olagligt, betalar artister svarta löner, smiter med skatter och avgifter, STIM-pengar och slarvar med säkerheten så skriver GP istället försvarsartikel efter försvarsartikel. När helt lagliga restauranger gör samma saker skriver GP upprörda skandalartiklar. Det är verkligen märkligt och det hänger inte ihop.
Jag har egentligen inga större problem med svartklubbarna, förutom med olaglig alkoholförsäljning och droger i de fall sådant pågår. Jag har inga problem med att sådan ställen skiter i upphovsrättslagstiftning men ser problem med svarta betalningar och undanhållande av skatt etc Däremot kan jag inte se varför stadens största tidning ska försvara olaglig verksamhet eller varför kommunens politiker och tjänstemän eller polisen ska behandla sådan verksamhet på annat sätt än annan olaglig verksamhet.
På 1970-talet arbetade jag som obetald aktivist på ett musikställe som väl kan betraktas som den tidens största svartklubb. Sprängkullen (Föreningen Ett hus i Centrum). Fast det var förstås en kulturförening, precis på samma sätt som Truckstop Alaska kallar sig kulturförening. I fallet Sprängkullen var det dessutom ingen som betraktade föreningen och dess verksamhet som en svartklubb. Däremot så hatades föreningen av Göteborgs-Posten och för vissa arrangemang fick Sprängkullen inte annonsera i tidningen, exempelvis för de årligen återkommande ”Korsfesterna” på långfredagen varje påsk.
Sprängkullen av en förening där medlemskort löstes per år och sammanlagt var det 10 000-tals medlemmar genom åren. Ingen alkohol serverades, inga droger var tillåtna. I slutet av 1970-talet omsatte Sprängkullen nästan 1 miljon kronor per år som redovisades och ytterligare ungefär lika mycket som inte redovisades. Alla artister betalades svart och STIM-pengar betalades inte. Dessutom finansierades politisk verksamhet och föreningen deltog aktivt i politiken med stöd till Hamnarbetarförbundet, FNL i Vietnam, kulturföreningar i förorterna (Hammarkullen, Biskopsgården med flera) och mycket mer.
När föreningen till slut lades ner hade den finansierat antirasistiska demonstrationer i många år, delfinansierat demonstrationerna mot EU och USA:s president Bush år 2001, bidragit till starten av Viktoriahuset och Folkets Bio i samma hus, starten av Kulturhuset Falken och starten av Kulturhuset Oceanen. Vid nedläggningen hade föreningen nästan 500 000 på banken och de pengarna skänktes till Läkare utan gränser och Ship to Gaza. Sprängkullen tog aldrig mot några bidrag av staden eller någon annan myndighet.
Truckstop Alaska är inte på något sätt en verksamhet som liknar Sprängkullens, mer än att de ordnar konserter och har obetald arbetskraft. Det sistnämnda behöver naturligtvis inte vara nåt fel utan helt okej för en förening. Sen ser jag det också som nödvändigt att det finns kulturverksamheter som opererar i utkanten av det legala och lite på marginalen. Det är bra för staden som företrädare för Truckstop Alaska säger i GP.
Precis som Sprängkullen var ett trevligt ställe är säkert Truckstop Alaska också ett trevligt ställe där folk uppför sig väl. Det betvivlar jag inte ett ögonblick. Fast Sprängkullen var mycket öppnare. Journalister fick verka helt fritt (men det ville GP-journalister i stort sett aldrig göra) och myndigheterna hade helt fritt tillträde om de alla bara betalade medlemsavgiften (behövdes för att kunna besöka konserterna). Folk utan medlemskort kunde utan problem besöka förenings café och restaurang, barnverksamhet, barnteater, filmvisningar, konstutställningar och politiska arrangemang. Så öppet verkar det inte vara på Truckstop Alaska.
Men att det skulle vara en katastrof om Truckstop Alaska försvann är helt enkelt inte sant. Det ersätts av nåt annat. Sprängkullen var sin tids helt dominerande konsertarrangör. Cirka 25 % av alla konserter i Göteborg om vi inte räknar dansbanden ordnades av Sprängkullen under åren 1974-1980 och en mindre del därefter under några år till. För proggen och punken var stället själva livsnerven. För musiklivet i Göteborg som helhet betydde dock Sprängkullens frånfälle i slutändan inte speciellt mycket. Så är det också med Truckstop Alaska.
