Göteborgs kriminella gäng bygger på en långvarig tradition

Göteborg har flest medlemmar i kriminella nätverk och gangstergäng av alla städer i Sverige i förhållande till befolkningen. Polisen uppger att det finns 900 gängkriminella i Göteborg, det är sannolikt en överdrift då det krävs väldigt lite för att polisen ska betrakta en grupp av unga människor som ett kriminellt gäng. Polisen och andra myndigheter anser att det finns kriminella nätverk i Biskopsgården (idag ytterst tveksamt), Backa (också det mycket tveksamt), Bergsjön, Gårdsten, Hammarkullen, Hjällbo, Mölnlycke, Majorna, Frölunda och Tynnered. Dessutom finns Hells Angels MC och Bandidos MC med supporterorganisationer samt kriminella nätverk på en högre nivå som exempelvis Naserligan. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att Göteborg idag har mindre gängvåld än andra svenska storstäder-

Anledningen till att Göteborg har fler gängkriminella än andra städer är enkelt. Det är en stad dominerad av arbetarklass, med större klassklyftor och segregation än de flesta svenska städer. Fler fattiga ger fler kriminella. Däremot har Göteborg en lägre andel invandrare än Malmö och Stockholm. Vidar har Göteborg Sveriges störsdta hamn. Det betyder att huvuddelen av den narkotika som kommer till Sverige kommer in via Göteborg.

Stora klassklyftor och segregation är inte heller nåt nytt för Göteborg. Så har det i stort sett varit under hela Göteborgs existens. En omfattande kriminalitet är inte heller nåt nytt. Kriminella nätverk och gäng har också funnits sen staden grundades och störst betydelse hade de under 1700-talet. I början av 1700-talet har vi kriminella gäng som sysslar med sjöröveri, delvis med statens (kungens) godkännande men även utanför de ramar som satts upp. Flera av de personer det handlar blev snabbt några av stadens rikaste och många av de som under delar av 1700-talet var bland de rikast ärvde från dessa personer. Det mesta kända kriminella nätverket från 1700-talet början är det som fanns kring familjen Gathenhielm med bas på Onsala och i Majorna. Bland deras ättlingar märks framförallt familjen Busck. Andra nätverk fanns kring familjen Knape, familjen Utfall, familjen Gavin och familjen Habicht.

Fler av de nämnda släktnätverken kom också att profitera på Sverige kanske störta kriminella nätverka genom tiderna. Ostindiska Kompaniet som existerade under den andra halvan av 1700-talet. Affärsidén i detta kompani var tesmuggling till Storbritannien, dvs rent olaglig verksamhet. Många av de som än idag tillhör överklassen i Göteborg (och Sverige) härstammar från de som blev rika på Ostindiska Kompaniet. Förutom att tjäna pengar på tesmuggling så tjänade de inblandade ofta stora pengar på opiumsmuggling och opiumhandel i Asien, från Bengalen till Kina. En av de som tjänade pengar på det senare var den i Göteborg mycket välkände William Chalmers. Men många blev rika på Ostindiska Kompaniets olagliga affärer (lagliga i Sverige, men olagliga i Storbritannien, lagliga i Bengalen, men olagliga i Kina). Niclas Sahlgren, Christian Arfvidson, släkten Alströmer, släkten Tham, släkten Grill och många fler hör till de som tjänade stora pengar på Ostindiska Kompaniets verksamhet. Andra var Maule, af Sandeberg, Olbers, Malm och Treutiger. Bland ättlingarna till dessa familjer återfinns bl.a. Silfverschiöld, Dahlbäck och Klingspor.

Christian Arfvidson tjänade också stor pengar på slaveriet i världen genom export av sill. Salt sill var stapelföda på slavplantagerna i Västindien. Andra som tjänade stora pengar på slaveriet var sockerimportörerna och en del svenskar verksamma i Västindien som Lars Algerus, Stora sockerimportörer på 1700-talet var familjen Sahlgren och Niclas von Jacobson. I början på 1800-talet märks det stora företaget D. Carnegie & Co med ägare som familjerna Ekman, Magnus, Carnegie och Barclay. Även tidiga tobaksimportörer (Prytz, Levgren) och bomullsimportörer (Barclay, Röhss),  gjorde stora pengar med hjälp av slaveriet i USA som pågick fram till 1866.

I början av 1800-talet var det en ny men kort period av kaparverksamhet (av kungen dvs staten godkänd piratverksamhet) i Sverige. En av de som tjänade pengar på kaperiverksamhet under denna tid var Olof Wijk d.ä.

Under 1800-talet och början av 1900-talet var bl.a släkterna Dickson, Röhss, Wijk och Kjellberg inblandade i en del mycket tveksamma skogs- och markaffärer i Norrland.

Göteborg är alltså till stor del uppbyggt på pengar som skapades genom kriminalitet. Några av våra största institutioner har namn efter några av de som tjänade stora pengar på smuggling (Sahlgren och Chalmers), på tveksamma skogsaffärer i Norrland (Dickson), indirekt och delvis på slaveri (Fürstenberg, Ekman, Levgren). Utan brott inget Sahlgrenska och inget Chalmers.

Med andra ord kan vi nog säga att det finns en tradition i Göteborg av att tjäna pengar på brottslig verksamhet. Förr i tiden blev många rika och etablerade på sådan verksamhet. Det var socialt accepterat på ett sätt som kriminell verksamhet inte är idag. Ingen av dagens tungt kriminella kommer att ge namn till nåt sjukhus i Göteborg eller bli adlade som Lars Gathenhielm. Men delar av det gamla finns kvar.

Göteborgsandan är en del av det som byggdes upp under 1700-talet och 1880-talet där personer med tveksamma inkomstkällor ihop med andra beslutsfattare i ett land som inte var demokratiskt beslutade allt. Det är en del av det som ligger till grund för korruption bland makthavare i Göteborg och tveksamheter i förvaltningar, företag och föreningar. Det är en slags brottslighet som sällan inte uppmärksammas i samma utsträckning som de fattigas brottslighet.

Advertisements