Kurdmorden är två mord i Sverige som utfördes av PKK-medlemmar. Den 2 november 1985 sköts Cetin Güngör ihjäl på en kurdisk fest i Medborgarhuset i Stockholm. Två andra personer skottskadades. Han stod på en dödslista som upprättats av PKK på politiska motståndare. Cetin Güngör (täcknamn Semir) var en av organisationens ursprungliga grundare men hoppade av och hamnade på dödslistan. Mordet bevittnades av en annan avhoppare från PKK, Serif Sener. Dennes bror Mehmet Sener var också en av PKK:s grundare år 1978.
Mordet på Güngör var dock inte det första mordet som anses ha utförts av PKK i Sverige. Redan den 20 juni 1994 dödades Enver Ata på en busshållplats vid Stora Torget i Uppsala. Han sköts med flera skott. Han var också avhoppare från PKK. Den som troligen mördade Enver Ata gick under namnet Zülküf Kilinc. Om han verkligen hette så är oklart, men han var medlem i PKK. Han är också fransk medborgare och hade sannolikt hjälp av kurder bosatta i Sverige men det har aldrig kunnat fastläggas vilka det handlade om.
Kilinc kom till Sverige i april 1984 tillsammans med Hüsnü Altun och Ismet Güler som av Säpo ansågs vara högt uppsatta medlemmar i PKK. De träffade Mehmet Gök som även han av Säpo ansågs vara högt uppsatt PKK-medlem. Altun och Kilinc reste sen vidare till Stockholm där de eventuellt träffade Mehmet Daban som pekats ut som PKK-ledare i Sverige. Någon koppling mellan de nämnda personerna, förutom Kilinc, och mordet på Ata har inte kunnat påvisas. Kilinc själv dömdes av Uppsala tingsrätt till livstids fängelse för mordet. Säpo (SÄK) som var inblandat utredningen begärde att han skulle utvisas men någon utvisning genomfördes aldrig vi den tidpunkten. Han uppgav att han fått vapnet av Halis Ikincoy men det kunde aldrig bevisas.
När Enver Ata mördades bodde han ihop med enkvinna vid namn Fatima Seker. Hon hade tidigare varit gift med PKK-ledaren Ali Haydar Kaytan i Damaskus. Hon hoppade av från PKK i mars 1983. Efter mordet på ata flyttade Seker ihop med Cetin Güngör och efter mordet på honom flyttade hon ihop med Zeki Osman som innan des suttit fängslad i Bekaadalen från våren 1984 på grund av att han hoppat av från PKK. Men efter några månaders fångenskap lyckade han fly och ta sig tillbaks till Sverige där han levde när han lurades ner till Libanon.
De två morden på avhoppade PKK-medlemmar som utfördes av aktiva PKK-medlemmar var en stor anledning till att det så kallade PKK-spåret i Palmeutredningen kom till. PKK var vid denna tid mycket kritiska till Sverige som terrorklassat organisationen inklusive ett antal påstådda medlemmar i Sverige (8 stycken)på grund av mordet på Enver Ata. Abdullah Öcalan, den viktigaste ledaren i PKK, hade också ansökt om uppehållstillstånd i Sverige 1982 men han fick avslag 1984.
I oktober 1984 placerade PKK-are en svart krans utanför den svenska ambassaden i Aten. Detta tolkades av Säpo som ett hot mot Sverige.
I december 1984 beslutade den svenska regeringen, med stöd av terroristbestämmelserna i utlänningslagen, att ur Sverige utvisa nio turkiska medborgare då det fanns anledning att anta att de tillhörde eller arbetade för PKK som befarades kunna utföra terroristdåd i Sverige. De kunde dock inte utvisas eftersom utvisiningar inte kunde ske till Turkiet då de där skulle blivit avrättade. Regeringen beslutade därför om s.k. kommunarrest och om anmälningsskyldighet. Ett beslut (både utvisningsbeslutet och kommunarresten) som på den tiden fick väldigt mycket kritik då ingen av nio begått nåt brott eller ens var misstänkta för brott.
Vid en sammankomst den 27 april 1985 i konserthuset i Stockholm kritiserade talesmän för PKK den svenska regeringen och det socialdemokratiska partiet på ett mycket hårt sätt och uttalade att PKK skulle straffa alla som försökte hindra dess verksamhet.
En person som Säpo ansåg vara en ledande medlem PKK, togs den 21 maj 1985 i förvar. Tio dagar senare släpptes han med anmälningsplikt och reseförbud.
Under maj 1985 inträffade ytterligare några incidenter vid svenska beskickningar, utförda av PKK, nämligen vid svenska generalkonsulat och konsulat i Hamburg, Berlin, Frankfurt och Hannover samt vid den svenska ambassaden i Haag.
Två månader efter mordet på Enver Ata kontaktades en man vid namn Serif Sener av en man vid namn Abdullah Oran som påstod att han hoppat av och ville träffa Sener. Efter att ha träffat honom så blev Sener misstänksam. Oran ville samla alla PKK-avhoppare i Sverige till ett möte som skulle inträffa snart. Det var särskilt viktigt att Cetin Güngör var med på mötet. Efter träffen med Oran gick Serif Sener under jorden och höll sig sedan gömd i många år.
Enligt uppgifter från Sener ska Oran ha varit utsänd för att döda samtliga PKK-avhoppare i Sverige (5 eller 6 stycken). Abdullah Oran var kanske inblandad i mordet på Güngör, men han var inte den som sköt. Han dömdes dock 4 år senare i Tyskland för flera andra mord på ledande PKK-avhoppare. Straffet blev även där livstids fängelse.
Det var istället en man vid namn Nuri Candemir som dömdes för mordet. Han fick livstids fängelse. Han förnekade att han var medlem i PKK och uppgav att han var medlem i en annan kurdisk organisation, KUKNKB. Candemir var också han fransk medborgare. Någon koppling till kurder i Sverige kunde inte påvisas. Nuri Candemir kom till Sverige på sommaren 1985 och han umgicks med Hüsein Yildirim och Mustafa Öztürk som var två av de personer som omfattades av kommunarresten och av Säpo ansågs vara ledande PKK-medlemmar i Sverige. När Candemir grips har ha en nyckel till en lägenhet som innehas av Halis Ikincoy, en annan av de personer som omfattades av kommunarresten.
I en intervju i Svenska Dagbladet den 6 augusti 1985 uttalade Hüseyin Yildirim att Sverige måste sudda ut terroriststämpeln på PKK, att PKK:s tålamod skulle räcka två månader till samt att PKK därefter kommer att betrakta Sverige som en fiende.
Den 25 respektive den 27 september 1985 förekom nya protestaktioner vid svenska beskickningar, nämligen vid ambassaden i Paris respektive konsulatet i Stuttgart, mot den svenska regeringens behandling av PKK:are i Sverige.
Den 2 november 1985 sköts Cetin Güngör. I november 1985 förhördes Hüseyin Yildirim av polisen. Där uppger han att det inte finns några planer på att mörda Fatima Seker och Zeki Osmanmen att det kan ändras i framtiden beroende på hur de agerar.
Under hösten 1985 förekom en lång rad protester i form av möten och demonstrationer som den svenska regeringen och Säpos aktioner mot kurder i Sverige. Även PKK-ledare, däribland Öcalan, uttalade sig mycket kritiskt till Sverige under en rad möten och i sina publikationer i olika länder.
Säkerhetspolisen kom sen att tolka fler telefonsamtal hösten och vintern 1985-86 mellan olika personer som enligt dem var ledande i PKK och på ytan handla om bröllop som förberedelser för mord i Sverige. Det viktigaste samtalet var mellan en man som hade täcknamnet Remzi som arbetade på PKK:s högkvarter i Köln och Ismet Celepli som av Säpo ansågs vara den viktigaste PKK-ledaren i Sverige.
Samtalen tolkades senare som att det handlade om mordet på Olof Palme, men om det överhuvudtaget handlade om mord är det troligare att de hade koppling till mordet på Güngör och andra planerade mord på PKK-avhoppare. Om det fanns några sådan planer är dock också osäkert. Det var också så som Säpo tolkade PKK:s agerande vid tiden för mordet på Olof Palme. Någon koppling mellan PKK och mordet på Palme gjorde de inte utan den kom till senare och kanske främst hos Hans Holmér och hans utredningsgrupp. Någon kopplingar mellan PKK och Palmemordet har aldrig kunnat påvisas
Palme sköts den 28 februari 1986.
Hüseyin Yildirim gifte sig med Abdullah Öcalans exfru, Kesire Yildirim, tidigare Kesire Öcalan. de ska ha bildat en utrbrytargrupp ur PKK.
Läs också:
- Brevbombsmordet 1990 och andra mord i Sverige utförda av Irans regim
- Mördades vapeninspektören Carl-Fredrik Algernon?
- Cats Falck och Lena Gräns – mord eller olycka?
