Göteborg har få lämningar med koppling till slaveri och kolonialism. De som finns är framförallt förknippade med export och import från plantager i Västindien, till en början slavplantager, senare bara plantager. Det som framförallt finns kvar från kolonialismens tid är därför fabriksbyggnader, gårdar och landerier som ägdes av personer inblandad i slavhandel, sockertillverkning och tobakstillverkning.
När det gäller sillexporten var det framförallt Lars Kåhre (Lars Kåhre & Co) och Christian Arfvidson (Arfvidsson & Söner) som exporterade sill till Västindien. Släktingar till honom var också inblandade i administrationen av den svenska kolonin St. Barthélemy (St. Barths) som sköttes av Västindiska Kompaniet. Det finns dock nästan inget kvar i Göteborg som kan kopplas till Lars Kåhre eller Christian Arfvidson och hans släktingar samt partners som Niclas von Jacobson. Lars Kåhre var delägare i Västindiska Kompaniet och slavhandlare medan Christian Arfvidson och Niclas von Jacobson investerade direkt i verksamheter på St. Barths.
När det gäller sockerbruk och import av av socker finns det desto mer. Vi har Sahlgrenska sockerbruket i Gamlestaden vilket sannolikt är Göteborgs äldsta bevarade industribyggnad och Sahlgrenska huset på Norra Hamngatan som byggdes av sockerbruksägaren Birgitta Sahlgren. Sahlgrenska sjukhuset är inte kopplat till kolonialismen utan i likhet med Chalmers istället är det kopplat till Ostindiska kompaniet, tesmuggling och opiumsmuggling.
Dessutom har vi Palacehuset vid Brunnsparken som från början var ett sockerbruk vilket ägdes av Niclas von Jacobson. Sockerbruket brann dock ner vid ett tillfälle och sannolikt finns bara enstaka murar kvar. Ett sockerbruk fanns också vid Liseberg och de kvarvarande gamla landeribyggnaderna är delvis byggda av pengar från sådan verksamhet. Till slut har vi också det stora sockerbruket i Klippan, Carnegie.
Egendomen Pölsebo som en period ägdes av en man, Lars Algerus, som med stor sannolikhet handlade med slavar och annat samt ägde plantager på den nederländska ön St. Eustatius (Statia).
Till slut finns också Franska tomten i västra Nordstan. Namnet uppstod efter att franska staten fick området i utbyte mot Saint Barthélemy i ett handelsavtal med Frankrike som slöts 1784. Än idag finns ett kvarter med detta namn.
De flesta kvarvarande tobaksfabriker är för moderna (slutet av 1800-talet) för att ha importerat tobak från slavplantager men ett företag finns kvar, Eric Mellgrens Snus och Tobaksfabrik. Fabriksbyggnaden finns kvar på Vallgatan 40 men innanmätet är rivet eller ska rivas helt. Bara fasaden kommer att delvis finnas kvar.
