Sprängkullen – 1970-talets stora musikställe

Sprängkullen var ett spelställe i Göteborg. Inte bara ett spelställe utan en konsertlokal, teaterscen, barnteaterscen, lekverkstad, filmvisninglokal, möteslokal, café, skiv- och bokhandel och mycket mycket mer. Ett kulturhus. Verksamheten drevs av en föreningen med namnet Föreningen Ett hus i Centrum.

Föreningen Ett hus i Centrum startades 1974 som ett resultat av Hagahusockupationen. Från start var det en politisk organisation med fokus på självaktivitet. Ledande i föreningen var personal som tidigare arbetat på Hagahuset eller varit besökare där. Kaj Bergman, Per Nygren, Yvonne Schaloske, Neta Olin och Roy Karlsson var några av dessa personer. De fick en gammal danslokal på 5:e våningen i ett tidigare bryggeri på Sprängkullsgatan i Haga som tidigare varit danspalatset Virveln. Från start hade föreningen målsättningen att inte ta emot bidrag från myndigheter liksom att vara helt drogfritt. Ingen alkohol såldes och haschrökning var inte tillåtet. Men det förekom ändå. Både alkohol, för folk kunde ju ta med sig eller dricka innan, och haschrökning. I början var många medlemmar i KFML(r) aktiva på Sprängkullen men de lämnade efter en politisk tvist år 1976 om jag inte minns fel. Det var i alla fall innan jag blev mycket aktiv i föreningen och innan jag valdes till kassör.

Efter en tid fick föreningen också hela 4:e våningen där barnverksamhet, ateljéer, möteslokaler, café och kontor var belägna. I en liten lokal bredvid porten i gatuplan öppnade en skiv- och bokhandel och på tredje våningen i baktrappen hade förningen ett tryckeri. I början av 1980-talet avvecklades dessa verksamheter efter hand. I huset hade också RFHL, tidningen Musikens Makt, Tältprojektet, Nacksving och Plattlangarna sina kontor innan de flyttade vidare. Solidaritetsrörelsen för Centralamerika på 1980-talet skapades på Sprängkullen. Firandet av segern i Vietnam 1975 skedde på Sprängkullen och Vietnams ambassadör var där. Flaggan som hängde bakom ambassadören under firandet innehas idag av mig.

Bryggeribyggnaden år 1970

Bryggeribyggnaden år 1970. V ovanför porten till höger är symbolen för danspalatset Virveln. Bild: Staffan Westergren. Public Domain. Virveln och Sprängkullen låg på takvåningen (5:e våningen). Sprängkullen café, kontor, restaurang, lekverkstad med mer låg på våning 4.Skiv- och bokbutiken låg i den lilla lokalen till höger om porten.

För att kunna besöka föreningens arrangemang var en person tvungen att vara medlem. Totalt hade föreningen mer än 5 000 medlemmar i slutet av 1970-talet. 1979 var omsättningen nästan 1 miljon kronor vitt och 1 miljon kronor svart.  det var ofantligt mycket pengar på den tiden. Alla musiker och band fick betalt rätt i handen, kontant, och i bokföringen togs enbart det överskott som uppstod därefter upp.

Jag började gå på Sprängkullen som besökare 1975 då jag fortfarande bodde i Stenungsund. Sen bodde jag i Grekland första halvåret 1976 och när jag kom hem bosatte jag mig i Göteborg, i en lägenhet med rivningskontrakt ovanför Systembolaget på Kustroddaregatan i Majorna. Den bytte jag efter nåt halvår till en lägenhet på Landsvägsgatan 24  i Haga, samma hus som Café Mården.

Vid hemkomsten blev jag efter en tid också aktiv i Sprängkullen. På senhösten 1976 ägde Kungstorgsockupationen rum där aktivister från Sprängkullen spelade en central roll. De tog i princip över när Göteborgs Miljögrupp ville avsluta ockupationen när vi som fanns på torget inte ville det. Efter ockupationens seger blev jag en mer aktiv i Sprängkullen och kom att bli en central aktivist som ofta vara ansvarig för olika spelningar. När vi hade en hel vecka slutsåld med Nationalteatern så var jag ansvarig för en av de tidiga föreställningarna. Vi sålde då också biljetter till de andra dagarna så jag gick därifrån på kvällen med 105 000 kronor i fickan för att ta mig till bankens servicebox vid Lilla Bergsgatan för att sätta in pengarna. En ofantlig summa i slutet av 1970-talet. Sprängkullen ordande också muskifestivaler i bl.a. Näckrosdammen (Renströmsparken) och konserter på Studentkåren och Konserthuset.

Sprängkullen var i slutet av 1970-talet Göteborgs största musikarrangör och när Ebba Grön spelade där hade vi 600 personer i lokalen där vi normalt tog in max 450. Vi hade egentligen bara tillstånd att ta in 200 eller 250, jag tror det var 250 i början vilket senare ändrades. jag var ansvarig för Ebba Grönspelningen ihop med en kille från Garageligan och när en gick omkring på 4:e våningen gungade hela taket när folk hoppade. Kring 1981 slutade jag vara aktiv i föreningen och avgick som kassör. Jag var istället med om att bygga upp Viktoriahuset på Linnégatan där jag var aktiv fram till 1984.

Ebba Grön var tillsammans med Røde Mor och Samla Mammas Manna de bästa spelningarna jag var närvarande vid på Sprängkullen. På Røde Mor och Samla var jag bara besökare och arbetade inte. De två senare konserterna ör tillsammans med Bob Marley & the Wailers på Scandinavium 1975 och en spelning av Mory Kante på Studentkåren de bästa konserter jag varit på.

1986 lämnade Föreningen Ett hus i Centrum lokalerna, fick nya lokaler för nästan inget alls i Renströmska badet. Där ordnades ett antal spelningar men sen var det slut. Ljusutrustning och ljudutrustning skänktes till Kulturhuset Falken på Falkgatan i Olskroken/Redbergslid, pianot från 4.e våningen hamnade på Folkets Bio några år tidigare och borden från 5:e våningen hamnade på Oceanen i Majorna. För att Oceanen skulle kunna bli verkligheten gick Föreningen Ett hus i Centrum i borgen för deras köp av huset. Under 1980-talet ordnade Föreningen Ett Hus I Centrum också en rad konserter på Vågen (Folkets Hus) ihop med andra under namnet Absolut Live (tor jag det var).

Göteborgs kommun köpte ut föreningen vilket slutade med att föreningen i slutändan stod med en massa pengar. I denna veva blev jag återigen aktiv och vald till kassör i föreningen, Dessa pengar användes sedan för att finansiera demonstrationer och andra politiska aktiviteter i Göteborg, däribland Kristallnattsdemonstrationerna från mitten av 1980-talet och alla de tre stora demonstrationerna 2001. När föreningen sedan upplöstes skänktes de kvarvarande pengarna till Ship to Gaza och Läkare utan gränser.

Läs mer:

Advertisements