En ny vänster bör ha uppfattningar om hur socialismen kan organiseras på ett bra, vettigt och demokratiskt vis. Det handlar å ena sidan om det politiskt demokratiska systemet, men också om produktionssystemet. Det sistnämnda kommer jag inte att beröra i detta inlägg utan det kommer att beröras i ett annat inlägg.
Grunderna i ett politiskt system i ett socialistiskt samhälle bör vara en kombination av rådsstrukturer och representativa parlamentariska strukturer. Vidare bör det finnas möjlighet att bilda nya partier och organisationer helt fritt. Risken med enpartisystem är uppenbar, det utvecklas lätt till ett byråkratiskt styre där all form av opposition undertrycks. Sovjetexperimentet tycker jag visar detta på ett övertydligt sätt.
En grundförutsättning för ovanstående och för en fungerande socialism är naturligtvis att det finns ett organiserat samhälle. Total anarki kan inte utgöra grunden för ett socialistiskt samhälle. Det kommer att finnas styrande och styrda, förtroendevalda och väljare. Det kommer att finnas statstjänstemän och proffspolitiker. Allt annat är opraktiskt.
Den parlamentariska strukturen kan vara sådan att man har ett parlament som består av två kamrar (Se François Sabado, Elements of a Revolutionary Strategy). En som utses i traditionella parlamentariska val och en som utgör ett slags centralt råd, utsett av lokala råd. På internationell nivå får man väl tänka sig ett slags generalförsamling al la FN, fast där olika ingående enheter (länder) har röster i förhållande till hur många invånare de representerar.
I alla församlingar bör också finnas gränser för hur länge man får sitta i ett sträck och hur länge man måste göra uppehåll mellan två perioder. Ett sådant system är en del i att motverka uppkomsten av byråkratier inom de enheter som samhället är organsierat i. Kortare tider är möjliga på lokal nivå, längre tider behövs på nationella och internationella nivåer.
Dessutom bör den parlamentariska strukturen och rådsstrukturerna kombineras med folkomröstningar som är beslutande. En form av direkt demokrati som ytterligare kan vitalisera och demokratisera ett samhälle.
En procedur för att avsätta politiker under gällande mandatperiod bör också utvecklas för att kunn användas om politiker grovt misskött sig i förhållande till sina väljare och det mandat man valts på.
Intressant?
Andra bloggar om: Socialism, Vänstern, Arbetarråd, Parlamentarism, Trotskism, Daniel Bensaid, Ernest Mandel, Francois Sabado, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Intressant debatt, det här med en ny och möjlig vänster.
Här säger du att vänstern skall omfamna representativ parlamentarism. Eller det som vänstern annars brukar spotta ur sig med namnet ”liberal demokrati”.
Jag tänker inte argumentera emot. Full poäng till dig. 🙂