Förtryckarlandet Turkiet anfaller Irak

Så har då Turkiet gått in i Irak för att anfalla PKK. Inte för att jag har så mycket sympati för nationalismen i PKK. Men jag har ändå mindre förståelse för ett land som Turkiet. Ett land som i långa tider förföljt sina minoritetr. Förbjudit dem att använda sina egna språk. Ett land som i långa tider varit en militärdiktatur. Ett land där politiska mord mot vänsteraktivister har varit vardagsmat i långa perioder. Där både militären och fascistpartiet mördat vänsterfolk.

För ett sånt land och såna regimer har jag inte mycket förståelse alls. Nog blir det bättre. Nog har det blivit bättre under lång tid nu. Men då är anfallen mot PKK i Irak en tillbakagång till det Turkiet som var förut. En tillbakagång som för landet bort från EU istället för att landet närmar sig EU.

Och nog är det symptomatiskt att Turkiet i alla tider varit en av USA:s närmaste allierade. När militären har styrt diktatoriskt har USA varit nära allierad. När fascister mördat vänsterfolk har det skett med USA:s goda minne. När militären och olika civila regimer förföljt minoritetsfolk som kurderna har USA inte sagt flaska. Det USA som så ofta försöker framställa sig som”demokratins försvarare”. Vilket hyckleri.

Andra bloggar om: , , , , , ,
————————————————————————–
Bloggosfären: Intisbloggen om AIDS och HIV, Mullvaden om klimatet, Peter Karlberg om flyktingpolitik

Advertisements
  • Tage Sundin

    Jisses, man kan inte undvika att fnissa över dessa vänsternissar och deras selektiva intag av nyhetsflödet. Man undrar om det helt undgått skribenten att de aktuella turkiska aktionerna mot PKK är en reaktion på omfattande och blodiga anfall mot den turkiska militären???? Turkiet förtjänar i största allmänhet all tänkbar kritik, men just i det här fallet har det folkrätten på sina sida, d v s rätten till självförsvar.

  • Det kusligaste med Turkiet är dock att folklig historia verkar vara obefintlig där.

    Jag har under tio års tid (1994-2004) forskat om folkrörelsehistoria (resultatet finns på http://www.folkrorelser.nu/demokratins-barare.html). Och medan det alltid har gått att hitta socialhistoriker, socialantropologer etc etc som har skrivit om folkliga rörelser i alla större länder och många mindre – från Argentina till Japan, från Senegal till Filippinerna – har jag inte lyckats hitta ett dugg om Turkiet. Där har staten haft monopol på historieskrivningen.

    Folket finns inte, tydligen.

    Ändå bor det ungefär 60 miljoner i Turkiet. Något måste de väl ha gjort? I modern tid och tidigare. Nån som kan tipsa mig?

  • Pogge

    Jan Wiklund

    Kolla efter literatur från Ugur Mumcu,

    Annars är turkiet grundat på vänster tänkande, mer nationalistisk, men Ataturk var erkänd som socialist.

    Läs om Kemalismen

    Mvh

  • Anders_S

    Att kalla Mustafa Kemal (Ataturk) för vänster är att ta bort allt innhåll i det begreppet.

    Hans ideologi är extremnationalistisk. Något som ofta brukar kallas fascism.

    Bar det namn han tog sig, Ataturk (brukar översättas med Storturken), skickar ut varningssignaler.

  • Fascism tycks ha degenererat till ett skällsord idag… Jag skulle snarare vilja se Kemal som typisk tredjevärlden-nationalist – en general som gör statskupp mot en kompradorregim, som Nasser (Abd-al-Nasir borde han väl heta?) eller Velasco eller Vargas (även om han var civil), för att hävda territoriet mot främmande imperialister.

    En uppgörelse inom samhällseliten, med folkrörelser har det inget att skaffa i alla fall.

    Det kusliga med all turkisk historieskrivning är att det alltid, i alla sammanhang (vad jag har sett) är staten som har gjort ditt eller datt, eller i Kemals fall en högprofil-general vilket väl får sägas vara staten det också. Aldrig tycks något initiativ ha kommit underifrån, från någon folklig mobilisering. Däri är Turkiet unikt bland större länder.

    Men givetvis har det funnits fast det inte har hittat vägen in i historieböckerna. Om det finns någon turkisk akademiker i förskingringen som läser det här har du en livsuppgift.

  • Anders_S

    En högprofilgeneral från det som idag är Grekland. Man kan gå och kolla på hans födelsehus i Thessaloniki. En stad som innan utväxlingen av turkar/greker mellan Turkiet och Grekland hade en tredjedel turkar, en tredjedel greker och en tredjedel judar. De sistnämnda mördades av tyskarna under andra världskriget.

  • Att den kemalistiska republiken ända fram till 2000 talet har förnekat den kurdiska identiteten rådet det ingen som helst tvekan om. Dock har Mustafa Kemals arvtagare inte bara förtryckt/förnekat den kurdiska identiteten, utan framförallt den muslimska identiteten. Ja, sunnitiska turkar och kurder har förtryckts pga de har värnat om sin tro.
    Idag är miljoner och åter miljoner turkiska kvinnor utestängda från landets universitet och myndigheter. Detta innebär att en kvinna som åtalas av staten, måste ta av sin slöja innan hon intar den åtalades plats. Att neka en redan utsatt grupp, kvinnorna, är också vad kemalisterna har lyckats med. Vidare är de gymnasiestunder som tar studenten vid landets imam-hatip skolor diskriminerade vid antagningen till universitet.

    Kemalismen är en produkt från sin tidsera. Det osmanska rikets folk behövde en nationell identitet när kalifatet avskaffades. Mustafa Kemal som själv var alban-makedon gav då Turkiets mosaik en nationell identitet, att vara turk. Under 20-talet var fascismen på sin topp i Europa vilket innebar att han påverkades väldigt mycket av den. I öst hade Sovjet skapats. Både Sovjet och fascisterna förespråkade en stark och ”helig” stat. Därför valde M. Kemal att även påverkas av socialismen.

    Kemalismen är alltså en vänsternationalistisk ideologi specialdesignad av en visionär och modernist vid namn Mustafa Kemal. Fram till 50-talet kom republikens fiender att förföljas skoningslöst.

    Turkiets problem börjar redan under Befrielekriget. Eliten i det osmanska riket utgjordes av militärer. Dessa kom att skapa den moderna republiken Turkiet. Sedan Ataturks död har hans kemalistiska arvtagare toppstyrt landet och exploaterat den. Faktum är att man har spelat ut Turkiets olika grupperingar mot varandra för att alltis säkra sin maktställning.

    Kommunister har förföljts, Islamister likaså och äunder 70 och 80-talet torterade den kemalistiska militären lika många turkiska extremanationalister som revolutionärer.

    Det vi däremot har sett från 2002-fram tills idag är ingenting annat än en fredlig revolution där statsideologin, kemalismen, ersätts med demokrati.

    Turkiet är ett väldigt komplext land. Men jag hoppas att jag har gjort mig någorlunda föstådd.

    Turkiet har sedan 1923 varit landet utan en kemalistisk befolkning.

    PKK är en historia i sig. De har idag 1 miljon röstare. DTP fick 1 miljon röster. Så samma sak gäller där. Varken turken i väst eller kurden i öst har någonsin attraherats av socialism eller kommunism.

  • Pingback: Trottens Betraktelser » Valet i Ryssland - en studie i makt()