SVD förstår som vanligt inte

Eller ska man skriva att de inte vill förstå. Istället för att begripa det som de flesta svenskar begriper, så svamlar SVD om personfrågor och annat oväsentligt som dålig mobilisering. Eftersom det inte är så svårt att förstå det är politiken, nedskärningarna, föraktet för vanligt folk och föraktet för arbetare som gjort att opinionssiffrorna stadigt går neråt så undrar jag omd et är så att SVD bara inte vill förstå. För det kan ju inte vara så att de verkligen inte förstår. SÅ ointelligenta är dom väl trots allt inte.

Tyvärr SVD, borgarregeringens förda politik innebär att man redan dömt ut sig själva. Alliansen är den mest impopulära regeringen Sverige haft på ett sekel. Det hjälper inte med att Reinfeldt är tydligare, utan det stjälper. Det hjälper inte med borgerlig mobilisering, det gör bara vanligt folk förbannade. Det hjälper inte med förvirrade och cyniska julbudskap. Det retar bara upp och effekten är snarare den omvända.Det fungerar inte att döpa välfärdslaktarlinjen till ”arbetslinjen”. För människor är faktiskt inte dumma.

Men SVD vill inte förstå, nedskärningspolitiken är ju ”nödvändig”. För den reaktionära propgandakanalen SVD gäller att det bara finns en väg. Det är dumheter. SVD har inte förstått, eller vill inte förstå, att borgerlig, egoistisk och osolidarisk politik är något det svenska folket inte vill ha. Eller tror de på allvar att deras ibland helt hjärndöda högerpropaganda kan få svenska folket att gilla alliansregeringen. I så fall är de ännu dummare än vad jag trott. För det funkar uppenbarligen inte.

Bloggat: Paolo Pissoffi, Badlands, Jinge
Borgarmedia: SVD, DN,
Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Advertisements
  • Ibland funderar jag över hur det kommer sig att vi väljer att vara offer? Försämringar talas det om hela tiden – man borde väl snarare kalla dem förändringar. Det finns flera stationer på vägen till den där nedskärningen av exempelvis A-kassa och sjukpenning.

    Jag tycker att man stirrar sig blind på de räknemässiga slutresultaten och inte alls talar om det som uppnås på vägen. Som att det ska satsas hårt på rehabilitering för sjuka till exempel.

    Jag berättade tidigare om kvinnan som varit sjukskriven för lungcancer och därpå följande stroke. Hon får nu (och hon vill det också) arbeta 25% på ett jobb som passar hennes kondition och hon fick dessutom 1820 kronor i löneförhöjning. Vilket i sin tur medför att hon också får högre sjukpenning av den anledningen.

    Sen är det så att den som är sjuk väldigt länge och inte är arbetsförmögen kanske ska ha en annan form försörjning som förtidspension eller liknande. Så ska det vara också enligt de nya förslagen och reglerna. Jag tycker inte attd et är cyniskt att människor får hjälp att komma iform igen. De flesta vill väl inte vara sjuka?

  • Anders_S

    Jag har i min närhet en mängd personer som drabbas hårt av regeringens politik. Det är dels fattigpensionärer som ska överleva på så lite pengar (enbart folkpension) att det inte går. Vi som står dem nära måste hjälpa dem med pengar och grejer med jämna mellanrum. Jag känner dessutom folk som hamnat i skuld på grund av eget företagande. Något som gör det omöjligt för dem att få tillräckligt med pengar för att kunna leva ett normalt liv.

    Andra jag känenr är långtidssjukskrivan. Det handlar om männsikor sopm rent mänskligt och logiskt aldrig kommer att kunna klara ett arbete. Dessa har ida så lite pengar att de måste ha hjälp av andra människor för att klara av att överleva.

    Jag själv kan inte längre stämpla. Jag är inte beredd att flytta från Göteborg, från min fru, från alla jag känner för att kanske få jobb på annat håll (jag har sökt över 200 jobb och får inget, tror inte det skulle vara bättre i Stockholm). Dessutom skulle jag säkert bli sjukskriven för psykisk sjukdom om jag flyttade bort från alla nära och kära. Följaktligen har jag inga inkomster utöver de små jag kan få via bloggen och för att jag sköter bokföring och sådant åt föreningar och småföretag. Jag drabs alltså peronligen också av borgarregeringens politik.

    Det du tar upp, Mary, är i viss utsträckning teoretiska exempel som inte finns i verkligheten (självklart finns det några, som du skriver), men som jag skrivit tidigare, det är så det fungerar idag. Det behövs inga nya förändrinagr för det.

  • Jag tror svaret till alliansens dåliga opinionssiffror är att vanligt folk inte fått sänkt skatt, inkomstskattesänkningar varvas med ”miljöskatter” på energi, alla partier är nu miljöpartier, vilket inte alla väljare är. Lägg till högre skatt på bilförsäkring och dyrare A- kassa.

    En vanlig svensk betalar fortfarande 50- 55 % i skatt, vilket är genant, vi har sämst köpkraft i norden, Sverige har rasat i välfärdsligan.

    Det var därför svenskarna röstade bort vänsterkartellen, folk ville ha förändring och är nu besvikna på att alliansen inte driver konsekvent borgerlig politik.

    Att rösta vänster är inte aktuellt för mig, det blir blankt eller sofflocket för mig vid nästa val.

    Det skulle behövas ett nytt parti i Sverige, med verklig borgerlig politik, som inte bara gynnade de rikaste, utan även vanligt folk och Sverige som nation.

  • Anders_S

    Johan, liknande argument jag ofta hört från en del bekanta som tillhör överklassen i Sverige. Trevliga och goda vänner som har en gammaldags icke-kristen värdekonservativ inställning till livet och politiken. De känner sig inte hemma i dagens nyliberala borgerlighet.

    På samma sätt känner jag mig inte hemma i dagens utslätade svenska riksdagsvänster där ingen verkar vilja förändra nånting och man ängsligt blickar efter risken att få ”kommuniststämpeln”.

  • Arvid R

    Opinionssiffrorna handlar antagligen mindre om arbetsfrågor och mer om bensinskatt och tobaksskatt! Sånt bryr sig svensken om.

  • Peter W

    Vi har tolv års erfarenhet av en socialdemokratisk regering som regerade med stöd av kommunister och miljönissar. Under dessa år fick Sverige var femte minut en ny förtidspensionär. Sedan Alliansregeringen tillträdde lämnar istället var femte minut en människa utanförskapet och har ett arbete att gå till, en lön att leva på och en ny framtidstro. Det är alternativen mellan blocken i svensk politik.

    Gå ut och måla Sverige blått. Nu är vi på rätt kurs igen.

  • Anders_S: Du bekräftar ju precis vad Mary säger, du har själv valt att vara ett offer. Jag tror att det är ett tungt skäl till att det ser dåligt ut för regeringen i opinionen trots att fakta visar att de gör ett ypperligt jobb: Den nya politiken tvingar folk att välja. Kalla det nyliberalt eller vad du vill. Bara vänstern snackar om ”nyliberalism”, för mig finns det bara en sorts liberalism, och den har alltid varit samma: Frihet under ansvar.

    Med regeringens politik måste var och en välja sin väg, de som känner sig som förlorare på arbetsmarknaden kan nu VÄLJA att klättra stadigt uppåt istället för att som under vänstern forslas in i meningslösa arbetsmarknadspolitiska program som maler ned människor. Det är inte helt enkelt, nej, det kan jag hålla med om. Men har man från början presterat så dåligt att man finner sig själv på samhällets botten har man så att säga lite att ta igen! Det är inte samhällets fel, ansvaret ligger på den enskildes axlar, samhället skall bara hjälpa den som själv vill bli bättre.

    Även om jag inte är helt nöjd med regeringens politik (fast inte på samma sätt som du, förstås) tycker jag att budskapet är tydligt: Det är inte OK att leva på andras bekostnad dag efter dag, månad efter månad om man har någon som helst möjlighet att klara sig själv, helt eller delvis. Det är inte heller OK att hederliga människor skall finansiera snyltare och slöfockar med extremt höga skatter. Regeringens politik är tuff men rättvis – en rättvisa som har saknats så länge vänstern satt vid makten.

  • Styvbard Hårdnacke

    Vem vill lämna ett utanförskap och besöka den blå världen?
    Inte jag i alla fall! Det finns skäl till varför människor går i förtidspension eller blir beviljade förtidspension.

  • Pingback: Politiska julklappar ingen blir glad av | Alter Ego Resonerar()

  • Z

    Wilhelm Svenselius – Om att välja bort vänner, familj, sin hemstad och sin fru för att få lov att tjäna pengar på något skitjobb som gynnar de rika är att ”välja att klättra uppåt” så tycker jag synd om Sveriges befolkning i framtiden. Slavar åt de rika som kan välja att bo vart som helst, med sina nära och kära och i stora hus i flertal städer..

    Dessutom är det väl knappast att vara ett offer? Att arbeta så mycket man kan, att bokföra, att blogga, att jobba på för att klara sig, är det att vara ett offer?

    Och vad är det för fel på att vara ett offer? Jag tror ett antal krigsoffer har något att invända mot din argumentation. Att vara ett offer betyder att någon gjort nånting mot dig, vilket alliansen och den nyliberala politiken har gjort. De har satt oss en god väg mot det löneslaveri som finns i många andra länder och snart här också, medan de rika vältrar sig i sina ”välförtjänade” inkomster. Skitsnack. Ingen ”förtjänar” 70 miljoner per år när andra arbetar 10 timmar per dag för att klara att köpa mat till sig och sina barn.

    Suck.

  • Z: Det där blajargumentet har vi hört förut. Många ur den bloggande vänstern hävdar ofta att regeringens politik bara gynnar de rika, men bortser från att man i sådant fall måste räkna även dem som tjänar cirka 20 kkr/mån (och uppåt) som ”rika”. Alltså typ sopåkare, lagerarbetare och andra giriga utsugare.

    Om man sedan inte vill ta ett visst jobb för att det ”gynnar de rika” står det en ju fritt att bli egenföretagare. Men då inser man också snabbt att ”utsugarna” har haft rätt hela tiden, när man plötsligt ser världen från en företagares perspektiv.

    Jag är inte intresserad av att betala bidrag till dem som vägrar flytta dit där jobben finns. Familjen kan flytta med, vännerna kan man skaffa nya (eller behålla kontakten med). Du får det att låta som en snyfthistoria, men detta har många jag känner gjort, vad jag vet mestadels frivilligt, inklusive mina föräldrar.

    Ingen är inte mer offer än vad han eller hon känner sig som. Det var den så kallade offermentaliteten jag (och Mary ovan) syftade på, alltså att man ANSER att man drabbats av något ont, oavsett om det är reellt eller påhittat. Detta är ett faktiskt val: Den patetiske lägger sig ned på marken och gnäller i hopp om att saker ska ordna sig av sig själva. Den kloke tar sitt öde i egna händer och reser sig ur askan. Vilket över hundra tusen personer redan har gjort det senaste året, tack vare Alliansens politik. Något som vänsterkartellen aldrig klarade av under sitt dryga decennium vid makten.

  • Z

    Lyckligtvis är det inte bara jag som gärna betalar lite av mina pengar för att andra skall kunna vara lyckliga och bo med vänner, sina barn och sin familj ( som har jobb på plats, som kräver en hel del av dem ), om de är fattiga och arbetslösa.

    Du bevisar mest det vi sagt ett antal gånger – många av de borgerliga och högerns väljare är egoister som bara tycker om de lyckade, de friska, de som gärna ger upp allting för att kunna försörja sig och inte de som har det sämre, de fattiga, de sjuka, de svaga i samhället.

    Tack för att du väldigt enkelt övertygar mig om att jag är på den humana sidan av politiken.

  • Z

    Och statistiken du använder är bara strunt. Det har vi sett otaliga bevis på. Man blir inte rikare om man inte jobbar, man blir inte rikare om avgifter för att klara sig om man blir sparkad ( vilket har blivit enklare ) blir dyrare eller om vi måste betala dyra försäkringar för att få en bra, snabb vård. Tyvärr. Oavsett vad statistiken säger.

  • Z: Om det är något som många borgerliga väljare är missnöjda med så är det väl att de stora skattesänkningar som vi hoppades på genom att rösta höger har uteblivit.

    Det är den som anser sig ha rätt att leva på andras bekostnad som är egoist, inte den som vill behålla de pengar han jobbat hårt för att tjäna ihop.

    Angående ditt sista inlägg ovan, är jag inte säker på vad det är du bemöter. Ingenstans i mitt svar till dig hänvisar jag till någon statistik. Jag har inte heller påstått att man blir rikare av att inte jobba.

  • Styvbard Hårdnacke

    Wilhelm Svenselius – Det är bara pengar det handlar om,med andra ord inget av värde! Jag vet att pengar och det materiella är det enda som existerar för högerpakten dig inkluderat!

  • Z

    ”Jobbat hårt för att tjäna ihop.” Läg märkte till den meningen. Herr Svenselius anser tydligen att städerskor med ryggproblem, folk som inte får något arbete på grund utav sitt namn eller hudfärg, folk som inte kan få arbete trots att de har flera års utbildning i fältet etc. inte arbetar hårt nog. Det gör dock direktörerna som får 70 miljoner kronor i lön. De arbetar faktiskt flera tusen gånger bättre än en arbetslös, som bara latar sig hela dagarna och vill leva på andra. För så är det ju..

    De arbetslösa och sjuka har bara inte tillräcklig motivation. Om vi bara låter dem svälta lite så blir de snart egna entrepenörer – det som vi andra kallar tiggare är faktiskt bara en god affärsidé för att klara sig.

    Som sagt, Herr Svenselius, du har argumenterat bättre mot din egen politiska tillhörighet än vad jag någonsin kan göra. Det är tur att det finns sådana riktiga högernissar som du, som kan få riktiga vänstervindar att blåsa =)

  • Z: Tack för berömmet! Jag önskar att jag kunde erbjuda er något liknande, men jag har kollat, och nobelpriset för flitigast bruk av halmgubbeargument delas inte ut längre. Ej heller till den som inte vågar skylta med sitt namn.

    Diskussionen tycks ha stagnerat, men det var roligt så länge det varade. Må väl, och njut av tanken på att det fortfarande är lång tid till nästa val. Och god jul!

  • Z

    Tack själv, och god jul. Angående mitt namn kan du gärna få det genom någon annan media, om du vill, men jag har alltid använt ”nicknames” på internet. Säkerhetsskäl, bekvämlighetsskäl och för att slippa trakasserier ( har fått dem för mina åsikter innan, så det finns fog ).

  • Wilhem Svenselius: Sådär talar en äkta borgarbracka. Den som inte råkar vara ett fysiskt eller psykiskt praktexemplar får skylla sig själv. Pengar betyder allt och något liv utanför jobbet ska helst inte finnas.

    Jag undrar hur du resonerar med att familjen kan flytta med när den arbetslöse får ett jobb på annan ort. Om nu mannen/frun flyttar med så måste ju denne säga upp sig från SITT arbete = fortfarande en arbetslös som måste hitta ett jobb. Du vet väl förresten att om man säger upp sig frivilligt mister man 90 dagar av arbetslöshetsersättningen?

  • Mumlan: Det finns massor av jobb som inte kräver att man är ett ”fysiskt eller psykiskt praktexemplar”. Mitt eget inräknat. Faktum är att jag ibland misstänker att man måste vara en smula vrickad för att ta de riktigt välbetalda jobben. Och har man ett jobb man älskar är det förstås lätt hänt att man försummar sin fritid, men det är inget jag rekommenderar eller förespråkar…

    ”Pengar betyder inte allt” – det är förstås sant, samtidigt är det väldigt lätt att säga för den som lever på andras bekostnad. Pengar betyder heller inte ingenting. Men det är inte pengarna i sig som är viktiga, utan vad de representerar. Det är inte acceptabelt att vissa människor parasiterar på andra om de kan välja att låta bli, menar jag. Jag tycker inte att vi skall slopa alla bidrag, men vi måste skära ned på det som gör att 55% av en vanlig människas lön försvinner i skatt.

    Då syftar jag inte på sjuka och handikappade, utan på dem som exempelvis valt att stanna kvar på en ort där det inte finns jobb, eller som vägrar ta de jobb som finns, eller som inte brytt sig om att skaffa de nödvändiga kvalifikationerna för de jobb som finns. Detta, menar jag, är en situation man försätter sig själv i. Då får man helt enkelt stå ut med besväret det innebär att flytta.

  • Z: Ber om ursäkt för påhoppet om anonymitet, det var en smula obefogat. Jag har egentligen inget emot att diskutera med anonyma personer, så länge inte anonymiteten används som en sköld för att häva ur sig en massa personangrepp.