Vems islam?

Med tanke på den debatt om islamofobi som Andreas Malm drog i gång med sin artikel om liberaler och deras islamofobi i DN så är en annan artikel i DN mycket intressant. Den handlar om en bok som heter ”Vems islam?”. Den är naturligtvis också relevant i relation till den återigen uppflammande debatten om Muhammedkarikatyrer.

Boken innehåller tydligen en intressant debatt om muslimska utopier. Den ena utopin menar recensenten är:

Den ena utopin har drivits av en ideologisk strävan att muslimer ska ta till sig västerländska framsteg inom vetenskap, teknologi, industri, ibland också militärväsen. Hela det muslimska samhället skulle bli modernt över en natt genom att efterapa den europeiska modellen – dock inte dess filosofi och upplysningstänkande.

Hur det har gått med den utopin är ett sorgligt kapitel. Moderniseringsivrande härskare av olika snitt – från Kemal Atatürk i Turkiet till schahen av Iran, från Gamal Abdel Nasser i Egypten till Saddam Hussein i Irak – har prövat och misslyckats med att lösa sina länders grundläggande problem och eftersläpning. Fazlhashemis förklaring till detta är att verklig modernisering alltid är resultatet av en lång och ofta krokig process (även i Europa) med framväxten av nya idéströmningar, sociala klasser och, framför allt, kritiskt tänkande.

Den andra utopin är då en reaktion på den förstas misslyckande:

Den andra utopin utgör en reaktion på den havererade första. ”Besvikna och desillusionerade vände muslimska tänkare samma ideologiska och utopiska blick mot det muslimska arvet. Det sammanfaller med att väst inte längre betraktades som ett föredöme utan snarare som ett allt större hot”, skriver Fazlhashemi. Vilket har lett till en närmast besatt önskan att återgå, vrida klockan tillbaka, till ”idealtillståndet” under profeten Muhammeds tid för cirka 1.400 år sedan. Här ligger ursprunget till många av de islamistiska strömningar som vi i dag förbryllas och förskräcks av, somliga statsburna (Saudiarabien, talibanernas Afghanistan) men framför allt bland upprorsrörelser och rebellorganisationer i exempelvis Algeriet, Egypten, Pakistan, Saudiarabien och bland extremistiska islamistceller runt om i Europa.

Som ett tredje alternativ sätter då förfttaren av boken upp ”det rationella förnuftets muslimer” och hänvisar till förnyare och tänkare som egyptiern Abu Zeid, iraniern Abdulkarim Soroush, malaysiern Anwar Ibrahim och schweizaren Tariq Ramadan. De menar all att det går att förena islam med demokarti och mänskliga rättigheter. Vilket kan tyckas självklart även för en ateist som jag själv.

En ateism som medför att jag är skeptisk till alla former av religion. Men samtidigt är jag beredd att acceptera att människor är troende då det ofta verkar finnas ett sånt behov hos människor. Då föredrar jag naturligtvis mer reformvänliga och radikala varianter av religionerna. Missionskyrkan framför pingströrelsen, befrielseteologi framför påvens katolicism osv.

Intressant?
Bloggat: Semus1, Semus2,
Borgarmedia i islamofobigenren: Dagen, SVD1, SVD2,
Andra bloggar om: , , , , , , , , ,
———————————————————————————

PS. Debatten om islamofobi har förgrenats i en mängd olika debatter, sålunda försöker Johan Norberg göra det hela till en debatt om honom själv och hur missförstådd han är. Andra väljer att kalla oss vänsterbloggare oschyssta när vi, efter att ha blivit anklagade för att vara nazister och antisemiter av diverse extremhögerbloggare, visar att det är borgerligheten som har antisemiter i sina led, inte vänstern. Men som LOKE skriver, extremhögern och liberalerna verkar ha lite svårt att förstå. Med såna svårigheter att greppa verkligheten är det kanske också som Erik Svensson skriver, att borgerligheten vill skaffa sig ett nytt folk. DS

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!