Även en minister har rätt till en åsikt

Att anmäla kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth för ministerstyre, som Miljöpartiet gjort, för att hon har en åsikt i en fråga tycker jag är vansinne. Vi väljer ju politiker för att de har åsikter och vi väljer dem för deras åsikters skull. Därför är det självklart och naturligt att kulturministern har en åsikt om fildelning, piratkopiering och Ipred. Det är ju delvis hennes ansvarsområde det handlar om.Visserligen har hon en åsikt jag inte sympatiserar med, men ändock anser jag att hon har rätt till en åsikt.

Dessutom anser jag att tjafset om ministerstyre är löjeväckande. Meningen med en regering är att den ska styra. Det är vad den är utsedd till att göra. En regering består av ministrar och självklart ska dessa styra landet. Det är deras jobb. De ska lägga sig, de ska påverka, de ska föreslå och de ska tycka. Det ser jag som naturligt i en demokrati och gjorde inte en regering det, så gjorde de inte sitt jobb. Det är allvarligt, självklart. Men det allvarliga är faktiskt inte att de har åsikter och att de styr. Det allvarliga är att det finns folk som tycker att ministrar varken ska styra eller ha åsikter.

Dock finns det en viss poäng i de invändningar Mårten Schultz för fram mot hennes åsiktsyttring. Den kan verka styrande på hur domstolen ahnterar ärendet. Men då utgår man från att domstolen inte kan agera självständigt och tar inte i baktande att det är bättre at hon yttrar sig offentligt än tar det i det i slutna rum med samma domare som nu får läsa det i tidningarna. Slutna rum vore verkligen mycket värre, men en offentlig diskussion där även ministrar har åsikter måste en demokrati kunna klara av.

Intressant?
Bloggat: Röda Malmö, Alliansfritt,
Borgarmedia: SVD1, 2, DN1, 2, 3, 4,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

13 svar på “Även en minister har rätt till en åsikt”

  1. Det är ju skillnad på åsikter och åsikter. Ta följande närliggande exempel. ”TPB bör dömas för det de gjort” vs ”Det TPB gjort borde vara straffbart”. Den första är en implicit instruktion till domstolen, den andra ett önskemål till riksdagen om att ändra lagstiftningen. Det första är inte alls ok, däremot det andra.

    Givetvis ska ministrar ha åsikter, men inte i hur domstolar eller förvaltning hanterar ett enskilt ärende.

  2. Jesper: Nej det är inte en instruktion till domstolen. En minister har inga sådana befogenheter. Du förutsätter att regringen bedtämmer över domstolen. Det gör den inte. Alltså är det bara en åsikt.

    Visserligen framförd av en minister och visserligen har en ministers ord större bäring än om jag sagt det. men i princip är det ingen skillnad om jag säger det och om en minister säger det.

    På ditt andra stycke vill jag bara fråga, varför inte? jag få ju ha åsikter om sånt. Alltså får en minister ha det också. Det är ingen skillnad i yttrandefrihetslagstiftningen för en minister och en bloggare.

  3. Jag håller med. Ministerstyre verkar enbart finnas till för att oppositionen(oavsett färg) ska ha något att göra när de inte sitter vid makten.

    Politiker är ju politiker, och att snacka är ju deras främsta uppgift som företrädare för sina partier och deras väljare.

    Om domare och nämndemän påverkas av en ministers uttalanden så är det de som ska bytas ut, inte ministern.

  4. Peter: Vad den säger (RF 11:7) är att en minister inte har rätt att bestämma eller besluta vad en myndighet ska fatta för beslut i ett enskilt ärende. Det säger ingenting om tyckanden. Och detta fall rör sig om ett tyckande. En kulturminister har ingen makt över domstolarna överhuvudtaget och kan inte bestämma ett dugg. Alltså är anmälan trams.

    Så här är det formulerat:

    ”7 ¬ß Ingen myndighet, ej heller riksdagen eller kommuns beslutande organ, får bestämma, hur förvaltningsmyndighet skall i särskilt fall besluta i ärende som rör myndighetsutövning mot enskild eller mot kommun eller som rör tillämpning av lag.”

    http://www.riksdagen.se/templates/R_PageExtended____6083.aspx

  5. Alldeles rätt, Svensson! Det påminner mig om det absurda drevet mot Ibrahim Baylan förra mandatperioden när han hade det dåliga omdömmet att kritisera en utredning av skolverket. Förutom att Baylan hade rätt i sak, så var det just det- en åsikt.

    Jag tycker nog ändå att Jesper har en poäng, som minister är man en del av den verkställande makten och bör tänka på hur man formulerar sig. Samtidigt har Max rätt- myndigheten vet att lagen gäller, inte en ministers tyckanden.

    Problematiskt blir det om politiker blir populistiska och i det enskilda fallet (säg en flykting som hotas av utvisning) står upp för denne, men håller tyst om att de lagar man varit med och stiftat bara verkställs av byråkratin.

  6. Jag håller med om att politiker behöver fler åsikter eller egentligen, en starkare åsiktsgrund. De ”åsikter” de flesta av etablissemangets representanter yttrar är ”skin deep” och mer ett utslag av rådande opinion än fast ideologisk övertygelse. Med detta sagt så är det ju givetvis anmärkningsvärt för att inte säga skrämmande att agera åsiktsmaskin i specifika rättsfall!

    Det är stor skillnad på att ha en åsikt om fildelning kontra TPB-målet även om skillnaden i praktiken är hårfin. Vad jag däremot efterlyser är en rejäl och grundläggande utläggning från ex. fru Adelsohn om varför hon tycker som hon tycker. Om inte annat för att det är god underhållning att se ”skin deep”-övertygelse blottläggas…

  7. Thomas Tvivlaren. Du har givetvis rätt i så måtto att många av dagens politiker är rent åsiktsmässigt och övertygelsemässigt mycket grunda och man kan faktiskt undra vilket underlag kulturministern har för sin åsikt om TPB och fildelning.

  8. Det finns helt klart en skillnad i att tycka och att besluta något. De flesta av oss har åsikter och dessa för vi fram på olika sätt. En minister som framför en åsikt har givetvis att ta hänsyn till hur åsikten uttrycks men att som i detta fall påstå att den omtvistade åsiktsyttringen är ministerstyre är inte seriöst.

    Det är denna typ av ”ankdammsbeteende” som skapar oförtjänt politikerförakt och säger väl egentligen mest om miljöpartiet.

  9. En minister skall inte, får inte, uttrycka synpunkter på hur ett ärende skall behandlas så länge detta ärende är under beredning inom en myndighet. Det är det speciella med den svenska författningen, att vi har självständiga myndigheter. Det är unikt i Europa.

    Kulturministerns yttrande är i gråzonen till ministerstyre eftersom det är hennes departements område och hon uttrycker en åsikt om hur ärendet bör sluta när det väl är slutbehandlat. Regeringsformens paragraf uttalar sig inte om ”beslut” som ni diskuterar utan om påverkan genom att ge direktiv till myndigheten att hantera ärendet på ett visst sätt. En minister kan aldrig fatta beslut i myndigheternas ärende, det är konstitutionellt omöjligt. Däremot kan ministern försöka påverka ärendets handläggning genom någon form av direktiv. Det är vad de skulle kunna vara fråga om här.

    Så enkelt och så svårt är det.

    VS

  10. Väsntar Stranden: Det står ingenting sådant i RF alls. Det som står är att de inte får bestämma. Det står inte att de inte får tycka eller ha en åsikt. Jag tvivalr på att det finns något juridiskt bindande som visar att RF:s bestämmelser i 11:7 innebär det som skriver.

    ‚Äú7 ¬ß Ingen myndighet, ej heller riksdagen eller kommuns beslutande organ, får bestämma, hur förvaltningsmyndighet skall i särskilt fall besluta i ärende som rör myndighetsutövning mot enskild eller mot kommun eller som rör tillämpning av lag.‚Äù

    Du är ju expert och bör i så fall visa på nåt prejudikat med den innebörden som du hävdar. Kan du inte det har jag i sak lika rätt som du. Och rent åsiktsmässigt har jag en klokare och bättre uppfattning.

  11. Att du skulle ha en ”klokare” uppfattning ”åsiktsmässigt” tycker jag var en ganska lustig kommentar.

    I konstitutionell rätt anses RF 11.7 syfta på just ”direktiv”. Som du säkert inser finns det inget annat sätt att ”bestämma” på. Eftersom jag enligt dig är ”expert” behöver jag inte visa på något prejudikat – det är de som inte är det som behöver prejudikat ;-).

    Men du kan ju titta på t ex KU:s betänkande från 98/99 (jag har inte Erik Holmbergs/Håkan Strömbergs/Nils Stjernkvists texter hemma) där det står som följer:

    ”11:7 RF lyder som följer: Ingen myndighet, ej heller riksdagen eller kommunens beslutande organ, får bestämma, hur förvaltningsmyndighet skall i särskilt fall besluta i ärende som rör myndighetsutövning mot enskild eller mot kommun eller som rör tillämpning av lag. Med myndighetsutövning avses beslut eller åtgärd som ytterst är ett uttryck för samhällets
    maktbefogenheter eller den statliga överhögheten
    över medborgarna i deras egenskap av
    samhällsmedlemmar (prop. 1972:5). Sådana beslut
    eller åtgärder kan avse den enskildes rättigheter
    eller skyldigheter enligt viss lagstiftning, t.ex.
    avseende socialtjänsten eller skattelagstiftningen. Med ärenden som rör tillämpning av lag avses inte
    bara ärenden i vilka viss av riksdagen beslutad lag
    tillämpas utan även ärenden som avser tillämpning av
    föreskrifter till lagen som regeringen kan ha
    utfärdat med stöd av 8:13 RF (prop. 1973:90).Innebörden av 11:7 RF är enligt Petrén-Ragnemalm
    (a.a.) att regeringen förutom inom hela fältet för
    generellt inriktad verksamhet, såsom planering och
    budgetarbete, kan ge direktiv om
    förvaltningsmyndighets faktiska handlande i särskilt
    fall och om handläggningen av konkreta ärenden, i
    den mån dessa varken avser lagtillämpning eller
    myndighetsutövning.”

    Notera särskilt hur just lagtillämpning (och självklart myndighetsutövning) undantas från möjligheten att ge någon form av styrande direktiv. frågan är alltså om kulturministerns uttalande är att uppfatta som ett direktiv. Det har jag aldrig sagt att det är, men att det befinner sig i gråzonen. Och att det är dessutom är olykligt ur politisk synvinkel eftersom frågan är mycket het och man därför som minister bör vänta med att tolka lagen tills ärendet är klart./VS

  12. Vänstra Stranden: EN statsvetare till professionen (det är väl det du är?) med en statsvetare till man måste väl anses som expert. Och tack för KU:s betänkande. Intressant och det visar ju att RF 11:7 ska tolkas vidare än vad jag gjort, men jag ser ändå inte bäringen till detta fall ändå.

    Men vi får väl se vad KU säger. Jag anser att det vore olykcligt om KU skulle tolka kulturministerns uttalande som ett brott mot regeringsformen.

    Att jag anser att min åsikt är klokare är ju ganska normalt. Så länge ingen kan ge vettiga argument för att en regeringsmedlem inte ska få säga sin åsikt så tycker jag ju att min åsikt är kolkare och vettigare. Att det eventuellt är ett brott mot RF är ju inget argument. Det betyder ju bara att jag, beroende på KU:s tolkning, måste döma ut skrivningarna i RF kring detta.

Kommentarer är stängda.