Världens menlösaste nationaldag

Och naturligtvis kommer jag inte att fira nån unken nationalism och unken nationalkänsla. Utan jag är internationalist och kommer istället att fortsätt valkampanjen här på min blogg och på andra ställen. Dessutom kommer jag att rösta på det internationalistiska ArbetarInitiativet i EU-valet imorgon. Den svenska nationaldagen är en mseig och ganska avslagen historia som firar ganska avslagn och/eller direkt otrevliga saker som införandet av Gustav Vasas diktatur. Som Samuel Edquist skriver i Aftonbladet:

Trots att det numera är en helgdag, kan man knappast säga att de nationella känslorna svallar inför ”minnet” av att Gustav Vasa valdes till kung 1523 och att en ny regeringsform instiftades 1809.

Särskilt det där med grundlagsändringen är väl inte så där übersexigt. Den var ett provisorium och långt ifrån radikal: ståndsriksdagen levde kvar och kungen fick göra lite som han ville utom att ta ut skatter. Trots det sågs länge 1809 års författning som en milstolpe i svensk historia, en sinnebild för svenskt samförstånd där nationella traditioner förenades med utländska statsteorier.

Nej, bort med nationalismen, bort med gränserna, för ett solidariskt, gemensamt och antikapitalistiskt Europa, för en annan värld. Rösta på ArbetarInitiativet.

Intressant?
Borgarmedia: AB, GP1, 2,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Advertisements
  • TB

    ”Gustav Vasa diktatur…” ja så kan man ju se det. Om man istället ser det ur det ett historiskt helhetsperspektiv är Gustav Erikssons (…ingen i samtiden kallade honom Gustav Vasa) tillträde en milsten:
    – Genom hans tillträde gjordes det definitivt upp med den nordiska unionen som under mer än 100 år varit ett orosmoment med krig, uppror och statskupper. Om nu sedan den danske kungen var mindre ”diktator” än Gustav Eriksson, nja det kan nog diskuteras.
    – Gustav Eriksson lade grunden för hela den moderna statsförvaltningen och fick ordning på ”skattesystemet”. Visst nu användes väl skatterna på denna tid mest för krig men grunden för systemet som sådant lades på denna tid och var en viktig ”byggkloss” när Axel Oxenstierna sedan byggde vidare och skapade den statsförvaltning som i princip fortfarande finns.
    – Reformationen är givetvis den en viktig milstolpe. För det självbestämnadet innebar denna att inflytandet från påven reducerades. I samband med detta genomförde också Gustav Vasa en av de två största ”socialiseringar” som genomförts genom förstatligandet av kyrkans jord (…den andra stora ”socialiseringen” var Karl XI’s reduktion).

    Så nog var Gustav Eriksson betydelsefull och hans regering var tvivelsutan en milstolpe i vårt lands historia. Detta tycker jag nog det finns anledning att uppmärksamma.

    Också 1809 års författning var en viktig milstolpe i utvecklingen. Denna förstärkte det konstitionella styresskicket. Alltså är detta också nogot att uppmärkssamma.

    Dessutom och icke att förglömma antogs även vår nuvarande grundlag datumet den 6 juni.

    För den som har ett historiskt tänkesätt kan inte samhället på 1500-talet jämföras med samhället idag, det leder ingenstans. Det som är det intressanta är att studera trenderna och förändringaran. Samhällsutvecklingen tar en stegvis utveckling, för det mesta framåt men ibland något steg tillbaka. Detta har oerhört mycket att lära oss inför morgondagen och framtiden.

    Alltså 6 juni är en dag som är väl värd att uppmärksamma och en dag att reflektera över såväl det förflutna som över morgondagen.

  • Martin

    Man förstår hur herrarna gillar nationaldagen, de ser sig som representanter för Sverige och nationaldagen blir som en fest i deras ära. En fest där undersåtarna hyllar sin nation och därmed nationens ledare. Att fira nationaldagen är en akt av underkastelse.

  • TB

    Martin:

    Nationen är inte samma sak som dess ledare utan något mycket mer komplext. För mig är den något mycket mer än den traditionella ”nationalstaten” (flagga, språk, etc.) som i huvudsak är en skapelse av 1800-talets nationalromantik.

    Vad vårt land främst delar är historien inom ramen för den statsbildning som stegvis växte fram under 1000-, 1100- och 1200-talen. Det är denna som steg för steg lett fram till det samhälle och det Sverige vi har idag.

    Vägen genom historien har varit krokig och ibland mödosam. I vår statbildning Sverige har vi också genom tiderna haft fler folkslag än ”svenskarna”. Fram till för 200 år sedan ingick även ”finnarna” i vår statsbildning men också ”tyskar” och ”balter” har under en relativt lång tidsperiod varit den del av det svenska riket.

    Vår historia har oerhört mycket att lära oss inför framtiden och därför tycker jag att en dag som denna är ett bra tillfälla att reflektera över detta. Att vi sedan gör detta i lite festligare form är bara bra.

  • Göteborgs Posten beskriver det som dagen Sverige firar sin självständighet och frihet. Är då Finland och Sveriges f.d. kolonier ockuperade områden som måste befrias av det som kvarstår av självständiga Sverige? Utifrån GPs perspektiv kan man lika gärna se det som att Sverige blev en *rogue state* så fort man trädde ur Kalmarunionen. Eller ska vi ta perspektivet till slutsatsen? –att vi inte kan fira vår frihet eller självständighet tills nationstaten söndrats och människorna som bor i Sverige befriats.