Bankerna går med jätteförluster och man vill gärna ha statens hjälp. Bägge sakerna drabbar oss vanliga sparare och människor. Dels genom sämre inlåningsräntor och större glappa genom inlånings- och utlåningsräntor, dels om det blir aktuellt med statliga medel för att rädda bankerna. Då betalas ju våra skattepengar direkt till bankerna, förmodligen i form av lån. Samtidigt betalar bankerna ut bonus till direktörerna och en del specialgrupper bland personalen, dvs aktiespekulanterna. Vilket ju är märkligt. Ska man verkligen få bonus om banken går dåligt och kanske kommer att bli beroende av räddningsinsatser från staten. Det verkar ju helt förryckt om jag får säga så.
Av de tre banker som gått/går dåligt kommer Wallenbergarnas SEB att betala ut mest, 2,4 miljarder, den finska och svenska statens bank Nordea beräknas betala ut 1 miljard och det som skulle varit en sparbank, Swedbank förväntas betala ut 800 miljoner. Det är inget annat än rofferi, direktörsrofferi som en konsekvens av det nuvarande ekonomiska systemet, kapitalismen. En första åtgärd mot bonusrofferiet brode var att förbjuda viss typer av bonusar, så kallade automatiska bonusar som faller ut oavsett resultat och prestation, på samma sätt som i Storbritannien.
Intressant?
Borgarmedia: VA1, 2, AV, RT,
Läs även andra bloggares åsikter om Bankbonusar, Bankförluster, Rofferi, SEB, Swedbank, Nordea, Ekonomi, Kapitalism, Samhälle, Politik
Men det menar du väl inte, Svensson, att rofferiet är en konsekvens av kapitalismen? Nog skulle man väl kunna tänka sig en kapitalism där bonusarna vore kopplade till verklig lönsamhet? Och skulle inte en sån kapitalism rentav fungera bättre, även för kapitalisterna?
Som det är nu verkar det snarare som om kapitalisternas anställda tjänstemän stjäl på bekostnad av både kapitalister och allmänhet.
Det som måste påpekar här är att dessa bonusar inte är utbetalda ännu. Vad det är frågan om är reserveringar som gjorts i bokföringen och som grundar sig på de avtal som finns. Utifrån det regelverk som finns är dessa reserveringar som sådana inget märkligt.
Det som återstår att se är om bankledningarna nu ”ryggrad” att ta itu med problematiken och omförhandla de avtal som finns. Rörlig lön utifrå prestation och resultat behöver nödvändigtvis inte vara något problem men i detta fall är det frågan om något helt annat.