Häromdagen skrev jag ett inlägg som kritiserade bankernas bonusar och sedan ett annat inlägg som kritserade företagens utdelningar när de samtidigt gjorde sig av med personal. När det gäller den första frågan får jag medhåll av ett stort antal tycker, experter och människor. Även sådana som försvarar kapitalismen. Och självklart kan kapitalism se ut på lite olika sätt. Vi kan ha en mer ansvarsfull och reglerad kapitalism som mellan andra världskriget och 1980-talet. Eller så kan vi ha en oansvarig kapitalism som idag och för hundra år sen, i början av 1900-talet. En av dem som håller med mig i kritiken av bankdirektörerna är förvånande nog den stockkonservative Göran Skytte:
Jag äger lite aktier placerade i några svenska storbanker. Så jag är naturligtvis part i målet. Men nog tycker jag att det rent objektivt verkar som om några av storbankerna buskör systemet med bonusar. Inte bara utnyttjar, utan buskör.
Därtill kan man lägga att de förefaller vara gravt fartblinda. De ser varken varningsljus, diken, fallgropar eller stoppsignaler.
Plus att de häpnadsväckande nog verkar ha missförstått någonting som är grundläggande i kapitalismen: Det är direktörerna som är anställda för att skapa vinster till företaget och aktieägarna – det är inte företagen och deras ägare som till sista droppen skall fungera som mjölkkossor åt de anställda direktörerna, mäklarna och analytikerna. Det är ägarna som tar de ekonomiska riskerna, inte de anställda i toppen.
[…]
Det är ju skillnad mellan kapitalism och rövar- och roffarkapitalism; det är skillnad mellan nödvändiga ekonomiska incitament och vulgär girighetskultur. Särskilt obehagligt är det att de kör så hårt trots att de vet att det finns politiska risker. Det är precis som om de tänker ”siste man släcker ljuset”.
Ett par andra som kristerar bankernas bonusar är Olof Stenhammar och Peggy Bruzelius som i en artikel i Dagens Industri bl. a. säger:
Olof Stenhammar, styrelseordförande i riskkapitalbolaget Ratos, anser att bankerna måste lyssna på kritiken.
”När det går bra för bankerna får aktieägarna och de anställda del av vinsterna, men när det går dåligt går samhället in”, påpekar han i Dagens Industri.
Även styrelseproffset Peggy Bruzelius är vanligen en varm förespråkare för bonusprogram. Men banker som får statligt stöd är ett undantag.
”Jag brukar vara en försvarare av bonusar, men i det här fallet har jag stor förståelse för kritiken”, säger hon till DI.
Direktörernas arrogans och bonusvansinne sträcker sig också långt in i den sttaliga sfären då det visat sig att SBAB har ett mycket underligt bonussystem. Ju mer man lånar ut, ju mer bonus får man. Det betyder ju att kontrollen av säkereheter vid utlåning riskerar att bli lidande. Och det är ju ett av problemen som skapade den senaste finansiella krisen och den nuvarande eekonomiska krisen.
Intressant?
Bloggat: Röda Malmö, Röda Göinge, Kildén & Åsman,
Borgarmedia: VA, AV1, 2, 3, 4, DN1, 2, 3, GP1, 2, SVD, AB,
Läs även andra bloggares åsikter om Bankbonusar, Direktörer, Göran Skytte, Peggy Bruzelius, Olof Stenhammar, Girighet, SBAB, Ekonomi, Kapitalism, Samhälle, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Och igår hörde jag på radion att amerikanska banker slagit rekord vad gäller bonusutbetalningar till de där storbankerna som ”är för stor för att få falla”.
Jag begriper inte att människor inte går man ur huse i enorma protester mot bonusnissarna.