Ystads Järnvägar

1845 föreslog greve AE von Rosen bland annat en järnvägslinje från Stockholm till Ystad. Det blev inget med detta Så småningom bestämdes att en stambana skulle byggas mellan Stockholm och Malmö. I Skåne skulle den gå via Lund-Eslöv-Hässleholm. När detta var bestämt intresserade sig en grupp privata aktörer i Skåne för en järnväg mellan Ystad och någon punkt på södra stambanan.

1862 bjöds det in till aktieteckning avseende ett bolag som skulle bygga en järnväg mellan Eslöv och Ystad. Bakom initiativet stod greve A Ehrensvärd, Tosterup, greve A Dela Gardie, Löberöd, borgmästaren S Trädgårdh och konsul Carl Gram, Ystad, konsul R Lundgren, Stora Herrestad samt vice talmannen Ola Svensson, Heinge. Vid ett möte den 6 augusti 1862 utsågs en interimsstyrelse bestående av initiativtagarna samt borgmästaren F Kraak, Simrishamn, friherre J Stjernblad, Marsvinsholm och magistern W Widegren, Västerstad. Koncession söktes och kort därefter söktes även statsbidrag till banans byggande. 31 oktober 1862 fastställdes bolagsordningen och Ystads – Eslövs Järnvägsaktiebolag (YEJ) bildades vid den konstituerande bolagsstämman som hölls 29 juni 1863. Ystads stad var stor ägare i de flesta av de järnvägsbolag, utom i Malmö-Ystads Järnväg (MYJ), den så kallade grevebanan, som kom att ingå i Trafikförvaltningen Ystads Järnvägar.

1865 öppnades sträckan Ystad-Bjärsjölagård för allmän trafik och året efter resterande sträckning till Eslöv. I takt med att andra järnvägar öppnade kring Ystad inleddes samarbete med dessa:

När Malmö – Ystads Järnväg, MYJ, öppnades för trafik 1874 inleddes ett samarbete mellan de båda banorna. Ett samarbete som bland annat innebar att man hade en gemensam trafikchef. 1912 formaliserades samarbetet ytterligare genom bildandet av trafikförvaltningen Ystads Järnvägar, YJ. Även om samarbetet fördjupades betraktades YEJ även i fortsättningen som ett eget järnvägsbolag.

När järnvägen Ystad – Gärsnäs Järnväg, YGJ, öppnades för trafik 1894 hade YGJ tecknat ett avtal med YEJ vilket innebar att YEJ med sitt rullande materiel och åkande personal skulle svara för trafiken på Ystad – Gärsnäs Järnväg.

När järnvägen Ystad – Brösarps Järnväg, YBJ, öppnades för trafik 1900 – 1901 hade YBJ tecknat ett avtal med YEJ vilket innebar att YEJ med sitt rullande materiel och åkande personal skulle svara för trafiken på YBJ.

När Ystad – Skivarps Järnväg, YSJ, öppnades för trafik 1901 hade även detta järnvägsbolag tecknat avtal med YEJ om skötseln av trafiken. Detta avtal upphörde med utgången av 1904 varefter trafiken övertogs av Malmö – Ystads Järnväg, MYJ.

När järnvägen Gärsnäs – S:t Olofs Järnväg, GStOJ, öppnades för trafik 1902 tecknades ett avtal med YEJ vilket innebar att YEJ med sitt rullande materiel och åkande personal skulle svara för trafiken på GStOJ.

I början av 1900-talet gjorde omfattande förbättringsarbeten av Ystad-Eslövs Järnväg (YEJ) och topphastigheten kunde höjas rejält. En viktig kund för järnvägen var sockerbruket i Köpingebro.

1941 förstatligades alla i Ystads Järnvägar ingående bolag och SJ tog över även YEJ. 1975 las godstrafiken ned mellan Tomelilla och Eslöv, 1981 lades persontrafiken i praktiken ned mellan Tomelilla och Eslöv och 1984 revs allt utom ett par kilometer närmast Eslöv upp. Däremot trafikeras sträckan Ystad-Tomelilla fortfarande av bland annat Pågatåg och fungerar som en förlänging på järnvägen mellan Malmö och Ystad. Sträckan Ystad-Tomelilla är elektrifierad sen 2003.

Greven på Börringekloster, Corfitz Beck-Friis var den spm hårdast arbetade för en järnväg mellan Malmö och Ystad. 1866 hade han samlat in medel så att en undersökningar kunde göras för en järnväg mellan Ystad och Malmö inklusive en bibana till Trelleborg. Efter flera olika försök och mängder med olika förslag bildades till slut Malmö – Ystads Järnvägsaktiebolag (MYJ) år 1872. Till styrelse valde man: Greve C Beck -Friis, ordförande, greve Arvid Posse (se vidstående bild), friherre J Stjernblad, greve O Thott, ryttmästare M Hallenborg, kabinettskammarherre G von Geijer, konsul H Friis, godsägare P Kockum samt handlaren W Luttropp.

Det beslutades först att MYJ skulle bli smalspårig men detta beslut kom snart att ändras till normalspår då J Stjernblad var mycket påstridig och envis på den punkten. MYJ öppnades för trafik år 1874 och samarbete inleddes omedelbart med YEJ. MYJ hade stora ekonomiska problem på 1930-talet och de förvärrades då andra världskriget bröt ut. Företagets bekymmer var förmodligen den viktigaste orsaken till förstatligandet av alla Ystadsbanorna år 1941.

1955 las trafiken ned på sträckan Malmö Västra – Södervärn. Forna MYJ fick en ny anslutning
mellan Hindby och en provisorisk föreningspunkt vid Lönngatan. Därmed kom tågen att gå från Malmö Central. Godstrafiken mellan Hindby och Södervärn fanns kvar till 1 mars 1972. I början av 1970-talet anlades ett nytt spår mellan Fosieby och Oxie. 4 juni 1973 lades trafiken på forna MYJ om till det nyanlagda spåret och därmed kunde användandet av spåret Lönngatan – Hindby – Oxie läggas ned och spåret rivas upp.

1991 försågs banan med så kallad Automatisk Tågkontroll (ATC) på det forna MYJ.  Under åren 1994 till 1995 gjordes en omfattande upprustning av banan. Den har idag fullt modern standard. I upprustningen ingick både elektrifiering och fjärrstyrning. Eldriften togs i bruk 8 juni 1996 och fjärrstyrningen togs i bruk 20 juni 1996.

Samtidigt som det beslutades att bygga MYJ beslutade man också om att bygga en sidobana från Börringekloster till Anderslöv men man misslyckades med att hitta finansiärer av banan. Men till slut, 1883, lyckades det och bolaget konstituerades Börringe – Anderslövs järnvägsaktiebolag bildades.

Det nya bolagets första styrelse bestod av greve C Beck – Friis som ordförande. Han var för övrigt även ordförande i MYJ-bolaget. De övriga i styrelsen var W Luttorp, Malmö, C Stjernsvärd, Vittskövle, P Andersson och A Högdahl, Anderslöv, F Julius och A Jönsson, Grönby, H Persson, Norra Åby, P Böving, Ålholmen och J Bengtsson, Anderslöv. 1884 kunde den 8 kilometer långa banan öppnas för allmän trafik. 1886 påbörjades bygget av en förlängning av banan från Anderslöv till Östratorp (från 1950 Smygehamn), från början i regi av ett separat bolag, men från oktober samma år i ett smmanslaget bolag med namnet Börringe – Östratorps järnvägsaktiebolag (BÖJ). BÖJ samarbetade redan från början med YEJ och MYJ.

Efter förstatligandet 1941 drevs trafiken vidare av SJ ett tiotal år. 1953 drogs de ordinarie godstågen och lokdragna persontågen in på BÖJ och man övergick till motorvagnstrafik (rälsbussar). I november 1957 las persontrafiken ned på den 16 kilometer långa sträckan mellan Börringe och Klagstorp och från samma datum las all trafik ned på den 6 kilometer långa sträckan mellan Klagstorp och Smygehamn (Östratorp). I april 1959 las godstrafiken ned på sträckan Börringe – Anderslöv och i augusti 1960 lades godstrafiken ned på sträckan Anderslöv – Jordberga. Slutligen las godstrafiken ned på sträckan Klagstorp – Jordberga år 1974. Sedan 1970 hade godstrafiken på den här sträckan bara bestått av godstrafik vid behov.

Därmed var all trafik slut på forna Börringe – Östratorps Järnväg. Banan revs upp i takt med nedläggningarna.

1893 bildades Ystad – Gärsnäs Järnvägsaktiebolag (YGJ). Till styrelse valdes greve A Posse, ordförande, Charlottenlund, bankdirektör J Tengberg, borgmästare B Petersson, grosshandlare A Lindgren, kronofogde C Holmgren och trafikchefen V Waldenström i Ystad, häradshövdingen R Bennet, Hammenhög, riksdagsman L Jönsson Sandby, hovpredikanten N Lindström, Glemminge och major S Bruzelius, Gyllerup. Järnvägen från Köpingebro vid YEJ till Gärsnäs vid Simrishamns-Tomelilla Järnväg (CTJ) öppnades år 1894. Redan från början samarbetade man med YEJ.

Efter att Östra Skånes Järnvägar (ÖSJ) beslutat att förlänga sin järnväg från Degeberga till Brösarp och att Ystad – Brösarps Järnvägsaktiebolag (YBJ) planerade en järnväg till Brösarp beslöt man att bilda
ett bolag vars uppgift var att bygga en järnväg mellan Gärsnäs och S:t Olof.

Vid ett möte i Ystad 27 februari 1899 konstituerades Järnvägsaktiebolaget Gärsnäs – S:t Olof (GStOJ). YEJ skötte bolagets trafik redan från starten år 1902. GStOJ had redan från början svåra ekonomiska problem och köptes 1905 av YGJ. 1929 köpte Ystads stad upp alla aktier i YGJ för att rädda järnvägen och bytte nann på bolaget till Ystad-Gärsnäs-S:t Olofs Järnvägsaktiebolag (YGStOJ).

YgStOJ togs i likhet med syskonbanorna över av staten och SJ år 1941 och först på 1970-talet började trafiken att avvecklas:

27 september 1970 lades både god- och persontrafiken ned på den 23 kilometer långa sträckan mellan Köpingebro och Hammenhög.

Från samma datum lades persontrafiken ned på den 5 kilometer långa sträckan mellan Hammenhög och Gärsnäs.

1 januari 1972 lades persontrafiken ned på den 14 kilometer långa sträckan mellan Gärsnäs och S:t Olof.

1 februari 1972 lades godstrafiken ned på samma sträcka. I praktiken var godtrafiken nedlagd redan sedan 27 maj 1962 eftersom man efter det datumet bara körde godstrafik vid behov.

1 april 1984 upphörde godstrafiken på sträckan Hammenhög – Gärsnäs.

Under åren 1970 – 1971 revs spåren upp mellan Köpingebro och Hammenhög.

Sträckan Hammenhög – Gärsnäs revs upp 1985

Mellan Gärsnäs och S:t Olof ligger spåren kvar. Under åren 1970 – 1990 trafikerades sträckan S:t Olof – Gyllebosjö av museiföreningen Skånska Järnvägar, SKJ.

1897 beslöt stadsfullmäktige i Ystad att staden skulle ta initiativet till en järnväg från Tomelilla via S:t Olof till Brösarp. Därmed skulle man med en järnvägsförbindelse knyta samman Ystad – Eslövs Järnväg, YEJ, i Tomelilla och Östra Skånes Järnvägar, ÖSJ, i Brösarp. Två år senare bildades Järnvägsaktiebolaget Ystad – Brösarp (YBJ). Till styrelse valdes bankdirektören J Tengberg, kronofogden C Holmgren, ordförande, Konsul A Lindgren, borgmästare B Petersson, apotekare S Smith och grosshandlare J Andrén alla från Ystad, häradshövdingen A Hagander, Kiviks Äsperöd, samt lantbrukarna J Simonsson, Hedeberga, och A Hansson Ravlunda. Bnanan öppnade redan samma år, 1899 och trafiken drevs från början i samarbete med YEJ.

Ystads stad var helägare till YBJ och förslag kom fler gånger om att sälja bolaget till YEJ då det hade notoriskt dålig ekonomi. Någon försäljning genomfördes inte och 1941 förstatligades banan och omedelbart las persontrafiken Tomelilla-S:t Olof ner för att tillfälligt bedrivas 1944-47 igen. 1954 las också godstrafiken ner på denna bandel. På 1970-talet följde nedläggning av resten av banan, 1972 lades persontrafiken ned på den 14 kilometer långa sträckan mellan S:t Olof och Brösarp och 1974 lades godstrafiken ned på de 7 kilometrarna mellan S:t Olof och Vitaby för att slutligen följas av trafiknedläggning på den sista biten mellan Vitaby och Brösarp år 1975. 1954 – 1956 revs banan upp mellan S:t Olof och en punkt 1 kilometer norr om Tomelilla. På den återstående delen av YBJ, sträckan S:t Olof och Brösarp, trafikeras banan sedan 1971 av museiföreningen Skånska Järnvägar, SKJ.

Den sista järnvägen som ingick i Trafikförvaltningen Ystads Järnvägar var Ystad-Skivarps Järnväg (YSJ). Denna bana gick mellan Charlottenlund vid Malmö – Ystads Järnväg, MYJ och Skivarp vid Trelleborg-Rydsgårds Järnväg (TRJ). Banan stod färdig 1901 och för trafikeringen av banan tecknades avtal med Ystad – Eslövs Järnväg, YEJ, som innebar att dom med sin åkande personal, lok och personvagnar skulle trafikera YSJ och även svara för godstrafiken. YEJ svarade för detta till och med 1904 varefter YSJ tecknade nytt avtal med MYJ om den fortsatta trafikeringen. YSJ anslöt sig redan från början till samarbetet i Trafikförvaltningen Ystads Järnvägar, YJ. 1919 lades järnvägen ner igen på grund av bristande trafikunderlag och usel ekonomi.

Idag är det endast några bitar av dessa järnvägar som finns kvar, däribland Malmö-Ystad (Ystadsbanan) som finns kvar och frodas tillsammans med sträckningen Ystad-Tomelilla. Hela sträckan Malmö-Ystad-Tomelilla-Simrishamn trafikeras av Pågatåg. Biten Ystad-Simrishamn kallas för Österlenbanan. Utöver detta finns museibanan Gärsnäs-Brösarp som sköts av museiföreningen Skånska Järnvägar.

Läs mer: Lövestad, Ystad kommun,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Järnväg, Ystads Järnvägar, YJ, Ystads-Eslövs Järnväg, YEJ, Malmö-Ystads Järnväg, MYJ, Grevebanan, Ystadsbanan, Börringe-Östratorps Järnväg, BÖJ, Ystad-Gärsnäs Järnväg, YGJ, Ystad – Brösarps Järnväg, YBJ, Ystad-Gärsnäs-S:t Olofs Järnväg, YGStOJ, Ystad-Skivarps Järnväg, YSJ, Österlenbanan, Ystad, Eslöv, Malmö, Gärsnäs, Tomelilla, Börringe, S:t Olof, Ekonomi, Kollektivtrafik, Historia, Samhälle, Politik
Technorati Tags: Järnväg, Ystads Järnvägar, YJ, Ystads-Eslövs Järnväg, YEJ, Malmö-Ystads Järnväg, MYJ, Grevebanan, Ystadsbanan, Börringe-Östratorps Järnväg, BÖJ, Ystad-Gärsnäs Järnväg, YGJ, Ystad
– Brösarps Järnväg, YBJ, Ystad-Gärsnäs-S:t Olofs Järnväg, YGStOJ, Ystad-Skivarps Järnväg, YSJ, Österlenbanan, Ystad, Eslöv, Malmö, Gärsnäs, Tomelilla, Börringe, S:t Olof, Ekonomi, Kollektivtrafik, Historia