Elfbrink – gävlefamilj av samma ursprung som Elfstrand

Del 4 av 9 i serien Gävlekapitalet

Olof Elfbrink (1773-1835) föddes som son till Daniel Nilsson, bonde i Västanå. Hans farbror var Daniel Danielsson Elfstrand och han var kusin med Daniel Elfstrand d.y. (1783-1815). Olof Danielson som han då hette fick tidigt jobb i farbroderns firma i Gävle och blev 1802 delägare.

Han köpte i början av 1800-talet också Mackmyra Bruk (närmare bestämt 1814) och Valbo Masugn.  Han var ordförande i Borgerskapets 24 äldste 1822-1833 och i Handelssocieteten 1825-1835. Han blev kommerseråd 1826, var ledamot av Sofia Magdalena kyrkoråd och en av grundarna till Ennes-Elfbrink-Elfstrandska Lancasterskolan.

Olof Elfbrinks son, Wilhelm Elfbrink (1813-1870) övertog vid faderns död ägandet av Mackmyra bruk och drev tillsammans med sin svåger Gustaf Luth (1800-1863) handels- och rederifirman Elfbrink & Luth som också bedrev varvsverksamhet. Wilhelm Elfbrink var tillsammans med andra ledande gävle-köpmän grundare av företaget Korsnäs AB liksom av Uppsala-Gävle Järnväg (UGJ) och Gävle-Dala Järnväg (GDJ).

Efter Wilhlem Elfbrinks död övertogs Mackmyra bruk av Wilhelm Fogelmarck, gift med Emma Elfbrink, dotter till Wilhelm. 1877 flyttades ståltillverkningen från Mackmyra till Forsbacka och egendomen blev enbart ett lantbruk. Efter Wilhelm Fogelmarck övertogs bruket av majoren Erland Klingberg, gift med Wilhelms dotter Anna Fogelmarck. Idag ägs gården fortfarande av en ättling till familjen Elfbrink, Tage Klingberg.

I Mackmyra startade Mackmyra sulfitaktiebolag sin verksamhet 1889. Sulfitfabriken hade inget med Mackmyra bruk att göra förutom att brukspatronen på Mackmyra, kapten Th. Klingberg var en av delägarna i bolaget och ledamot av dess styrelse. I anslutning till massafabriken på Öhn byggdes också arbetarbostäder, på södra sidan av ån.

Mackmyra blev rikskänt i samband med den s.k. Mackmyrakonflikten år 1906. Upprinnelsen till konflikten var att det bildats en fackförening av ett 60-tal arbetare vid massafabriken. När detta kom till företagsledningens kännedom skickades brev ut till de anställda där de sades upp om de inte omedelbart lämnade fackföreningen. Arbetarna vägrade och därmed blev 40 familjer vräkta från sina bostäder. Arbetarna fick dock ett massivt stöd av de svenska fackföreningarna, och Mackmyra Sulfit AB tvingades på grund av konflikten att ge efter. Fackföreningen fick bildas och många arbetare fick tillbaka sina arbeten och bostäder.

Från 1960-talet ägdes sulfitfabriken av Stora Kopparberg. Sulfitfabriken las ner 1976.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Powered by Qumana

Series Navigation<< Elfstrand – det tidiga 1800-talets största redareEnnes – en av Gävles rikaste köpmannafamiljer >>
Advertisements