Boknytt
Nilsson & Nyström
Reformismens möjligheter
Premiss förlag
Äntligen några som vågar tänka annorlunda. Socialdemokratins flört med storstadstjänstemännen framställs ofta som, och kan vara, en högervridning. Men som författarna framhåller så är, var och förblir alliansen arbetarklass-medelklass grunden för välfärdssamhället – en allians som dessutom kan ha vänsterprägel.
”En politik för ökad jämlikhet och fördjupad generell välfärd är…en väg till ökat stöd från en medelklass, som på ett helt annat sätt än förr är blottställd för globaliseringens omvandlingstryck.” Det skriver de båda LO-anställda författarna och framhåller att socialdemokratins utveckling från ”klass” till ”folk” har djupa folkliga och historiska rötter (folket mot herrarna).
Det anknyter också till den lilla diskussionsbokens kommunitära tema, människors strävan efter gemenskap/identitet och politisk, demokratisk och moralisk folkmakt över den globala marknaden och dess individatomiserande ideal. Det är en så kallat ”populistisk” strävan som kan ta sig såväl reaktionära som progressiva uttryck. Att exempelvis sverigedemokrater och andra anknyter till denna strävan efter en stabil samhällelig tillhörighet är inget skäl att fördöma denna strävan, blott att kanalisera in den i demokratiska vänsterbanor.
I min (och Åke Dauns) nya bok ”Snällare än du tror” tar jag upp denna kommunitära reaktion mot globalkapitalismens samhällsupplösningstendenser – även om jag mer talar om folhemsnationalism. Jag menar också att båda sidor av folkkampen – kampen för ett sammanhållet folk (ett ”vi”), och kampen för folkmakt över eliten och dess nyliberala ödesdeterminism har djupa evolutionära rötter i vår natur.
Jag har bara tagit upp två av bokens fem spännande teman. Men avslutar med en fundering. Vill socialdemokratin och speciellt dess ledning verkligen ha den ökade jämlikhet som författarna pläderar för? I så fall, varför ger de sig själva sådana skamligt höga löner? De fantasisummor min ex-favorit Margot Wallström håvat in från EU luktar snarare röd borgarklass.
Intressant?
Läs mer: Claes Krantz, Produktionen av socialdemokrati, Tankar från roten, Fokus, Tvärdrag, LO-tidningen,
Läs även andra bloggares åsikter om Anders Nilsson, Örjan Nyström, Reformismens möjligheter, Socialdemokraterna, Socialism, Reforism, Politik, Samhälle, Kultur, Böcker
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Förlåt men jag måste gnälla igen på terminologin. Röd borgarklass ?
Det kunde kanske gälla om bankiren och Leninvännen Aschberg, men på vilket sätt är Margot Wallström borgarklass ? Parasit ? Ja Politruk ? Ja. Överklass ? Ja. Men borgarklass ? Har vi helt vänt Marx analyser ryggen ? Borgare är i marxistisk analys den grupp människor, med familjer, som äger produktionsmedel. Fabriker t ex. Pålitligt borgerliga i regel. Wallström och hennes sort är sossar, inte borgare i vanlig mening, med en viktig beroenderelation till arbetarrörelsen som Wallenbergs eller Bonniers saknar. Beroendet av arbetarrörelsen är det som gör att Wallström har svårt att ställa in sej i Alliansens led, t ex. Finlir ? Nä… en viktig distinktion om man vill besegra sossarna i facket och andra massrörelser. Definitionen av ledande sossar som borgare är för slapp och passar bäst hos ”errare” och andra politiska idioter.
Jag håller med Torberg om borgarklass. Margot Wallström är inte borgarklass. Hon må tillhöra eliten i samhälet, mend et gör henne inte till borgarklass. Jag hänvisar till mina tidigare genomgångar i ämnet:
http://www.zaramis.nu/blog/2009/09/30/klassdefinitioner-borgarklassen/
Ni har förstås rätt i sak. Det var mer en debatteknisk fint att kalla henne röd borgarklass. Att dra borgarna och sossarna över en kam har ju aldrig gått hem i den svenska arbetarklassen. Nyanserna måste fram, och därmed sossarnas speciella ställning.
Sedan menar jag att plats i social hierarki kan vara lika överklassbestämmande som privat ägande av produktionsmedel. Historiens klassamhällen har klarat sig utmärkt utan privat ägande. Det är kontrollen över makt och resurser som utgör klassamhällets grund ‚Äì ojämlikhet i inflytande och tillgångar.
Fixeringen vid den speciella samhällsinstitutionen privat ägande gjorde att vänstern inte kunde se hur klassamhället växte fram i realsocialismens länder. Alltså i form av en social hierarki vad gäller tillgång till makt och rikedom.
Ojämlikhet i makt och resurser är klassamhällets kärna. JÄMLIKHET i makt och resurser är socialismens kärna, och samtidigt en fördjupning av demokratin.