idag har jag blivit omnämnd på ledarsidan i UNT eftersom Maria Ripenberg kommenterar Erik Laaksos inlägg om att han lämnar den breda socialdemokratiska nätportalen Netroots. På något sätt får jag dock en känsla av att Ripenberg inte vet vad Socialistiska Partiet (SP) är för parti, då hon liksom antyder att det skulle var nåt skumt med oss, ungefär som med de partier som försvarat Stalin och stalinismen. Erik Laakso däremot, han vet nog ganska säkert ungefär vad SP är för parti.
För dem som inte vet det så är SP ett parti som alltid belämpat stalinismen och Sovjetsystemet, ett socialistiskt parti som är anhängare till flerpartisystem och utvidgad demokrati såväl som till ekosocialism. Ja i själva verket kallar partiet sig ekosocialistiskt idag. Med utvidgad demokrati menas att alla områden, även de ekonomiska, i ett samhälle ska vara underställda demokratiska beslut. Det betyder att demokratin också ska gälla företagen och besluten inom företagen som ju idag inte omfattas av demokrati utan är aktiägarnas, kapitalisternas dikatatur. Socialistiska Partiet är ett litet parti men medlem i en internationell organisation, Fjärde Internationalen, där betydligt större partier ingår, däribland franska NPA och filippinska RPM-M (RWP-M).
Om Erik Laakso lämnar Netroots på grund av att jag är med i Netroots och SP så är det nog faktiskt inte för att han är missnöjd med SP som demokratiskt sinnad organisation som Maria Ripenberg tror. Han har tillräckligt bra koll för att känna till vår dedikation för demokrati, utvidgad demokrati och flerpartisystem. Det som kanske snarare fått Erik Laakso att lämna Netroots är att Laakso faktiskt inte är speciellt radikal, han är inte progressiv, kanske inte ens socialist. Socialdemokrat är han dock. Så han hör i motsats till mig kanske inte egentligen hemma på portalen. Han är förmodligen inte nöjd med att förknippas med folk som kämpar för de fattiga, för arbetare och missgynnade. Med folk som mig själv och mitt parti som är för utvidgad demokrati, arbetarkontroll, gemensamt ägande, ökad jämlikhet, frihet och jämställdhet. Det är väl kanske snarare där som skon klämmer för den iofs trevlige Erik Laakso.
För inte är det väl det faktum att han och de flesta andra socialdemokratiska bloggarna, både högersossar och vänstersossar har så mycket färre läsare än vad jag och Jinge har som gör att han lämnar Netroots. För uppenbarligen är det så att väldigt få är intresserade av vad Laakso har att säga, men många fler är intresserade av mina åsikter och uppfattningar. Något som nog Maria Ripenberg inte heller fattat.
Eller kanske är det att han som högersosse inte ingår i det nätverk som pingar och länkar till varandra så det står härliga till, som är problem. Ett nätverk som han nämner i bägge sina inlägg om frågan och där jag eller Jinge definitivt inte ingår (även om jag får länkar från en del av bloggarna på Netroots och i det aktuella nätverket). Vi avviker ju kanske för långt åt vänster, medan Laakso kanske avviker åt höger.
Thomas Hartman skriver några bra saker om det hela, däribland:
Om webkampanjande innebär länkkärlek över partigränserna och ett fritt samtal där bloggare kan utbyta åsikter, ställningstaganden och delta i ett demokratiskt arbete tillsammans då är det enormt positivt. I det arbetet spelar exempelvis Johan Ulvenlöv en enormt viktig roll. Andra viktiga motorer är exempelvis bloggarna Rödgrön och Alliansfritt Sverige.
Jag kan säga att så fungerar det delvis på Netroots, men det är ju en del av detta som Erik Laakso vänder sig mot då han anger min och Jinges icke-socialdemokratiska bloggar som en av anledningarna till att lämna Netroots. Det blir ju istället en aktiv handling mot länkkärlek över partigränserna att lämna med de motiveringar Laakso har angett.
Förutom Netroots ingår jag i ytterligare två bloggnätverk av samma typ, Vänsterbloggar och Konfliktportalen. Netroots ger mig inte speciellt många läsare, Konfliktportalen lite fler och Vänsterbloggar ännu mer.
Intressant?
Bloggat: Peter Karlberg, Kulturbloggen,
Läs även andra bloggares åsikter om Netroots, Bloggportaler, Konfliktportalen, Vänsterbloggar, Erik Laakso, Maria Ripenberg, Länka, Blogga, Bloggosfären, SP, Socialistiska Partiet, Samhälle, Politik, Socialism, Vänstern
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Hoppsan, det var visst känsligt det där för maken till högdraget inlägg har jag sällan sett hos dig. Jag vet ju vad det Netroots var som jag en gång gick med i, som kanske en av de allra första i embryot till vad som sen blev nätverket och jag kan bara konstatera att det inte hamnat ens i närheten av vad vi skissade på under ett flertal samlingar för ganska länge sedan nu.
Att det idag är en pingportal för var och en som inte vill ha en högerregering står ganska klart men något nätverk är det inte längre. Eller säg mig gode man, fick du en inbjudan att åka med Monas buss? Det borde du ju fått som den kanske mest läste bloggaren av alla i hela nätverket. Om du inte fick det, har du reflekterat över varför? Jo för att du inte ingår i det som eventuellt är ett nätverk utan du tillåts endast pinga en sosseägd portal. Grattis.
Som du säkert vet men som du lika tjusigt låtsas okunnig om nu så har aldrig länkkärlek varit något jag haft problem med, vare sig till dig eller Jinge för övrigt. Och vi pingar flera andra portaler samtidigt utan att jag ser det som ett bekymmer. Men för mig har aldrig tanken med netroots varit att det ska vara ytterligare en meningslös pingportal, för mig betydde nätverket så oändligt mycket mer. Där är inte nätverket idag och därför väljer jag att inte låtsas att det är ett nätverk också.
Förövrigt klär det dig illa att använda antalet läsare som härskarteknik, du vet, är man stor ska man vara snäll. 😉 Mina fåtaliga läsare är trots allt världens finaste läsare och jag tycker om dem varenda en.
Erik: Det är inget nätverk, där har du rätt, men dina motiveringar hänger inte ihop som jag ser det. Och självklart så får jag som icke-socialdemoktrat ingen inbjudan till Monas buss och det är väl helt riktigt att jag inte ska ha det om det var frågan om partitrogna bloggare.
Min reaktion mot främst UNT:s ledare (och int eså mycket mot dig) som insinuerar nåt som du inte påstår är ju relevant utifrån min synpunkt tycker jag (Jag hade inte skrivit nåt om inte UNT gjort som de gjort). Jag vill ju försvara mig från UNT:s angrepp och uppmärksamma att en stor borgerlig tidning uppmärksammar mig och det lilla parti jag är med i.
Det är också så att för mig har Netroots aldrig varit ett nätverk då jag ju inte är socialdemokrat, utan snarare har det varit en pingportal. Min relation är ju då en annan och det kanske är det som gör att jag inte riktigt förstår din motivation för att lämna portalen.
Jag är medveten om att man med olika utgångspunkter kommer till olika resultat. Så här står det Om Netroots: ”NetRoots är socialdemokraternas portal och nätverk för progressiva bloggar. De bloggar som återfinns i portalen ansvarar själva för sitt innehåll. Socialdemokraternas bloggnätverk arrangerar kontinuerligt seminarier, möten, träffar, sprider och tar del av information”. För mig står det klart att alla som är välkomna att registrera sig i nätverket därmed ingår i det socialdemokratiska bloggnätverket som blir inbjudna till seminarier, träffar, möten och får information. När S-buzz skriver att Netroots är ute och åker buss med Mona så är det möjligt för alla som finns under paraplyet om man ska tolka orden bokstavligen. Men såväl du och jag (och Johan) vet att det inte går eftersom det är två olika saker som samlas under samma namn.
Därför lämnar jag nätverket och det synliga beviset på det är att jag slutar pinga portalen samt avsäger mig infobreven (som ändå inte kommer längre).
Navelskåderi. Det enda jag kan se är att Knuff numera är nästintill ointressant eftersom 90% nu består av klipp-och-klistra-bloggar som håller med/inte håller med vad som stått i SvD/DN/Expressen/Aftonbladet. Ingen ny kunskap finns att hämta längre. Inga särdeles intressanta inlägg dyker upp.
Vad Netroots håller på med vet jag inte ens och jag tvivlar på att folk vet det i största allmänhet eller bryr sig. Nästan alla politiska bloggare som nu febrilt läser varandra och länkar varandra är redan politiskt partiknutna och andra människor läser dem inte. Har de ingen ny information att komma med, som man inte kan läsa i SvD/DN/Expressen är det mest synd att de kommer upp i topplistor.
Jag har som en leech följt den här tråden hos både Laakso och annorstädes, och …
På nåt sätt känns det som om två herrar bröstar upp sig mot varandra och ropar ”who’s the man!?”.
Jag ser bara en lösning på det här.
Ni får hålla ett battle.
Får jag fribiljett så är jag där, i Almedalen eller var ni nu vill duellera. 🙂
(Laakso och Svensson – ni gör faktiskt politik rolig 😀 )
Joakim: Politik måste vara rolig. Annars orkar man inte hålla på. Erik är dubbelt så stor som jag är. Så i en fysisk battle har jag inte en chans. Inte heller i ett verbalt. Jag har en tendens att inte vara så snabb i munhuggning. Det fins en slags fördröjnign mellan hjärnan och munnen kan man säga.
Men med revolver eller värja kanske jag kan ha en chans. Prickskytte är jag bra på och jag är snabb med blixtsnabba reflexer. 🙂
Nu måste vi komma ihåg att Erik är hårdrockare också. Det betyder att han är en bra och fin människa av den bästa sort. Sådana ska man inte slåss med utan ge en öl till och skråla ”Number of the beast” tillsammans med.
Underbar utveckling av samtalet. Öl och skrål är avgjort roligare än att battla med värja och pistol. 🙂
Erik: Öl och skrål blir det. Hårdrock blir också bra. När vi träffas. Nån gång, nån stans förmodligen.