Den så kallade göteborgsandan går ut på att man löser saker smidigt och i samförstånd. Frågorna löses ofta snabbt och utan ordentlig politisk debatt. De löses informellt och i små grupper av makthavare från stadens olika maktcirklar, näringslivet, socialdemokraterna och de borgerliga partierna. Det har varit likadant mycket länge, oavsett politisk majoritet och är inget nytt.
Exempelvis köpte kommunen, då den den legendariske Torsten Henriksson var ”den starke mannen”, upp marken i Angered med hjälp av bulvaner så att kommunen skulle kunna få den så billigt som möjligt från böderna i trakten. Genom att köpa sakta och via bulvaner uppstod aldrig nån prisstegring. Ett nutida fall av mindre dignitet är det där pariserhjulet som står nere vid Lilla Bommen. Pang, bom, smack så var det där. De valda politiska församlingarna degraderas till en slags statister och godkänenr ofata bara de beslut som reda fattats nån annan stans.
Införandet av upphandlingar och marknadsmekanismer överallt ihop med privatsieringar leder till att marknadens och kapitalismens principer tar över. Bland dem finns inte att det ska riktigt till, utan marknad och kapitalism i samspel innebär att det enda viktiga är profit och ökad profit. Det är privata företag egentliga drivkraft. Marknaden har ingen moral, kapitalismens moral är vinstmaximering, profitbegäret. Erik Berg skriver bra om detta:
I slutändan är därför det enda värnet mot korruptionens kvicksand en tjänstemannakår med ryggrad, en tjänstemannakår med yrkesstolthet, som ser sitt uppdrag som viktigt, unikt och hedervärt. En yrkesgrupp utrustad med andra mål ställda på en annan normativ grund än marknadens.
En sådan tjänstemannakår har vi också haft, historiskt, i Sverige. Kombinerat med en stark offentlighetsprincip har det inneburit att mängden mutbrott varit jämförelsevis låg. Det har, oftast – naturligtvis inte alltid – gått att lita på att förvaltningen sköts redigt, ärligt och rättvist.
Men, i takt med att den kommersiella sfären trycker in sina värderingar i den allmännyttiga, i takt med att kommunala chefer och mellanchefer drömmer om och försöker efterlikna privat verksamhet, i takt med att pengar görs till en universell måttstock på livsmening och människovärde, i i takt med att storfifflare ostraffat fifflar till sig miljarder, i takt med att samhället odlar en föreställning om vinnare (smarta) & förlorare (korkade), så har delar av tjänstemannakåren förlorat sitt mentala värn. De uppfattar inte längre att de är väsenskilda från det privata, de urskijer inte att deras uppdrag är ett av de viktigaste jobb man kan ha, de urskiljer bara andra som får fördelar som de själva går miste om. De hör talas om andra som trixar lite och får fina hus som belöning. Och de tänker: varför skulle inte jag?
Ja, varför skulle inte jag? Vad är det egentligen som får en tjänsteman att avhålla sig från att fuska även i lägen då han/hon i det närmaste kan vara helt säker på att komma undan med det? Vad är det för inre kraft som får många tjänstemän att inte ens någonsin tänka tanken?
Det är moral och värderingar. Knarrande ålderstigna ord, men reella: moraler och värderingar bor i oss alla i form av internaliserade beteenden, de genomsyrar allt vi gör, ständigt. Undviker du att slänga skräp på gatan? Se där, en internaliserad moral. Slänger du skräp på gatan? Se där, en annan moral.
[…]
Parallellt med denna värderingsmässiga benskörhet har offentlighetsprincipen successivt urholkats (liksom, uppenbarligen, tjänstemännens medvetenheten om den, väl demonstrerat av ledningen på Göteborgs Idrotts- och föreningsförvaltning som vägrat svara på SVT:s frågor, vilket borde vara skäl nog att byta ut hela förvaltningsledningen) – i informationstillgänglighetens tidsålder innebär den relativa otillgängligheten för den offentliga förvaltningens pappersbaserade arkiv att offentlig information blivit relativt svårare att få tag på. Det håller inte, offentlighetsprincipen är en central byggsten i en fungerande demokrati, dess modernisering har nu efterlysts i flera decennier.
Erik Berg föreslår också ett åtgärdsprogram på 4 punkter rent generellt och i Göteborgs fall 5 punkter. I korthet är punkterna följande (Berg argumenterar också på varje punkt):
- Sluta leka affär. Kommunen behöver inte privatisera allt utförande.
- Stärk förvaltningstraditionerna, återupprätta tjänstemännens självkänsla och stolthet.
- Publicera regelmässigt och automatiskt alla fakturor, alla handlingar, varenda kommunalt papper och kvitton på nätet i sökbara arkiv.
- Riv ner barriärerna mellan kommunal utsida och insida. Gör upp med föreställningen om kommunen som lika med den kommunala förvaltningsapparaten.
- Gör upp med Göteborgsandan.
Intressant?
Bloggat: Fagerlund,
Borgarmedia: GP1, 2, 3, 4, GT1, 2, 3, SVD, DN1, 2, 3, AB1, 2, 3,
Läs även andra bloggares åsikter om Korruption, Muthärva, Mutskandal, Göteborgsandan, Göteborg, Brott, Marknadsekonomi, Kapitalism, Privatisering, Samhälle, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Det låter som de sista illaluktande resterna av ”den svenska modellen”.
Björn Nilsson: Snarare motsatsen. Ett resultat av den samhällsutveckling vi sett under de senaste 25 åren. Vilket ha inneburit en avveckling av ”den svenska modellen”. Det bästa försök till ett socialt ansvarstagande och ”socialistiskt” samhälle som någonsin funnits.
Nåja, Göteborgsandan är äldre än 25 år. Och motsvarande ”anda” i Stockholm, som rev hela city ”sedan frågan avpolitiserats” som kommunens starke man Hjalmar Mehr uttryckte det, är också äldre än 25 år. Snarare kan man säga att den försvagades på 70-talet och 80-talet, för att återigen vinna kraft idag.
Sammanblandningen av offentlig förvaltning och business har stor skuld i förruttnelsen idag. Det här skrev den gamla anti-motorvägsaktivisten och stadsteoretikern Jane Jacobs om i sin bok Systems of survival.
Jan W: Nog är Göteborgsandan äldre och den var förmodligen som värts för sådär 100-120 år sen, men det som är intressant är hur den nu samverkar med privatiseringarna och nedskärningarna för att återskap den situation som rådde på de rika Dicksons och Ekmans tid i Göteborg. Jag menar att utvecklingen från 1930-talet och framtå till mitten av 1980-talet innebar att den typen av agerande minskade hela tiden. Samhället demokratiserades och folkligt inflytande ökade. Sen mitten av 1980-talet har det minskat igen och oliak typer av maktfullkmlighet och uppgöresler i privata rum har ökat igen.