Boknytt
Vårt djuriska arv
Sverre Sjölander
Nya Doxa
Om människans natur
Darwinismen missbrukades till individkonkurrens, råkapitalism, rasism, socialdarwinism och nazism. Därför blev det bland humanister, samhällsvetare, vissa religiösa, socialister, feminister och postmodernister politiskt inkorrekt att hävda att människan har medfödda beteenden. Samtidigt vidareutvecklades evolutionsläran till att hävda att människan är en social, samarbetande, hjälpsam och moralisk varelse.
Ändå fortsätter de ”progressiva” att blunda för den enorma utvecklingen inom (socio)biologi och evolutionspsykologi. Och tyvärr lär väl dessa fundamentalister knappast varken läsa eller påverkas av zoologiprofessorn och etologen Sverre Sjölanders alldeles utmärkta lilla bok i ämnet; ”Vårt djuriska arv – Om människans biologiska natur”.
Men för alla med öppna sinnen är detta populärvetenskap av högsta kvalitet.
Intressant?
I media: Mats Hägglöf, SVD,
Läs även andra bloggares åsikter om Vårt djuriska arv, Sverre Sjölander, Kultur, Böcker, Samhälle, Politik, Natur, Biologi
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Det är verkligen på tiden att överbrygga klyftan mellan naturvetenskap och samhällsvetenskap vad gäller kunskapen om människan. Överskrida den konstlade motsättningen mellan natur och kultur. Se arv och miljö som komplement. Utbilda vänstern i biologi och evotionsvetenskap.
Det är väl frasen; Survival of the fittest; som är en av de mest missförstådda av allt inom evolution. Det är överlevnad av den mest lämpade, inte starkast.
Det är just förmågan till avancerat samarbete som gör intelligens framgångsrikt. Liberalism ser jag som reptilernas ideologi.
Metafysikens begrepp om individ stämmer dåligt med en organism som föds in i gemenskap, en organism så orienterad kring att söka kontakt och gemenskap. Det är vår förmåga till samarbete som gjort oss så framgångsrika, inte förmågan till strävan efter individuell överlevnad.
Fullständigt lysande martin!!! Liberalism är reptilernas ideologi!!! En propagandistisk fullträff!!!
Men vi är inte reptilska individer, vi har behov av samhörighet. Vi har sett hur ideologi kan övervinna sådana grundläggande behov, vi ser att det inte är bra. Som djurrättsaktivister kräver att djurhållning skall utformas så att djuren inte hindras från naturligt beteende, så kräver jag att samhället skall utformas så att människans naturliga beteenden och behov kan uppfyllas. Vi måste ta oss an ett samhällsbygge som tar sin utgångspunkt i vår förståelse för människan. Ett samhällsbygge som lär sig av naturen hur oerhört effektivt samarbete är jämfört med utslagning.
Nja, nu blir jag lite orolig. Vi ska bygga samhället på socialitet och samarbete och rättvisa för att vi vill det. Inte för att det är naturligt. Naturligt är inte bra i sig. Du vet det naturalistiska misstaget som jag jämt tjötar om, att naturens ÄR inte leder till kulturens BÖR.
Vi bestämmer själva. Men i det bestämmande är det bra att veta vad som är naturligt, för ibland kan vi behöva motverka det, ibland ”medverka” det, alltså arbeta med naturen.
Ett misstag som man kanske också bör beakta. När ideologi misslyckas ta hänsyn till verkliga omständigheter. Hur skall motsättningen emellan dessa två misstag lindras? När är det verkligheten och när är det kartan som gäller?
Att stöpa människan i en ideologisk form har provats. DÄR har du ett misstag. Eller, det pågår än idag, vi matas av individualistisk propaganda och samhället cirklar kring den självförverkligande individen.
Jag utesluter inte att naturens ÄR tillåts bli ideologins bör. Skall inte ideologin sörja för våra behov först?
Tillåts, precis. Vi bestämmer. Och vi kan besluta i enlighet med naturen ‚Äì eller emot.
Jag har pläderat för att det kanske kan vara lämpligt att mamman har spädbarnet det första året, pappan det andra. Inte för att vi måste följa naturen, utan för att mamman kanske har av evolutionen bättre förutsättningar att tillfredsställa det unga barnets behov. Och ideologin och samhället ska förstås sörja för våra behov ‚Äì som vårt behov av mat, skydd och gemenskap.
Å andra sidan är det naturligt för människan att hennes socialitet begränsas till den egna gruppen ‚Äì och att hon konkurrerar med andra grupper om resurserna via i värsta fall krig. Vi mot dom. Där kan vi självklart inte gå med, utan måste gå emot naturen.
Ideologin måste tillfredsställa våra behov, ja. Men inte på andra etniska/nationella gruppers bekostnad (och inte på kön och klassers bekostnad). Varför? För att vi ideologiskt tror på alla människors lika värde, vilket leder fram till demokrati och internationalism. Här måste vi övervinna naturens begränsning av socialiteten till den egna gruppen. Vi måste strunta i vad naturen säger.
Min ungdoms maoism försökte stöpa människan i en ideologisk superkollektivistisk form, dagens nyliberalism försöker stöpa människan i en ideologisk superindividualistisk form. Båda mot naturen, alltså. Eftersom vi har behov av att vara både kollektiv och individ kan det vara lämpligt i samhällsbygget att ta hänsyn till detta. Inte för att naturen så säger, men för att det gör oss lyckligare. Och för att samhället och ekonomin fungerar bättre då.
”Jag har pläderat för att det kanske kan vara lämpligt att mamman har spädbarnet det första året, pappan det andra. Inte för att vi måste följa naturen, utan för att mamman kanske har av evolutionen bättre förutsättningar att tillfredsställa det unga barnets behov.”
Men nu begår du ju själv ett naturalistiskt misstag, Hans. Naturens är behöver som du själv gärna skriver inte leda till bör. Det finns så stora vinster med att upplösa detta med att kvinnor ska ta hand om spädbarn att vi verkligen borde gå emot naturen (även om jag är starkt skeptisk från första början till den forskning du förlitar dig på här och dess betydelse).
Hans, jag ska citera dig själv från din bok ”Människan- snällare än du tror”. På sidan 248 skriver du själv:
”Och oavsett vad fakta är om män och kvinnors hjärnor och beteenden, och deras relation till barn, så bestämmer vi själva hur barnuppfostran bör organiseras i vårt samhälle”
Josefin och Hans: Man kan hitta skillnader mellan kvinnor och män. Både i beteende och i hjärnan. Ingenting i forskningen bevisar dock att skilnaderna är genetiks, utan de kan lika gärna vara kulturella. Även kulturellt och socialt beteende påverka vår hjärna så att hjärnan blir olika. Det om forskningen.
Politiken då? Varken Hans ellerr Josefin pläderar för att sociala skillnader, genetiska skillander eller kulturella skillnader ska ha någon betydelse för hur vår målsättning för ett socialistiskt samhälle ska se ut vad det gälelr jämställdhet. Ni och vi andra är överens om målen påd enna punkt. Hans färtser stort avseende vid bevisade skillander och menar att dessa måste vara evolutionära (vilket det inte finns några egentliga bevis för) men menar attd etta inte förändrar målet med politiken, men eventuellt hur vi ska göra för att komma fram till målet. Diskussionen handlar alltså om vägen. Ingen av oss vet idag vilket som är den rätta/riktiga/bästa vägen så många oliak perpsektiv och handlingsvägar måste ligga öpnna och kunna övervägas. Hänsyn får naturligtvis tas till forskning när det gälelr den politik och den väg mot målet man utformar.
När det gäller vägen är jag oftast mer överens med Josefin, men jag är inte bereddatt avfärda all forskning så som Josefin tenderar att göra (men inte egentligen gör). Men en sak är jag säker på. Utan jämlikhet mellan klasserna kan vi inte få jämställdhet mellan könene. Jämlikhet är för mig en viktigare fråga än jämställdhet när det gälelr vilka dagskrav man kan ställa. Därför blir också diskussionen om skillnader mellan känen mindre viktig för mig. När den frågan blir viktigare då har forskningen också nåt längre. På sikt är båda frågorna viktiga, men jämställdheten är avhängig jämlikheten.
Josefin: Du behöver inte citera mig från boken. Se tidigare kommentarer ovanför: ”Vi bestämmer. Och vi kan besluta i enlighet med naturen ‚Äì eller emot.” ”Naturligt är inte bra i sig.”
Som jag skriver ovan vill jag bekämpa den naturliga begränsningen av solidaritet till den egna gruppen/etnin/nationen. Här måste vi definitivt gå emot naturen och försöka bygga upp någon slags grundläggande global socialitet och solidaritetskänsla. Där kan vi inte kompromissa med naturen.
Men ta vår naturliga kollektivism och individualism. Varför bygga samhället på bara det ena? De kompletterar varandra. Individualism som personlig utveckling och mångfald är bra, bara man inte inkräktar på andra människors rättigheter. Individualism behöver inte vara egoism.
Det är ju lättare att bygga samhället ”mednaturs” än ”motnaturs”. Så varför gå emot naturen i de fall det inte är negativt på något sätt.
Jag inser som jag sagt att vi aldrig får jämställdhet om vi inte delar på barnuppfostran. Mamman första året, pappan andra är att dela på barnuppfostran. Om det nu skulle vara så att kvinnan är mer lyhörd för spädbarnet kan vi ju ta hänsyn till det då, utan att behöva avskaffa jämställdheten. Är inte det bra tänkt?
Om du kan redovisa stora nackdelar med detta system och stora fördelar och viktiga principer med att redan första året dela på barnuppfostran. Ja, då får man väga detta mot naturen, och kanske komma fram till att det inte går att kompromissa med naturen (liksom det inte går att kompromissa om vi-dom-tänkandet).
Anders: Skulle könsskillnader i beteende och hjärna även vara kulturellt hos andra däggdjur, hos primater och apor? Vore det inte orimligt att tro att vi människor skulle ha befriat oss från vårt gamla däggdjursarv?
Hänsyn måste tas till forskning vid politik och vägen av målet, där är vi överens Anders. Vi är inte överens om att hjärnan lika gärna kan formas kulturellt. Det ser jag som ett litet kompletterande minoritetsperspektiv.
Vi är överens om att klass och jämlikhet är grundbulten i samhällsförändringen. Ett jämlikt samhälle kommer att underlätta även för jämställdhet och anti-rasism.
Därför är jag mycket intresserad av vårt kombinerade biologiska arv av hierarki och elitism. Hur blev jägar-samlarsamhället jämlikt? Varför blev de följande storskaliga civilisationerna hierarkiska? Varför återkom jämlikhets-kampen från franska revolutionen? Varför försvagas jämlikhets-strävandena idag igen sedan 1980. Varför föll realsocialismen?
Här måste det finnas mycket viktiga lärdomar. Annars kommer vi att göra om samma misstag och det socialistiska projektet urarta igen. I de evolutionära forskningen kan man hitta orsaker till jämlikhet och hierarki. När och under vilka omständigheter blomstrar det ena, respektive det andra?
Vad är vitsen med vänsterseger i exempelvis Sydamerika (och delar av Asien som du säger) om de inte lärt sig lärdomarna hur man undviker att nya klassamhällen uppstår (som verkar ske i Sydafrika).
Är inte Chavez maktställning problematisk? Är det inte problematiskt att MAS infiltreras av högerelement och icke-indianer. Redan anser många att Lula gått förlorad. Vilka nya lärdomar om exempelvis människans natur tillämpar man i Sydamerika för att undvika att gå samma väg som realsocialismen?
Hans: Det är väl fullt tänkbart att skillnader i hjärnan hos andra djur kan vara kulturellt och socialt betingat. Vi vet ju att det är så hos människan och katter genom forskning. Försök med kloning va katter har visat att kloner inte blir identiska, kloner blir olika fysiskt (färger, storlek) och beteendemässisgt. (Källa: TV-program om kloning, tvillingar etc). Det är väl inte omöjligt att de därför också blir olika i hjärnan beronde på hur de växer upp.
Slutet av din kommentar är för stora frågar att utreda på ett neklt sätt i en kommentar.
Men låt oss nektl konstater att störtandet av en militärdikatur och införandet av demokrati är en framgång (Brasilien, Nicaragua, Argentina, Chile osv). Attd et inet når ända fram har en mängd orsaker där fömodligen en av de viktigare är att det går inte att bygga ett nytt samhälle i bara ett land. Att man numera också alltid är anhängare av dmeokrati innebär ju dessutom att man kan förlora ett val och samhället därmed utvecklas åt ett annat håll än man vill. Men det är inte negativt utan positivt. Demokrati, om än enbart begränsad som i formen demokratiska val är en förutsättning för ett bättre samhälle.
Maken till ointressant babbel. Evolutionen är enbart relevant så till vida att den kan visa oss hur människan *är*. Inte hur den utvecklats. Då är psykologi minst lika intressant (självklart inte det gamla skrocket med psykoanalys).
Alla människor är olika och skillnaderna inom en grupp är ofta större än mellan grupper. Vad Hans egentligen säger är att varje människa måste genomgå ett test av reflexer, fingertoppskänslighet, perifierseende, empati för att vi sedan ska avgöra om pappan eller mamman är den som ska vara hemma månad 5-8 respektive 9-12. Tjoho.
Vad vi också glömmer är att i princip alla våldsbrottslingar har samma bakgrund, dålig kontakt mer föräldrarna, i nästan alla fall främst med pappan. Då kanske naturens sätt inte längre fungerar när våld inte längre är acceptabelt. En liten puff för att få pappan att stanna hemma kan alltså vara vårt sätt att göra oss av med de dåliga tendenser som evolutionen gett oss. Vem säger att det inte kan ge bättre effekt innan det provats?
Att hänvisa till evolution är oftast ett dåligt argument för konservatism, ”så här ska vi göra för människan är skapt så och så har vi alltid gjort”. Det har mycket liten plats i samhällsvetenskapen och ska ha en mycket liten roll. Vanlig krim??nologi och psykologi (dock ej psykoanalys och liknande skrock) är mer relevant.
Hans: Kan du inte lägga ner det här med att kvinnor ska vara hemma första året snart? Du säger ju att naturen inte är ett argument självt i sig, men ändå är du helt fast i inte bara biologi, utan forskning kring biologi som dessutom är starkt ifrågasatt.
Är du verkligen inte förmögen att själv tänka ut de samhälleliga konsekvenserna av att vi slår fast att kvinnor trots allt ska vara hemma med spädbarn?
– Kvinnor anses vara den bäst lämpade föräldern, blir den som vet mest från början om barnet och barnet knyter ojämnt till föräldrarna, vilket blir svårt för pappan att komma ikapp.
– Pappan blir den andra föräldern, ojämlikhet i förhållandet kring barnpassning, nattning, matning, städning, vem som följer med till barnavårdscentralen etc.
– Det blir svårare att motverka snedrekryteringen av kvinnor till daghem, eftersom synen att kvinnor är bäst lämpade befästs.
– Kvinnor som har ett jobb som det hade passat bättre att komma tidigare tillbaka till tvingas att stanna hemma mot sin vilja (hur var det nu med lärdomarna av stalinismen/maoismen). Ska staten reglera människor hårt i onödan?
– Män som gärna vill ta hand om och älskar sitt ny barn förvägras rätten till närhet med sitt spädbarn. Kom inte och påstå att män inte kan älska sin barn. Det inpräntas i männen att de är sämre på att ta hand om spädbarnet.
– Att männen TROR att de är sämre föräldrar får psykologiska konsekvenser för deras självförtroende som föräldrar, vilket medverkar till ytterligare snedfördelning i barnomhändertagandet och engagemanget i barnens uppväxt.
Behöver jag fortsätta?
Dessutom är det verkligen inte ett stort problem i dagens samhälle att mammor inte skulle vara hemma med sina spädbarn, tvärtom är de allra flesta kvinnor idag hemma det första året. Vi kan ju idag se hur samhället på många områden ser ut just när vi har den här uppdelningen, dvs det skapas en ojämlikhet mellan könen och deras engagemang för barnen och hemmet.
Det stora problemet som vi har framför oss är inte hur vi ska få tillbaka kvinnorna till småbarnen, för där är dom redan, utan problemet är hur vi ska få dit männen i större utsträckning. Individualiserad föräldraförsäkring torde vara en mycket smartare väg dit än ytterligare konservering av status quo, vilket ditt förslag i mångt och mycket är.
Förresten, vad tycker du vi ska göra med spädbarn vars mamma dör vid förlossningen? Ska inte pappan få ta hand om det barnet?
Jag vill dessutom hemskt gärna få den här studien redogjord för mig som visar på pappors olämplighet. När jag googlar det hela så får jag bara nästan bara träffar som skrattande avfärdar alltihopa.
Sen undrar jag om det gjorts någon studie på småbarnsföräldrar i verkliga livet och deras interaktion med småbarn, som på något sätt kan visa på pappors olämplighet. Som jag har förstått det bygger du dina resonemang på experiment som mäter vissa grejer i hjärnan, inte på den komplexa verklighet som verkliga livet som småbarnsförälder är.
Josefin: Set finns ingen studie som visar pappors olämplighet. jag har hänvisat till den aktuella studien som Dahlström hänvisar i ett tidigare inlägg och den finns nämnd i den artikel som finns i Forskning och framsteg om Dahlström oh hennes föfalskning av fakta från den aktuella studien. Han har helt enkelt fle på denna punkt.
Hans: Du har låst dig och tar inte till dig den forskning som faktiskt finns. Det finns forskning som visar på skillnader mellan kvinnor och män vad det gäller fördigheter. Denna forskning visar inga signifikanta skillander mellan män och kvinnor utom när det gäller att kasta boll. Hans, faktum är att du har felk när du hänvisra till attd et kan finnas/finns forskning som bevisar att kvinnor och män är olikabra på att ta hand om barn. Det finns inte. Dahlström citerar fel och ljuger om detta. Det visar Den ansedda tidskriften FoF mycket klart (här kommer länken och omnämnadet av studein i repris):
http://www.fof.se/tidning/2007/1/mot-annica-dahlstrom-hon-tar-strid-om-konet-i-hjarnan
I övrigt är jag överens med Josefin om att det verkligen inte finns någon anledning att fokusera på ett icke-problem. Det är ett betydligt större problem för samhället att barn har dålig kontakt med sina fäder än att kvinnor inte skulle vara hemma med sina små barn (de flesta kvinnor är dessutom hemma med sina spädbarn som Josefin också påpekar).
Det är betydligt viktigare och intressantare att diskutera de viktiga jämställdhetsfrågorna som diskriminering på arbetsplatser och i hemmet på andra sätt. Det är sådant vi bör diskutera i första hand. Dvs, varför har kvinnor lägre lön för samma jobb och hur åtgärdar vi det? Varför gör kvinnorna huvuddelen av hemarbetet? Varför har många män så dålig kontakt med sin barn? Osv.
Josefin: Ja, du visar på möjliga negativa konsekvenser av mamman hemma första året. Då får vi väl gå emot naturen där då, liksom på andra områden, jag skrivit om tidigare.
Jag är som sagt beredd att gå emot naturen för att försvara viktiga ideal och värderingar. Däremot, när inget jätteviktigt står på spel, är det ju vettigare att gå ”naturmedhårs” än den svårare vägen att gå ”naturmothårs”
Frågan återstår då. Om mamman är bättre naturligt lämpad att ge spädbarnet en bra vård. I så fall står barnets bästa mot vikten av jämställdhet. Ett beslut att fatta i politisk demokratisk ordning. Om alltså. Detta är ingen viktig fråga för mig, jag är mest intresserad av evolutionsforskning och klass.
Maoismen försökte gå för långt emot människans natur på vissa områden. Det kan ju tänkas man kan gå för långt även på andra områden. Som det misslyckade kibbutz-försöket att uppnå total jämställdhet i barnuppfostran mellan män och kvinnor.
En fråga jag gärna vill ha svar på dock: Om det är tidsanda, fördomar, högertankar, kulturella könsnormer, sociala kontruktioner, egenintresse hos forskaren, konspirationer etcetera som ligger bakom könsolikforskningen. Varför säger samma forskare att vi är sociala, snälla, samarbetande, kollektivistiska. Det går ju emot den nyliberala själviska tidsandan, fördomen, högertanken, sociala konstruktioner, egenintresse hos forskaren.
Om det handlade om dumma tankar hos forskaren, varför försvarar han ideologiskt patriarkatet, men attackerar kapitalismen???
Vore det inte logiskt att han attackerade patriarkat och kapitalism samtidigt? Eller försvarade dem samtidigt? Om det handlade om hans ideologi alltså?
Hampus: Evolutionspsykologi och evolutionssociologi visar både hur människan individuellt och kollektivt har utvecklats, och hur de är just nu som ett resultat av evolutionen. I framtiden kommer det bara att heta psykologi och sociologi eftersom det evolutionära perspektivet kommer att vara inbakat i all psykologi och i all sociologi. De kommer att få sin saknade materiella bas som ämnen.
”Hänvisa till evolutionen”…”konservatism”…”så är människan skapad”. Det är ju det gamla vanliga naturalistiska misstaget, ett felaktigt sätt att tänka som jag tjatat massor med gånger här på debattsidorna att det ät totalfel.
Lika fel är det att använda den nya rönen om människans biologiska socialitet, samarbetsanda, empati, etcetera för att plädera för socialism ”för så är människan skapad”.
Vi ska bygga samhället på våra värderingar, inte på biologi och evolution. Men det som är evolutionärt ”mothårs” blir svårare att genomföra än det som är evolutionärt ”medhårs”. Här kan forskarna hjälpa oss att förstå vad som kommer att bli lätt respektive svårt att genomföra i politik och samhälle.
Det kan också vara så att det finns begränsningar. Vissa saker som avviker alltför mycket från människans natur kanske helt enkelt inte går att genomföra.
Det anser jag var det som hände i Maos Kina. Man byggde extremt på kollektivism, inte individualism, på altruism, inte själviskhet. Man var för långt ute på den ena extremen av den mänskliga beteendeskalan.
Visst, man kan ändå säga. Screw nature, vi bygger samhället som vi vill. Inget hindrar att man slår pannan blodig igen. Men jag personligen tycker att det vore ett mindre vist beslut.
Anders: Det finns massor med forskning, olika forskning, motstridande forskning. Det är det totala resultatet efter att de har granskat varandra och diskuterat som är intressant. Det konsensus som så småningom växer fram (som i klimatdebatten där det finns konsensus, men ändå viss opposition som alltid finns).
Hjärnor liksom alla delar av kroppen är plastiska till en del. Jag får valkar av att jobba, kulmage av att äta för mycket, muskler av att träna. Taxichaufförer får större delar av hjärnan för orientering, musiker får större delar av hjärnan för fingerfärdighet, delar av hjärnan kan ta över skadade delar av hjärnan.
Detta är självklart, men motsäger inte att hjärnan som alla andra delar av kroppen har formats av evolutionen i grunden. Och att det därför som för alla organ i kroppen finns biologiska begränsningar och funktionssätt som inte går att ändra på.
En gång kämpade människan emot att jorden inte var universums mittpunkt. Senare mot att vi människor inte var universums mittpunkt utan bara ett djur bland andra. Nu kämpar människor den sista kampen mot att bli en del av naturen, hon vägrar se att hjärnan och beteendet är en del av naturen och evolutionen.
Detta kallas The Standard Social Science Model, alltså ”Darwinists of the body, environmentalists of the mind”. Alltså man accepterar evolutionen för kroppen men inte för hjärnan, tabula rasa, det oskrivna bladet. Den gamla uppdelningen i kropp och själ i modern form.
Samhällsvetarna kör med detta. Därför kämpar de emot all biologisk inblandning i sociologin. Däremot anser biologerna att det sker ett samspel mellan biologi och kultur. De vill samarbeta tvärvetenskapligt, men det vägrar samhällsvetarna (och vänstern, feministerna och de moderata religiösa).
Att se allt som sociala konstruktioner är vanligt. Att se allt som biologi (”biologism”) är ovanligt. Inget jag stött på. Naturvetarna är alltså beredda samarbeta, samhällsvetarna inte.
Det finns massor med forskning som visar könsskillnader. Man för mig är det oviktigt vilket det är, jag anser bara att man ska lyssna till forskningen och den konsensus de kommer fram till. Om det finns eller inte finns könsskillnader är ingen stor grej för mig. Jag kan leva med vilket resultat de kommer fram till.
Hans. N:. Det jag framförallt inte är överens om är din beskrivning av vänstern. Den är fel. Det beror nog på att du är oinformerad och okunnig om dagens vänster. vänstern är öppen för diskussion vilket jag tycker inläggen här visar. Ingen som jag känner till tar generellt avtsånd från biologi. De flest har uppfattningen att gener/kultur/biologi/sociala faktorer samverkar. Jag vet egntligen ingen vänster som inte gör det (josefin gör ju exempelvis det). Sen är vi osams hur resultat och forskning ska tolkas, men det är naturligt och bra.
Skulle vänstern ha accepterat vår evolutionära natur fullt ut är det förstås glädjande. Då väntar jag på feministerna och samhällsvetarna.
Finns säkerligen inte en enda feminist eller samhällsvetare som påstår att människan inte evolverats. Däremot säkerligen många som inte delar dina minoritetsslutsatser gällande evolutionen. Vilket är en annan sak.
De har accepterat kroppens evolution, men inte själens & hjärnans & beteendets. De är alltså fast i kartesiansk dualism, som i sin tur kommer från religionens uppdelning i kropp och själ.
De har alltså accepterat halva Darwin bara. Denne själv tog upp hur känslor och socialitet, till exempel, formades av evolutionen. Och han tog upp sexuellt könsurval vid sidan av naturligt urval. Jag står på den darwinistiska grunden i mina åsikter.
1. Fundamentalister tror inte på evolutionen.
2. Följande tror på halva evolutionen, kroppens: samhällsvetare,
likhetsfeminister, delar av vänstern. Liksom Darwins religiöse
medupptäckare Wallace.
3. Jag och många forskare tror på hela evolutionen. Liksom
Darwin.
Jag rekommenderar för läsning bioetikprofessorn och filosofen Peter Singers lilla bok ”A Darwinian Left ‚Äì Politics, Evolution and Cooperation” från 1999.
På framsidan står: ”It is time for the left to realize that we are evolved animals and that we bear the evidence of our inheritance in our behaviour”.
Just det, i beteendet. Och har inte vänstern radikalt förändrats i sin syn på dessa saker under de senaste elva åren så kan det passa att läsa bok-presentationen:
”Humans are born cooperators. so why is left-wing politics so centemptuous of biological theories of behaviour, leaving the right to claim Darwinism as its own?
In this ground-breaking book, Peter Singer traces the history of this intellectual divide and concludes that it is high time that the left radically revised is outdated view of human nature. He shows how the insights of moderna evolutionary theory can help to set realistic and realizable goals, reinvigorating left-wing thinking.
This i a new vison of the political left from one of the leading moral philosophers of our time.”
Vänstern alltså föraktfull mot biologiska förklaringar av beteende. Dags lämna dessa omoderna tankar om människans natur. Få hjälp sätta realistiska mål. Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.
I slutkapitlet ”A Darwinian Left for Today and Tomorrow” kommer Singer med följande råd för vänstern:
”A Darwinian left would not:
# Deny the existence of a human nature, nor insist that human nature is inherently good, nor that it is infinitely malleable.
# Expect to end all conflict and strife between human beings, whether by political revolution, social change, or better education.
A Darwinian left would:
#Accept that there is sucha a thing as human nature, and seek to find out more about it, so that politics can be grounded on the best available evidence of what human beings are like.
# Reject any inference from what is ¬¥natural` to what is ¬¥right¬¥”
Alltså precis det jag säger. Inget naturalistiskt misstag. Vi bestämmer, inte naturen. Men lär om vår natur för bästa möjliga politik.
Läs även Steven Pinkers ”Ett oskrivet blad och andra myter om människans natur” (2002). Baksidestext:
”I ett oskrivet blad slås istället ett genljudande slag för hur en naturvetenskaplig förståelse av människans förutsättningar utmärkt går att förena med humanistiska värden. Till sin hjälp använder Pinker de senaste rönen inom neurovetenskap, evolutionspsykologi och genetik. Skarpsynt, och med stor portion humor, visar han att det är först när man ser människan utifrån hennes biologiska bakgrund som man kan ta rationella beslut om hennes sociala framtid.”
Förord av Martin Ingvar, profesor i kognitiv neruovetenskap vid Karolinska institutet, som säger så här om boken: ”Boken för kunskapen och debatten om människans egenskaper ett stort steg framåt.”
I boken nämns könsskillnader på sidorna 350-384. Ett citat från sidan 353:
”Trots dessa grundläggande principer går många feminister till ursinnig attack mot naturvetenskaplig forskning om sexualitet och könsskillnader. Just genusfrågan är ett viktigt skäl till att forskare som undersöker det mänskliga psyket utifrån evolutionära, genetiska och neurovetenskapliga utgångspunkter har blivit så hätskt ifrågasatta. Men medan de biologiska skillnaderna mellan olika ”raser” och etniska grupper är minimala och vetenskaplig irrelevanta går det inte att bortse från könets betydelse när man utforskar människans natur. Uppdelningen i två kön är utmärkande för alla högre livsformer och något av det mest grundläggande inom evolutionsbiologi, genetik och beteendeekologi. Att bortse från detta när det gäller vårt eget släkte skulle snedvrida hela bilden av vår plats i skapelsen. Skillnaderna mellan män och kvinnor genomsyrar varje aspekt av mänskligt liv.”
Hans. Du har helt missförstått. Jag tror fullt ut på evolutionen, däremot har den skapat kvinnor och män mycket mer lika än vad du tror. Den synen som jag har baserar jag på forskning och inte på fundamentalism. Både Anders och jag har postat flera vetenskapliga källor som understödjer denna uppfattning.
Självklart har människors känsloliv formats av evolutionen, det enda jag visat på är att män och kvinnors känsloliv formats i stort sett lika. Att du tror något annat beror på att du använder din nutida uppfattning om att det måste finnas två komplementära kön och låter den bilden forma vad du ser i evolutionen.
Tänk för en sekund iaf; tänk om det inte är så att samhällsforskarna förnekar något, tänk om det helt enkelt är så att du har fel i din könsdualism. Det finns ingen feministisk konspiration, det finns bara en tillbakatryckt grupp forskare utan legitimitet som kallas evolutionspsykologer vilka du valt att tro på.
”Uppdelningen i två kön är utmärkande för alla högre livsformer och något av det mest grundläggande inom evolutionsbiologi, genetik och beteendeekologi. Att bortse från detta när det gäller vårt eget släkte skulle snedvrida hela bilden av vår plats i skapelsen. Skillnaderna mellan män och kvinnor genomsyrar varje aspekt av mänskligt liv.”
Så vi ”vet” att det finns skillnader så därför får vi inte ifrågasätta dom? Vi ska alltså utgå från vad vi ”tror” som grund för forskningen? Menar du att det är fundamentalism att ifrågasätta antagandet om en könsdualism i beteende, då får du nog tänka om. Det finns ju faktiskt forskning som visar på motsatsen.
Jag återkommer då till min fråga. Varför har dessa forskare kommit fram till en åsikt om könens natur som många anser höger, medan de kommit fram till en annan syn på människans natur som många anser vänster?
Tyder det på att de forskat konspirativt, ideologiskt, fördomsfullt? Eller har de gått enligt devisen ”Sök sanningen, och om den så för dig till helvetets port så knacka på”.?
Du tillhör inte fundamentalist-gruppen, utan den andra gruppen, den som inte vill ta till sig att människans beteende formats av evolutionen.
Eftersom the Standard Social Science Model härskar i samhällsvetenskapen (till exempel i den mesta psykologin) så försöker de förstås hitta forskning som förnekar människans fulla och sanna evolutionära natur.
Men jag har ju sagt att jag före slutet av 90-talet var som alla andra vänstermänniskor och utgick från att könet är en social och kulturell konstruktion. Men när jag letade efter kunskap om människans natur, hittade jag även kunskap om könens natur. Det är dessutom ingen stor och avgörande fråga för mig. Så varför skulle jag kämpa för en viss bild av könen av ideologiska skäl. Jag är nöjd med vad de än kommer fram till.
Varför tar du inte upp vad dessa av dig nedvärderade evolutionspsykologer säger om människans natur om du är kommunist och betonar klass. De säger att människan är social, samarbetande, kollektiv, generös, empatisk, ömsesidig, gemenskapssökande, relationssökande, altruistisk.
De går alltså totalt emot den borgerliga liberala konservativa ekonomiska synen på människan som obotlig egoist och individualist, vilket motiverar det kapitalistiska systemet som bygger på människans sanna själviska natur, i motsats till socialismens tro på en godare människa.
Ska du spola deras könsnaturforskning, så får du spola deras människonatursforskning. Antingen inget eller båda.
Har du läst mitt lnlägg ovan, och andra citat från böcker som ”Demonic males” etcetera.
Nu förstår jag inte. Det ena kan ju stämma utan att det andra stämmer. All forskning får bedömas för sig. Det är olika typer av kritik från olika håll ang olika forskningsresultat. Kritiken mot könsdualistiska uppfattningar går inte att överföra på annan forskning om hela människan rakt av- tvärtom.
Dessutom har jag aldrig uttalat mig ang huruvida jag förlitar mig på forskningen om en god och kollektiv människa eftersom jag inte satt mig in i den forskningen. Det är möjligt att jag skulle vara skeptisk till den om jag satte mig in i debatten, ingen aning, som sagt, jag är inte påläst i kritiken mot den.
Ser kritiken mot den goda och sociala människan ut på precis samma sätt som den feministiska kritiken mot evolutionsbiologins könsdualism? Det tror jag inte.
Josefin: Det finns ingen egentlig kritik hos forskare gentemot synen på den goda människa. Där tycks råda koncensus inom foskningen idag. Jag har inte sett några forskare gå emot, men däremot politiker, ekonomer och vanligt folk. (Källa: Forskning & Framsteg). När det gäller den naturvetenskapliga forskningen kring könskillnader så baseras det mesta som påstås på den studie vi nämnt flera gånger.
Hans: Du får plocka fram nåt som du anser bevisar att skillnader mellan könen beror på generna/evolutionen. Kan du inte så måste vi förlita oss på den naturvetenskapliga studie vi citerat och nämnt flera gånger och som Dahlström ljuger om. Den studien visar att du har fel och då måste du acceptera det och byta åsikt igen. Att fortsätta diskussionen på det sätt som vi gör nu är meningslöst.
Nu förstår inte jag att du inte förstår. Visst kan det ena stämma och det andra inte.
Men om det handlar om att man som forskare vill tro det man vill tro, och bevisa den rådande ideologin, och att forskningen inte är ren utan baserad på ideologi, fördomar och önsketänkande:
Då kan man ju inte samtidigt gå ”med” ett borgerligt tänkande (patriarkat), och emot ett annat borgerligt tänkande (kapitalism).
Alltså med enkel logik: Forskningen handlar inte om borgerliga konspirationer och fördomar (för då hade man ju försvarat båda sakerna samtidigt. Glasklar logik.
Jag har i den andra debatten på ”Ojämnt om kön” räknat upp mängder av böcker som både skriver om människans sociala natur och könens olika natur. Ska man tro på det ena men inte på det andra?
Jag redan skrivit mängder av citat om könsskillnader. Jag räknade i ”Ojämnt kön” upp en massa böcker. Jag har intensivt självstuderat dessa frågor i tio års tid. Mitt intresse var klass och människans natur i relation till socialismens möjlighet, könsforskningen fick jag med på köpet. I ”Snällare än du tror” finns en litteraturförteckning över all forskning och litteratur jag hänvisar till.
Jag kan plocka fram fler citat om ni vill, men har ni verkligen läst vad jag skrivit? Har ni kollat några av de böcker och den forskning jag hänvisar till?
Varför skulle just den här studien av alla studier, all forskning, alla böcker, all litteratur vara avgörande? Visst, det känns meningslöst om ni inte tar hänsyn till all annan forskning som finns.