Det här med att skriva om brott och de som gör det

Det här med att skriva om brott. Att skriva om brott, brottslighet och kriminella är stort i media. Kriminalreportage och artiklar om kriminalitet lockar läsare. Det är exempelvis alltid det mest lästa på min blogg och det som står för större delen av besöken på bloggen. Det är också bland det mest lästa i dagstidningar, framförallt kvällstidningar. Det skrivs också en mängd böcker och det görs TV-serier på löpande band. Kort sagt är det ett enkelt och effektiv sätt att få läsare och tittare. För folk är överdrivet intresserade av att läsa om brott.

Anledningen att jag skriver om brott är att målsättningen för mitt skrivande är att skriva för mina tidigare arbetskamrater i industrin. Om ämnen och saker som vi diskuterade i fikarummen och fortfarande skulle ha diskuterat om jag inte hade varit pensionär. Sen skriver jag förstås också om annat än brottslighet också. Energifrågor, äganderätt, fiske, miljö, klimat, mänskliga rättigheter, rasism, krig, fred, stadsplanering, kollektivtrafik och mycket mer. Jag publicerar även artiklar av andra om samma ämnen och saker.

Kriminella är vanliga människor
Arbetskamrater

Bland mina tidigare arbetskamrater har det funnits jugoslaver som spelat bort allt de ägde och hade på illegala spelklubbar. Vidare arbetade jag en tid ihop med presidenten i raggargänget Road Runners MC som var känd för att tvinga sin fru att prostituera sig. En annan period jobbade jag ihop med en tidigare president i mc-gänget Hising Island MC som var mycket omskriven i tidningar som Lektyr och FIB/Aktuellt.

Jag har också arbetat ihop med en ledande medlem i det gäng som kallats Naserligan men ofta också kallas Albanligan. En annan arbetskamrat var delägare i en porrklubb på Andra Långgatan och hade omfattande kopplingar till olika former av kriminalitet. För så är det. Många så kallade gangsters jobbar också på vanliga jobb. Både när det är aktiva brottslingar, innan och efter.

Släktingar

En annan anledning är att jag haft en rad tungt kriminella släktingar som jag periodvis också umgåtts med. En ingift farbror var indrivare (torped) för nån porrklubbsägare på andra Långgatan, en kusin till pappa var tungt gängkriminell i östra London. Det var också flera av mina sysslingar. Sannolikt är en del av mina släktingar i London fortfarande tunga gängkriminella även om det inte längre är några personer jag känner. De jag är lite bekant med har slutat med brottslighet.

Ungdomsgäng

En tredje anledning till att jag skriver om brott är att jag när jag var tonåring ingick i en grupp ungdomar i Stenungsund som med dagens terminologi skulle kallats ett kriminellt gatugäng. Vi var en liten central grupp som sysslade med inbrott och stölder, narkotikaförsäljning, trimning av mopeder och försäljning av stulna mc-delar, bildelar och mopeddelar.

Olika personer i gruppen var med på lite olika saker och jag hade mycket lite eller inget att göra med inbrott, stölder och försäljning av delar. Utifårn dessa erfarenheter upplever jag att jag har ett annat perspektiv än de flesta som skriver om brottslighet och brott. De har nämligen aldrig varit i kontakt med sådant i sitt eget liv utan bara som en utanförstående person. Deras syn på brottslighet och brottslingar präglas av att de ser på det hela utifrån.

Min syn på brott och brottslingar präglas av jag haft nära kontakt med gängkriminalitet på olika sätt och jag inser att vem som helst av de som är arbetarklass eller på annat sätt utanför samhället kan bli brottsling eller gängkriminell. De som blir det är helt vanliga människor. Faktiskt som vem som helst. Men vanligt är att de har olika typer av personliga problem, kanske nån bokstavsdiagnos eller nån psykisk sjukdom. Men det gäller inte alla.

Gängrekrytering

Ta bara en sån sak som rekrytering till gängen som det ofta står i media om. Det låter som att kriminella medvetet går ut och söker upp barn och unga för att få dem att begå brott. Men den som tror att det fungerar så är faktiskt ganska okunnig.

I verkligheten är det så att kompisens äldre bror frågar om det är möjligt att den tillfrågade kan hjälp honom med en enkel sak. Exempelvis att bära en kasse från ett ställe till ett annat. När det är gjort får den unge killen en liten slant som tack för hjälpen. Och så fortsätter det med att stå vakt vid en inbrott eller en bilstöld, att förvara lite stöldgods eller narkotika. Eller om någon är stor och aggressiv följa med vid en större affär och bara finnas där för att skrämmas.

Eller som i mitt fall i Stenungsund. Arrangera så att andra ungdomar kan få tag på alkohol och i förfalska leg för att unga skulle kunna köpa mellanöl. Förfalskade legitimationer var efterfrågat och är så även idag. Från det till att förse andra med hasch var det bara ett kort steg. Det steg tog flera av mina nära kompisar. Sen fick jag följa med mina kompisar på inköpsrundor i Köpenhamn och Göteborg. Inte för att jag var stor utan för att jag var helt orädd vilket kunde användas för att skrämma andra. Jag behövde aldrig göra eller säga ett skit. Några större summor pengar såg jag aldrig till så det var ingen drivkraft.

Telefoner och chattar

Numera sker mycket av brottsligheten med hjälp av telefoner och chattprogram. Inklusive att fråga kompisens småsyskon om hjälp. Eller när det gäller att rekrytera unga med psykiska problem, diagnoser, aggressivt beteende eller psykisk sjukdom om att begå mord och spränga saker i luften.

Den typen av problembarn kan inte vara medlemmar i kriminella gäng för att de skulle snabbt röja det mesta för omgivningen och därmed för polisen. Men de går att rekrytera för att utföra våldsdåd då de inte är helt friska och fungerande. Men det har inget med gängrekrytering att göra utan handlar bara om ett cyniskt utnyttjande. Dessa störda ungdomar ingår inte i kriminella gäng.

Att lämna brottsligheten

De flesta av oss som ingick i den centrala gruppen i gänget i Stenungsund slutade med brott. Ofta i samband med att vi flyttade. Eller en tid efter att vi flyttat. Ingen av oss åkte fast för nånting och det är också det bästa sättet att sluta med brottslighet. Att inte åka fast, att slippa fängelse och att slippa straff. Det var också lätt att få jobb med hyfsad eller bra betalning.

De som åker dit och sitter inne slutar mindre sällan. Fängelset och straffen fungera som insocialisering i brottslighet. Det är också utmärkta ställen för gängen att knyta nya kontakter och rekrytera. Kring den centrala gruppen i Stenungsundsgänget fanns det en massa andra ungdomar. Många av dem åkte fast för allt möjligt. Och de förblev kriminella. En del av dem är idag döda medan andra är missbrukare.

För att sluta med brottsligheten är det bästa att en person slipper fängelsestraff. Ännu bättre är att det är lätt att flytta och att det finns billiga lägenheter till unga. På det sättet kan unga skaffa sig nya vänner och nya intressen. Dessutom är det vettigt att se till att unga som hänger på gatan får nåt annat att gör eller att de kan vara hemma. För det behövs flera stora och billiga lägenheter. Att lösa bostadsbristen är bland det viktigaste som kan göras mot brottslighet och gängkriminalitet.

Det är också bar om det finns fler jobb. Job som är lätta att få och som ger bra betalt. En politik för högre sysselsättning och högre löner är därför en ytterst bra åtgärd mot brottslighet och gängkriminalitet.

Att skriva om brott

De flesta som skriver om brott har ingen egen erfarenhet av brottslighet. De ser kriminella som spännande och exotiska men samtidigt som farliga och hemska. För dem verkar det som on de kriminella inte är människor. De ser dem som utställningsföremål eller som exotiska djur.

Jag ser kriminella som människor. De är alla olika, en del är trevliga och andra är jobbiga. Andra är artiga, en del uppför sig som idioter. De har alla ett eget ansvar för det som de gör men de förtjänar också att behandlas som självständiga och intelligenta personer. Det svenska rättssystemet, framförallt polisen och kriminalvården, gör motsatsen.

Jag skriver om brottslighet och gängkriminalitet för att det intresserar mig och för att jag vill ha en mer human syn på brottslingar. De stora tidningarna tycks främst skriva om brott och brottslighet för att tjäna pengar.


Upptäck mer från Svenssons Nyheter

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

Ett svar på “Det här med att skriva om brott och de som gör det”

Kommentera gärna med hjälp av ett Mastodonkonto

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.