Trafikverket (tidigare Banverket) har inte levererat de snöröjningstjänster som SJ betalt för. Därför kräver nu SJ ett skadestånd. Troligen kommer väl Trafikverket i sin tur bli tvunget att kräva skadestånd från de privata företag som man ofta upphandlat snöskottningstjänsterna ifrån. Eventuellt är då tjänsterna upphandlade till så låga priser att skadeståndskrav innebär konkurs för bolagen då dessa inte har marginaler och tillräckligt stora vinster för att klara extra kostander och skadestånd.
Kanske gäller detta inte de företag som Trafikverket (Banverket) men det gäller säkert de underleverantörer och under-underleverantörer som de oliak företagen som Trafikverket använts sig av i sin tur använt. Upphandlingskedjan blir så lång och invecklad att i slutändan är man kanske inte just medveten om vem som ska ha skottat ett visst utrymme på en viss bangård. De minsta enheterna i detta har ju varit enmansföretag som bara kan ha haft hand om en mycket liten del och som i princip består av en gubbe med snöskyffel och utan maskiner. Det finns säkert också delar av järnvägar och bangårdar som i detta system ramlat mellan stolarna. Inte känns det speciellt pålitligt och effektiv inte.
Det enda vettiga vore nog att återta all verksamheten i gemensam ägo och under en förvaltning. Så som det var innan avregleringarna och privatiseringarna satte igång.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om SJ, Banverket, Trafikverket, Järnväg, Skadestånd, Snöröjning, Kollektivtrafik, Natur, Privatisering, Samhälle, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Just snöröjning är ju ett lotteri. Jag antar att de inte får betalt efter snömängd. Vilket gör att förtjänsten blir god om det kommer lite snö och dålig vid mycket snö. Att upphandla sådan verksamhet är att be om lycksökare.
Detta resonemang förstår jag inte fullt ut.
En ”vargavinter” som vi nu haft kommer ganska sällan och det är inte rimligt att banverket (eller trafikverket som vi nu heter) själva skulle bygga upp en kapacitet som klarar av att hantera en situation som uppkommer kanske var 20:e år. I denna situation är det nog ofrånkomligt att stöd måste ”handlas upp” från de håll som har ”skottningskapacitet” tillgänglig.
Inte heller längre tillbaka, när Statens Järnvägar, skötte helheten klarade man sig helt med egen kapacitet. Själv tillhör jag en generation då fortfarande alla gjorde värnplikt och har som värnpliktig faktist varit med om att röja snö under en exterm oväderssituation. Det var en ansenlig arbetsstyrka som på detta sätt kunde uppbådas. Att denna möjlighet nu inte finns ska vi kanske inte gråta över om det är ett tecken på att vi lever i en fredligare värld.
Ja det var många fördelar med den allmänna värnplikten, den borde vi återinföra.
Bara det att man hade massa utrustning i mobiliseringsförråd som kunde tas fram vid behov.
Som det är nu så kan nån lägga ett lågt bud, ha dåliga resurser och hoppas att det går bra. Och sedan gå i konkurs eller nåt liknande om det kommer mycket snö.
PF: Jag är anhängare av allmän värnplikt precis som du. TIll och emd en utvidgad variant. Om vi inte behöver militär värnplikt kan vi ha civil värnplikt som komplement (men det är en annan diskussion som vi inte ska ta här).
Det må vara att en vargavinter som årets inte går att klara av, utan hjälp utifrån. Men uppstyckningen och privatiseringen av samhällets infrastruktur drabbar verksamheten även under normala förhållanden.
Ta städningen av Göteborgs Central som ett litet men tydligt exempel. Där har ett bolag hand om perrongstädningen på vissa spår och ett annat har andra spår. Ett tredje har papperskorgarna. Inne i gamla hallen städas det av ett bolag och inne i den nybyggda delen av ett annat. Bussterminalen är ytterligare ett städområde, plus en meter utanför ytterväggen. Gissa om somliga sopar in skräpet nära väggen.
För att det ska bli riktigt billigt skrivs avtal anpassade till vardagstrafiken. Det innebär att det inte förekommer extra städning under t.ex. göteborgskalaset, vilket medför att stationen ser ut som en soptipp i tredje världen.
Det här gällde för ett par år sen, nu är det väl nya avtal och nya bolag, allt i den heliga nyliberalismens namn!